Alex Masus är independent-artisten mer känd som Soulchild vars kärlek till musik sträcker sig bortom genrer och musikaliska gränser. Uppvuxen i ett hem med eklektisk musiksmak lyssnade han på allt mellan jazz och hip-hop, något som i allra högsta grad präglat artistens egna musikskapande. Någon vecka efter albumsläpp hörde vi av oss till denna lovande talang för att få höra mer om Kärlek & Kryptonit.
För någon vecka sedan släppte du albumet Kärlek & Kryptonit, vad har responsen varit?
Responsen har varit väldigt fin, framförallt är det kul att de som har skrivit verkar ha olika favoriter från plattan. Det glädjer mig att plattan kan väcka något både i ”hip-hop heads” och ”popälskare”.
Hur har skapandeprocessen sett ut för plattan?
Processen har varit väldigt organisk, ostrukturerad och glädjefylld. Plattan innehåller en kombination av egna och andras produktioner och med mina texter och sångkoncept. Som jag ofta känner när jag jobbar med en platta så ville jag skapa en dramaturgi – känslan av att du lyssnar på en film utan bild. Så låtarna som kom med på skivan är dem som jag tycker bäst lyckades måla upp den filmen. Texterna och tematiken i låtarna fick växa fram organiskt under processen.
Låten Sweet Toof tillhör en av dina favoriter, vad representerar den för dig?
Sweet Toof representanter för mig dualiteten av självmedicinering. Jag tror dem allra flesta på någon nivå kan relatera till känslan (eller behovet) av att vilja bedöva någon sorts smärta. God knows att jag har levt i den känslan många gånger. Min förhoppning är att någon i liknande sits kan relatera och hitta styrka i att hen inte är ensam.
Kommer du ihåg när du bestämde dig för att skapa ett album, var det något speciellt som påverkade detta beslut?
Jag tror faktiskt tanken först bara var att göra en EP, eftersom jag hade släppt en skiva relativt nyligen. Men sen hamnade jag väl i någon typ kreativt manisk period igen, och då är det väl bara att smida medan järnet är varmt liksom?
Omslaget går i snygga rosa färger med fräcka animeringar och en tiger? Berätta vad konceptet bakom omslaget är…
Alice Wexell skapade det fantastiska omslaget (och gjorde också omslaget till min förra skiva, de två hänger ihop nämligen). Jag tänker inte prata så mycket symboliken etc, vill låta vissa saker sägas av skivan och inte mig, men jag kan känna att det både finns en harmoni och en känsla av lugnet före stormen på omslaget: vilket känns passande med just denna skiva.
Det här är inte första gången du släpper ett album, skiljer sig känslan något från första gången eller är det samma pirr och förväntan?
Jag tror inget känns som första gången faktiskt, men det är självklart alltid pirrigt och spännande vid släpp – speciellt om man känner att man blir bättre på sitt hantverk för varje gång.
Din musik växlar mellan diverse genrer, vad influerar dig i ditt musikskapande?
Allt från 70-tals-soul och Beatles till filmmusik och hiphop. Men också bra serier och filmer.
Hur har du kommit fram till ditt unika sound?
Det är svårt att ge ett konkret svar på den saken, men jag tror helt enkelt att jag alltid har följt min instinkt och litat på mina öron. Det viktigaste i allt skapande är ju liksom att du som kreatör själv tycker det är fett.
Vad heter den spellista som går varmast i dina lurar och vilka låtar kan vi hitta där?
Ouff jag är playlistkung ju haha. Den lista jag uppdaterar och lyssnar på mest just nu heter masusmix III. Några av de senaste tillskotten innefattar bl.a. låtar från Labyrinth, Roc Marciano, Jai Paul & Gabriel Sayer. Den sistnämnda släppte en riktigt fet låt för något år sen som heter Youngest Child, tips!
Ditt artistnamn Soulchild känns inte som en slump, berätta hur du kom fram till det?
Jag tycker inte om att kategorisera och sätta enformiga etiketter på musik, speciellt inte min egna, men om den är någon genre som färgat mitt liv och lagt grunden för min musik så är det soul. Därför kändes namnvalet som en ”no brainer”.
Du driver din karriär helt independent, vilka är de största fördelarna med att arbeta självständigt?
Att vara independent ger mig lyxen att få vara helt obrydd om, och obegränsad av, ramar och förväntningar. Om jag vill släppa en skithård raplåt idag och ett vemodigt pianostycke imorgon så är det helt fine. Den konstnärliga friheten är mäktig.
Vad har du lärt dig av att driva din artistkarriär som du kan dela med dig till andra?
Jag är ju fortfarande väldigt mycket i början av min karriär, så skulle vara lite väl självgott att portionera ut tips om musikbranschen. Jag skulle väl bara säga typ: fortsätt göra saker som DU tycker är feta, allt annat är sekundärt.
Vad tycker du om möjligheten att ta sig fram som independent artist i Sverige idag?
Det är självklart ett hustlande, speciellt eftersom det görs så otroligt mycket ny musik varje dag. Det kan ibland kännas som att man måste vara ett PR-geni för att lyckas skära igenom bruset. Men det fina med den tid vi lever i är att musikskapande är demokratiskt – alla kan skapa så länge de har en dator. Kan det leda till mer kvantitet över kvalitet? Absolut, men det ger i alla fall alla lika stora möjligheter att försöka.
Vad händer härnäst för dig och ditt musikskapande?
Härnäst vill jag tillåta mig själv kreativt kaos i hemmastudion och bara gå på känsla. Jag skriver mycket instrumentalt just nu, hade varit fett att kanske släppa ett sådant projekt någon gång i framtiden. Men med två plattor i ryggen under ett års tid ska jag nog hålla tyst nu ett litet tag, låta dessa två skivor landa och hitta min publik.
Soulchild
