Åh! Detta var så fint!
Drömliknande produktion med mjuka gitarrer och synthar till en behaglig och luftig sång. Arrangemanget är till och med kryddat med fågelkvitter. Det är som att befinna sig i en skog medan man lyssnar på White flowers at dusk.
Clara Ziegler är artisten bakom White flowers at dusk, som hon skrev efter att hon slutat arbeta på ett äldreboende, vilket hon gjorde under pandemin. Då kunde hon beskriva boendet som ett slutet ekosystem med bara kollegorna och inga anhöriga. Låten i sig utforskar kontrasterna mellan verklighet och dröm. Kontaktytan mellan mörka cykelsträckor till jobbet och allt vackert tillrättalagt på internet, stora, luftiga gröna trädgårdar, utslagna blommor och en mjuk stol att vila i.
Med singeln får vi första smakprovet från Claras kommande andra EP These are the Good Days, som släpps i November. Låten i sig blir en fin fingervisning om hur soundet på EP:n kommer att vara. Stort, melankoliskt och luftigt, med inspiration hämtat från bland andra Susanne Sundfør och Nick Cave.
Om EP:n berättar artisten:
“Färgen blå är väldigt viktig för mig. Den grundlägger allt på den här EP:n. Inga av låtarna är glada. I produktionen har jag försökt jobba väldigt mycket med en känsla av luft. Jag har ägnat mycket uppmärksamhet åt att hitta rätt känsla i diskanten, vad är det som skall eka ut och göra låten stor, är det en stålsträngad gitarr? Är det en orgel? Är det en ljudupptagning av vind i lövträd?”
Jag bad Clara berätta mer om sitt arbete som producent, om inspiration och självklart om nya låten i en intervju. Som vanligt, om du uppskattar intervjuerna i bloggen och ser ett värde i att det finns en bred svensk musikblogg som dagligen uppdateras med nya inlägg, så får du gärna stötta arbetet som Patreon. Om du uppskattar att hitta ny musik i bloggen, får du gärna stötta arbetet med Popmuzik som Patreon. Du kan antingen bidra som Popmuzik Liker för 12 kr i månaden eller Popmuzik Lover för 32 kr. Patreons gör det möjligt att driva bloggen vidare, samt att det faktiskt hjälper artister om de har en plattform som de kan nå ut med sin musik på. Tack så mycket och trevlig läsning.
Dina låtar är oftast vackra och vemodigt drömliknande. Hur landade du i den ljudbilden för dina låtar?
Tack, vilken fin komplimang. Jag älskar själv musik som är sorglig och vacker, så jag försöker emulera mina idoler. Jag jobbar mycket med känsla och intuition när jag proddar mina låtar, och tänker mycket på flow och atmosfär. Så att jag landade i ljudbilden som den låter nu känns lite som en tillfällighet, trots att det tog många timmar att få till det.
Vilka artister har inspirerat dig mycket genom åren, och på vilket sätt?
Susanne Sundför är nummer ett och kommer nog alltid att vara. Ten Love Songs är så helgjuten. Hon har inspirerat mig att våga omfamna det sorgliga och mörka, och att våga vara lite dramatisk. Anna von Hausswolff är även en stor förebild på samma sätt. Phoebe Bridgers gillar jag också väldigt mycket, speciellt att man tror att hon sjunger om snälla grejer för att hennes röst är så skir, men istället så kan texterna vara lite subversiva. Väldigt fin produktion på Punisher också, har lyssnat mycket på den skivan som referens och typ försökt höra “hur musik låter”, vilket kan vara bra att göra när man mixat för länge och håller på att tappa greppet.
När du arbetar som producent åt andra, hur brukar du gå till väga för att förverkliga artistens vision men samtidigt få med det som gör produktionen dig i ditt arbetet?
Tror det märks hur man än gör att man har varit inblandad i en låt. Artistens vision går alltid först, det är producentens roll att få deras låt att bli så fin man bara kan, och att artisten ska känna sig sedd. Det är ett stort privilegium att få prodda åt andra, det är inget man ska sjabbla bort.
