Tyvärr levererar inte Eurovision Song Contest så många hits.
På sin höjd är det en låt per år som funkar utanför den ganska smala fanskaran (som iof älskar mycket villkorslöst).
Men för att vara en popfestival som ska samla det bästa i Europa, är facit ganska blekt. Att vi (snabbt) kan räkna upp ett tjugotal hits under alla år med vettiga topplisteplaceringar, är faktiskt inte så fördelaktigt.
När jag röstar och letar favorit i Eurovision Song Contest är det alltid utifrån låten. Inte scenshowen eller hur bra den funkar i vissa delar av Europa.
Nej, för mig är det hitkänslan samt om låten har längre levnadstid än just till eftertexten av programmet, som gårdagens vinnare Only teardrops . (Nej, ni kommer inte bry er om den alls nästa vecka, jag lovar er).
Men en låt som verkligen funkade för mig och som liksom var på riktigt var Belgiens Roberto Bellarosa och hans Love kills .
Singelversionen av låten är helt magisk!
Perfekt popmusik, som bygger upp snyggt till den snygga finalen.
Visst, Roberto kan knappt snacka engelska – och han lärde sig detta exotiska språk för lite över tre månader sedan. Scenshowen var inte heller så rolig.
Men låten.
Helt magisk.
Det är fler av denna sort festivalen behöver.
Bra popmusik som vi skulle köpt även utanför festivalen, för att det är just en bra låt.
Jag hoppas verkligen att vi inte blir skrämda av vårt mellanmjölkland i väst och gör intetsägande tråklåtar efter detta (för att de alltid funkar av någon obeskrivning anledning i just detta forumet).
Vi behöver låtar som Love kills och Euphoria för att verkligen visa att Europa är en musiknation för den moderna europén, och inte bara gör musik för de som lyssnar på P4.

Videon:

Eurovision-finalen