Pet Shop Boys har med Electric tagit ett stort steg tillbaka, samtidigt som de tar ett kliv framåt.
De har liksom hittat tillbaka till sina fans och ger dem vad de vill vill ha efter den sömniga utflykten till Los Angeles och skivan Elysium .
Samtidigt har väl Pet Shop Boys aldrig låtit så här bra och tidsenligt produktionsmässigt. 
Men hjälp av Stuart Price har de skapat en skiva som är hundra procent elektronisk och dansant. Många av låtarna känns faktiskt som deras fantastiska b-sidor mixat med bonusskivan Relentless man kunde köpa tillsammans med Very när den släpptes för 20 år sedan. (Speciellt låtarna Axis och Shouting in the evening )
Självklart har de med en låt där Neil och Chris går all in och skapar en låt som är Pet Shop Boys x12. Resultatet är Love is a Bourgeous construct , vilket är en fantastisk resa igenom det som Pet Shop Boys gör bäst. Här skäms de inte för något utan mixar ner cembalo, pampiga synthslingor och manskör (!!!) till en och samma låt.
Sedan blir det imponerande när de gör en lysande version av Bruce Springsteens The last to die . Främst att de inte väljer en Springsteen-låt vi hört till leda, utan att de faktiskt väljer en låt från 2000-talet och gör den bättre än originalet.
Sämst på skivan är enligt mig Bolshy , som i och för sig är kul rent produktionsmässigt, men som låt är den ganska intetsägande.
På det stora hela skulle jag säga att Pet Shop Boys bevisar att de fortfarande kan efter snart 30 år och gjort en skiva som fansen absolut kommer älska. Om de får några nya fans återstår att se, men jag skulle faktiskt tro att de får en hit i Storbritannien med låten Thursday (om den släpps som singel), där Example rappar lite tillsammans med Neil.

70%

Electric släpps den 15:e Juli.