Som artist och egen producent, vad är det bästa sättet att hitta ny inspiration när du kört fast i något eller känner att du kört i samma hjulspår lite för länge?
Om man är utan deadline är det lika bra att göra något annat tills inspirationen kommer åter. Om man har en deadline så har man inte så mycket val, det är bara att sätta sig och jobba igen. Kanske då att jag försöker ta tag i något som jag hittills har lagt åt sidan, till exempel låten på EP:n med minst utvecklad produktion, eller typ något tråkigt som man inte behöver inspiration för, typ klippa bort all smask och slask ur alla kör-tagningar, eller städa upp i mixen. Det viktigaste är i alla fall att försöka göra något. Man kommer vidare tillslut.
Hur var arbetsprocessen med din nya EP kontra första EP:n Family & Friends. Både tidsmässigt men också utvecklingsmässigt?
Kul fråga! Family & Friends började jag med när jag hade pluggat 1 termin musikproduktion, kaxigt! Men också dumt för jag kunde mindre då. Minns att jag hade väldigt stökiga projekt, och att jag inte hade lärt mig smidiga sätt att prodda snabbare och bättre på. Det tog längre tid att komma fram till ett sämre resultat med Family & Friends, och jag minns att jag väldigt ofta var trött i hjärnan/öronen för att jag inte begrep intrycken. Nu kan jag identifiera trött i hjärnan/öronen känslan snabbare och således sluta jobba när jag inte gör något bra. Det är skönt. Jag lyssnar också mycket mer på musiken när jag inte proddar, typ på tunnelbanan, eller på mitt brödjobb, på så sätt vet jag vad jag ska göra när jag ska jobba med en låt nästa gång. Men det var också underbart att göra en EP när jag gick i skolan för musikproduktion, det fanns alltid så mycket feedback att hämta från klasskompisar och lärare.
Du berättar att kommande EP:n bland annat utforskar svårigheten att balansera jobb och konst. Hur gör du för att hitta den balansen?
Haha, det gör jag inte. Lever i samma känslor som EP:n i allra högsta grad!
Du skrev White flowers at dusk i samband med att du slutat på ett äldreboende under pandemin. Hur var känslan på en sådan arbetsplats under pandemin. I låten blir det hela väldigt vackert, men det kanske tedde sig annorlunda i verkligheten?
Ja, det var typ hela poängen med låtarna, att försköna något som var ganska jobbigt i stunden. Men vi hade det ändå bra där jag var, inga av brukarna fick covid under tiden jag jobbade där, vilket är något jag är så lättad över. Det är tungt som det är att jobba på äldreboende. Det är svårt att svara kort på denna fråga, det var en period med många intryck och många viktiga lärdomar.
Mysigt med fågelkvittret i låten också. Hur landade du i det och tar du ofta inspiration och ljud från naturen när du spelar in din musik?
Haha, ja det är gulligt med kvitter och ljud från naturen, jag försöker sluta med det men kan inte riktigt låta bli. Absolut mycket inspiration från naturen, jag är väldigt blödig i närkontakt med en fin sjö eller en extra fluffig bit mossa.
Du berättar att färgen blå är viktig för dig. Men på vilket sätt är den viktig?
Den känns så konstant och djup. Ombytlig, och mystisk. Men rofylld. Det är en sammetsyta ovanpå något oroligt. Något som verkar lugnt men gömmer strömmar under ytan. När jag tänker på blått så tänker jag på karaktärer i filmer när de får veta något som krossar dem, men att de ändå inte rör en min. Jag har svårt att hålla lugnet ofta, så det kanske är något jag vill försöka landa i, att inte alla känslor ska spilla över på andra hela tiden. Blått är målet då, kanske.
Vad hoppas du att folk ska känna när de hör nya låten och slutligen även EP:n?
Jag hoppas att de ska finna några luckor i låtarna att fylla i med sina egna tankar. Så hoppas jag att den ger en fin stund, en andningspaus i livet.
