Jag är otroligt glad över Robin Stjernberg .
När han sjöng sitt bidrag under finalen You förstod en att det skulle gå bra för honom.
Kanske inte vinna-bra, men bra.
När juryrösterna var räknade ledde Robin vilket även det kändes kul, men oväntat.
Sedan gör Melodifestivalen en 2005 och låten den som fått flest juryröster vinna över folkets röster.
Samtidigt har den första artist som gått via Andra Chansen vunnit festivalen.
Det är för mig så många fel, men samtidigt så mycket rätt.
Klart att Robin ska vinna Melodifestivalen.
Hans låt är stark, han har en bra röst och hans reaktion i TV är helt obetalbar när han vinner.
Jag tror att han kommer att klara sig bra i Malmö till Maj.
Det är ingen snack om det.
Snopet dock för Yohio som ändå fick flest röster av folket och än en gång kan media ifrågasätta juryrösterna då det ju inte var folket som tog Robin till final.
Nu var det ett ovanligt jämt år – bara 33 poäng skiljde ettan mot tvåan och 39 poäng mellan ettan och trean ( Ulrik Munther ). Så ärligt var det väl inte så farligt att den bättre låten av de två översta vann?
Att Ulrik än en gång blev trea var lite synd.
Jag röstade på Tell the World I’m here . För det är en skön arenalåt.
Att Ulrik brast lite i sången på de höga tonerna i går var synd, men han levererade ändå.
Personligen hade han funkat i Malmö.
Men med detta är nog Ulriks schlageräventyr över.
Det är liksom ingen idé för honom att komma tillbaka.
Han för nöja sig med att ha vunnit Lilla Melodifestivalen, vilket absolut inte är fel det heller. Men att ställa upp i riktiga Melodifestivalen en tredje gång är nog bara dumt.
Han kommer ändå leva gott på att skriva låtar och turnera med sin musik.
Folkets etta Yohio bör dock ställa upp nästa år.
Då kommer han vinna.
Fast det hänger i och för sig på vilka andra nya artister som kommer med.
Anton Ewlad lär också ställa upp nästa år. Han fick ändå tredje flest röster av folket så det kan bli en battle of the twinks med honom i ena ringhalvan och Yohio i andra.
Något i alla fall jag ser fram emot.
Men, resultatet är ju inte allt.
Vad säger jag om allt det andra?
Jag tyckte att David Lindgren var lika två dimensionell denna vecka som första.
Dock att jag älskade hans ”va fan”-blick när han bara fick 12 poäng av telefonrösterna. Värt massa licenspengar.
Lite förvånad över att Ralf Gyllenhammar inte fick fler röster. Det verkade ju som många gillade honom, både ute i Europa och här hemma. Men det räckte inte längre än till en 7:e plats denna gång. (Jag hade ju tippat honom som vinnare med min röstning i går. Det fick jag inte så mycket för. Men vad fan – där försökte jag rösta med hjärnan och inte så mycket med hjärtat. Kanske var dumt att tänka i dessa sammanhang.)
Tackar alla för att plojmusik inte funkar så bra i finalen.
Att Ravaillacz pruttlustiga schlager och Sean Banans barnkalas aldrig verkar kunna vinna när det verkligen gäller, som kom på 10:e respektive 6:e plats.
Showen då?
Kul med inledningen och de gamla presentatörerna som sjöng.
Tyckte att Gina som vanligt levererade sina repliker bra och hon har den där udda kombinationen att både vara vacker, rolig och rapp i TV.
En av de bättre presentatörerna vi haft inom Melodifestivalen säger jag.
Danny har ju varit mycket vatten och lite vin under dessa sex veckor.
Svag start som blev bättre och havererade förra veckan under Andra Chansen.
Men i finalen levererade han.
Visst, han är bunden till sina kort. Vi får leva med det. Men han bjuder på sig själv och verkar ändå medveten om sina brister som programledare. Det är värt mycket i min bok, och jag får ände ge honom godkänt för dessa veckor.
Manuset har varit okej under veckorna.
Kanske svårt att vara både manusförfattare och regissör under en sådan tight produktion.
Att behöva återanvända sina egna sketcher och kopiera en annan rakt av, är antingen brist på kreativitet eller bara stress (det sistnämnda känns mest troligt).
Så för mig blev replikerna mer transportsträckor till nästa nummer än superunderhållande – även om som sagt Gina levererade dem bra.
Däremot ska jag säga att jag varit mycket nöjd med mellanakterna och shownumren i år.
De har varit smart iscensatta och Edwards af Sillens kärlek till Broadway lyser igenom på ett kärleksfullt sätt.
Nu har vi två månader kvar tills Robin ska ställa sig på Malmö Arena och sjunga för Sverige.
Jag tror att han kommer att göra bra ifrån sig även där.
Det är en stark låt och tar de honom på en sälja-in-sig-turné ute i Europa så kommer han nog att kunna få en hel del fans.
Dock klappar mitt hjärta som hårdast för Norge i år.
Är det något land som bör vinna är det dem.
Men det problemet löser vi i Maj.
Nu ska jag bara vara glad över att Robin inte vann Idol, utan istället tog hem Sveriges viktigaste musiktävling. -Nämligen Melodifestivalen 2013.
