Under alla mina år som bloggare har jag ständigt fått höra från storbolagen att jag gör ett fantastiskt jobb. Att bloggen är viktig och att det är många som vill vara med i bloggen.
Det är fina ord. De värmer verkligen.
Problemet är att de orden visade sig vara lika mycket luft som samma musikbolag vill att man som bloggare ska leva på. Man ska lyfta deras artister, lägga timmar på att sammanställa intervjuer, men man ska inte på något sätt kompenseras för det. Utan man ska nöja sig med ett tack och vad duktig du är.
Det blev så plågsamt tydligt när man försiktig frågade om de ville annonsera i bloggen för en fem, sex år sedan. ”Vi ska titta på det”, blev svaret då. De tittar fortfarande.
När jag sedan gick över till Patreon kunde de som såg ett värde i bloggen hjälpa till att stötta den med lite pengar. Inga av de stora bolagen såg uppenbarligen det värdet. Även här, tittar de de fortfarande på det. Samtidigt har en hel del mindre bolag med mycket skralare ekonomi samt helt oberoende artister utan bolag i ryggen förstått det värdet och vill hjälpa bloggen med några kronor varje månad. Vilket är fantastiskt och något jag värdesätter stort.
Jag tycker det är lite konstigt att man har en sådan inställning till en plattform som i grund och botten är något storbolagen kan nyttja för att lyfta fram de artister som behöver pushas lite extra. De som kanske inte är stora nog att läggas på klippkortet till Nyhetsmorgon i TV4 eller folkliga nog att få med i Aftonbladet.
Att då inte slänga ett ben till den plattformen i form av ett Patreonmedlemskap som ligger på från 50 kr i månaden är nästan skrattretande. Det är inte direkt de 3000 till 5000 kr Gaffa begär för en annons och ganska långt ifrån lönen på 59 miljoner dollar som chefen för Universal Music Group kunde ta ut 2020.
Det är en stor latte, utan tilltugg, typ.
Det får mig att känna att storbolagen tyvärr inte bryr sig om musikbloggen som plattform. Det spelar ingen roll för dem om deras artist får en blänkare i en blogg för de kan istället få artisten att jobba med TikTok eller så plöjer de ner tusentals kronor i Meta-annonser som tyvärr inte ger något redaktionellt tillbaka. Eller så kanske de bara nöjer sig med placeringen högt på New Music Friday-spellistan på Spotify.
Att så få vill stötta en plattform som stöttat dem under så många är verkligen ett slag i ansiktet. Speciellt från en bransch vars anställda satt inne på sina kontor och grät när allt var i fritt fall för bara 15 år sedan. När de lipade i TV om att saker inte kan vara gratis och det är viktigt att betala för musiken.
Ja, det gällde uppenbarligen bara när deras pengar och levebröd försvann. Idag, när musikbranschen mår som allra bäst, är det fullt omöjligt att stötta en blogg med någon hundralapp.
Det är synd att storbolagen vänder ryggen till musikbloggarna och helt enkelt inte vill att de ska existera. För det finns tyvärr inget annat sätt att tolka deras agerande på. Artister vill fortfarande få de där inläggen och intervjuerna. Det märker jag dagligen på Instagram och i mailkorgen. Det är viktigt för dem att deras musik skrivs om och delas. För allt får inte plats i New Music Friday-listan eller i TV-soffan. Då är musikbloggarna ett perfekt skyltfönster som man ska ta vara på och vårda. Framförallt bör man ge dem de små förutsättningar de behöver för att faktiskt överleva. Det gäller inte bara denna blogg, utan alla musikbloggar.
Men då vet du det som artist också. Om du aldrig hamnar i bloggen så är det nog mer för att ditt musikbolag helt enkelt inte vill att du ska vara här. De ser inte ett värde i att du är här. Trots att du kanske betalat dem 20.000 för ett PR-jobb eller ger dem 85% av alla intäkter. Det kan ju vara något att fundera på om man ska stötta ett bolag som i grund och botten tyvärr inte bryr sig om musiken eller de som lyfter den, utan bara sig själva…
-Samtidigt är jag otroligt tacksam för de Patreons bloggen har. Det är ni som gör det möjligt att skriva om musik och intervjua artister varje vecka. Att ni ser ett värde i alla de timmar som man lägger ner på detta varje dag är absolut det finaste. Det gör att man orkar fortsätta skriva om fantastik musik. Tack.
