Den svenska countryartisten Steffi Jeraldo lever sitt liv i USA.
Här hemma kunde vi stifta bekantskap med sångerskan när hon var med i Idol 2011. Efter det har flyttlasset gått till USA och numera bor hon i musikens mecka Nashville.

Just nu är Steffi aktuell med debutalbumet My Heart and My Head, så med det tänkte jag det var läge att låta henne berätta lite mer om sig själv, sin musik och om sin hemstad i denna intervju.

Hur känns det nu när ditt album My Heart and My Head äntligen är släppt.

Det känns alldeles underbart! Som en stor vikt har lämnat mina axlar. Att släppa ett projekt som har tagit flera år att färdigställa är både spännande och ”nerve-wracking” men jag är nöjd över hur allt föll på plats och är så tacksam med dom reaktioner jag har fått hittills. 

Var ett album något som var tanken från början, eller blev det något som växte fram med tiden? 

Lite både och. Redan sen barndomen drömde jag om att släppa mitt egna album. Efter min första EP kände jag mig redo att ta mig an utmaningen. I pandemin hade jag och min man/producent Brian Oakes mer tid för att spela in i våran hemmastudio så vi började med demos som vi sen visade för Sean Trainor, min andra producent och co-writer till flera av låtarna på albumet. Efter det skrev jag och Sean ytterligare två låtar, Splinter och Sway tillsammans med Tolan Shaw och gjorde klart albumet i Seans studio The Hangar i Nashville.

Var det någon låt på albumet som var en större utmaning att få till för dig och hur gjorde du för att få bitarna på plats sedan?

Låten Shotgun var lite av en utmaning. Vi ändrade arrangemanget totalt. I början var den mycket mer upp-tempo och drivande med ”4 on the floor” trummor. Det kändes inte rätt så vi provade att spela in den helt akustiskt med en live ”one take” vokalinspelning. Det var läskigt för min perfektionism att släppa tag och våga vara rå och sårbar men jag tycker känslan och inlevelsen fångades på så sätt så det var värt det. 

Finns det någon, som du känner, röd tråd på albumet? 

Den röda tråden mellan låtarna på albumet är att de alla är från ett perspektiv då man ibland låter hjärtat styra, ibland styr man med huvudet/logiken och ibland är det strid mellan båda. 

Hur hittade du ditt country/americana-sound som artist? 

Hörde från både vänner och lärare att jag hade en röst som passade country så jag bestämde mig för att testa på det och blev helt kär i historieberättandet i country och americana. Min pappa är stort Alison Krauss-fan så hon och Taylor Swift var stora influenser för mig.

Hade du några inspirationskällor rent soundmässigt på albumet? 

Kacey Musgraves och Caroline Spence är två Nashville artister som vi inspirerande oss av. Kaceys sound är drömlikt och glödande varmt och Carolines är jordnära och lätt att relatera till. Vi försökte skapa något som kombinerade båda. Min röst är mjuk men jag tror och hoppas att det finns en annan typ av styrka i sårbarheten. Soft and strong. Light and dark. Balans mellan polariteterna. 

Du bor numera i Nashville. Hur hamnade du där? 

När jag studerade på Berklee College of Music organiserade Pat Pattison en spring break-resa till Nashville. Jag fick uppleva staden och ställa frågor till andra musiker i Nashville för att se om musikscenen passade mig. Det kändes som en plats där jag kunde växa som artist/låtskrivare och lära mig mycket.

De säger att det är musikens huvudstad i USA. Hur är musikstämningen i staden? 

Den är så go! Att vara omgiven av musik är magiskt och så inspirerande. Det jag älskar mest är gemenskapen bland alla låtskrivare och hur man hjälper varandra istället för att konkurrera. Även fast det finns så många musiker i staden blir folk glada och supportrar varje person med sin dröm.

Vad saknar du mest med Sverige? 

Förutom min familj och vänner så saknar jag naturen i Sverige. Lugnet och friden som finns i de svenska skogarna eller att doppa fötterna i sjön på en solig dag är det bästa som finns och det saknar jag så mycket. När jag är hemma i Mariefred promenerar jag varje dag. I Nashville kör man bil överallt, så jag har en ny uppskattning för gångvägar. Sen så saknar jag maten såklart! Kanelbullar och julmust på vintern, haha. 

Vilken låt är din stora guilty pleasure? 

Always be my baby – Mariah Carey är en låt som alltid får mig på gott humör. Sen är jag ett stort kpop fan!

Du är independent som artist. Hur jobbar du för att nå ut med dig som varumärke och din musik? 

Gör mitt bästa att vara ”consistent” på sociala media och spela på scen så ofta jag kan. Jag har en instagram liveshow varannan vecka med en ny gästartist varje avsnitt som är ett roligt sätt att sprida min och mina vänners musik. Något annat som varit en ”game changer” i min karriär är att jag anlitade en publicist, Natalie/Lady Savage som hjälpte mig med press och brand management. Hon är en vad de kallar en ”champion” i musikindustrin och representerade mig så bra. Att ha någon vid sin sida som brinner för ens musik och tror på ens framgång betyder mycket. 

Du har även spelat in en fin musikvideo till titelspåret. Hur var tanken bakom videon? 

My heart and my head är en personlig låt så jag ville att fokuset skulle vara på texten och känslan. Stråkinstrument är så vackra så jag tyckte att uppträda låten med en stråktrio vore fint. Det kändes country att spela in på en äng i Tennessee. Man kände sig lite som Snövit för vi såg både rådjur och en familj med tvättbjörnar. Oceanna och hennes team gjorde ett fantastiskt jobb med musikvideon. 

Med ett album ute nu, vad är ditt nästa mål som artist känner du? 

Planen är att fortsätta skriva låtar, spela in, uppträda och fortsätta utvecklas som artist. Det vore underbart att boka spelningar i Sverige och Europa. Ett annat mål jag har som artist är att spela in egenskrivna låtar på flera språk. Jag är född och uppvuxen i Sverige men pratar även rumänska och spanska eftersom mina föräldrar är invandrare. Tycker det vore en rolig utmaning att spela in ett flerspråkigt projekt. 

Det är spökmånaden i USA. Vad ska man ge dig för treat för att inte bli tricked denna Halloween? 

Marabou-choklad! Det är så gott!! Svårt att välja favorit men apelsinkrokant är en av favoriterna. Säg inget till mina jobbarkompisar, med jag har tänkt tricka dem med saltlakrits, haha.