Först av allt måste jag säga att Way Out West är en av de bäst organiserade festivaler jag varit på.
Det är ordning och reda, tydlig information och alltid väldigt bra pusslat med band som ofta startar i tid.
Under åren som jag varit på festivalen har jag aldrig gått där ifrån besviken.
Dock har jag alltid varit lite besviken innan jag är där. Främst för att de aldrig riktigt bokar de artister som jag själv hade antagit varit perfekta WOW-band eller som är mina favoriter.
För mig var det tillexempel en gåta varför inte My Morning Jacket inte kom till Slottsskogen förra året. Eller The Sounds . Eller Cut Copy . Band som borde varit där, men som av någon anledning valdes bort.
Visst, det går inte att få med alla band på en och samma festival – men ibland är valen lite  konstiga.
För mig är en bra lineup lika viktig som festivalen i sig, en lineup som får folk att prata om festivalen långt innan den ens drar igång.
I år har jag bara hört folk säga en enda sak om Way Out West: de har ju inga band.
Det är kanske en sanning med modifikation, men saken är att Luger för 2012 inte bokat något band som får mig att bli kissig.
Visst, jag gillar Miike Snow och Hot Chip . Jag tycker det av nostalgiska skäl ska bli kul att se Blur . Jag kan tänka mig att se Black Keys , Bon Iver , Fiest , Florence + The Machine och Bobby Womack när jag ”ändå är där”. Men det finns inte ett enda namn på listan som skulle få mig att enbart köpa en biljett.
Det är lite där problemet verkar ligga för mig (och många med mig). Att de har en del okej till bra band, men inte den där ”dealbreakern” som gör att folk vill köpa ett dyrt tredagarspass, boka hotell och resa till Göteborg för att gå på festival. Och ärligt – hur spännande är två 90-tals band som just Blur och Refused som headlines högst upp på festivalens posters? Det är ju trots allt 2012 och inte 1996.
Förra året fick festivalen en extra skjuts när de bokade Prince , som i och för sig också tilltalar en nostalgisk publik, men det var den artisten som fick många att faktiskt köpa sina biljetter. Än så länge är festivalen i år långt ifrån den wow-faktorn.
I mitt tycke saknar festivalen några vettiga kommersiella namn.
En r’n’b-tjej likt Beyonce eller Nicki Minaj . Ett electroband som Daft Punk . Ett kommersiellt popband – här tror jag att Scissor Sisters är lagom halvstort utan att kännas som ett sell out om de nu är rädda för det, för att dra nya biljettköpare. Kanske att de skulle boka in Smashing Pumkins som ändå precis släppt en ny skiva.
Möjligen är detta inte tillräckligt crediga artister för Luger, men ska man fylla tre dagar med musik, så behövs även bredden för att nå de sista biljettköparna. Nu har de 30 namn till parken. Det saknas 10-15 namn till för att fylla upp en extra dag (om de inte låter banden spela lite längre). Sedan är det Juli nu. Ska man ha möjlighet att boka resa och boende så borde de där stora banden varit presenterade i Maj.
Jag har tyvärr en känsla av att de inte kommer imponera på mig med de sista namnen heller. Jag vill så gärna gå till Slottsskogen med fjärilar i magen av en rolig spellista, men det verkar inte som Luger vill imponera i år. Det är synd, med tanke på att festivalen ändå är bland de bästa i världen. Då måste man stå på tårna och inte gäspa när konkurrerande festivaler bokar vettiga (läs roliga) artister. Då behöver man höja ribban ytterligare.
Än så länge ligger den väldigt lågt i Augusti.