Independent artist, kompositör, låtskrivaren och producent. Nanie Tauno har många strängar på sin lyra och genom artistprojektet Her Narrative sammanför hon det bästa av alla världar. Hä möter mörk pop glittrande melodier och frodiga ljudlandskap. Som om inte singeln var nog släpper artisten även tillhörande musikvideo som är regisserad av en omnämnd animations konstnär. Såklart var vi bara tvungna att ställa några frågor till denna lovande popartist.

Aktuell med debutsingeln I saw where the rainbow ended berätta lite om låten. Vad handlar den om och hur skrevs den?

I saw where the rainbow ended leker med tanken om vad som egentligen finns vid regnbågens slut. Standardsvaret på det brukar vara en kruka med guld och vara sammankopplad med lycka och rikedom. Vad händer då om det som väntar vid regnbågens slut egentligen är något mörkare än vår egen verklighet och hur kan det blivit så? Jag började nynna på huvudmelodin på mitt deltidsjobb i somras och hade en dålig dag, och började tänka på konceptet samtidigt. Sedan har prodden bytt skepnad fram tills i vintras.

Soundet andas dark-pop, hur har du landat i den här ljudbilden?

Jag har nog dragits till denna ljudbilden efter att ha växt upp med att kolla deckare och thrillers med mina föräldrar som liten och lyssnat mycket på rock/metal som tonåring. Sedan började soundet utvecklas under mina studier på Musikmakarna i Örnsköldsvik.

Som jag förstår är ett av dina intressen förankrade i starka berättelser, fiction-romaner och serier. Hur har det intresset vuxit fram och hur översätter du det till musiken?

När jag var barn var böcker min tillflykt, jag försvann hellre in i andras berättelser än att vara i min egen av olika anledningar. Sen när jag upptäckte film och serier som byggde på böcker jag redan läst var det superfett att se hur författarens perspektiv tolkats över i rörlig bild. När jag insåg vikten av hur musiken i film och serier ska förstärka historien ville jag applicera det till mitt musikskapande.

Förutom engelska artistprojekt driver du även ett svenskt. Hur skiljer sig de två åt?

Hahaha, ja! Nanie Tauno är ju rätt och slätt jag som person – mina egna och näras berättelser/upplevelser som är svensk experimentell & melankolisk pop med väldigt raka texter. Her Narrative däremot är mörkt, rått, cinematiskt och något som kanske skaver. Allt är fiktion och fokuserat på att lyfta känslan man får av musiken eller vad den skullevara ämnad till att förstärka.

Vad skulle du säga att Her Narrative representerar för dig och vad ger projektet för kreativt utlopp?

Her Narrative representerar den eviga berättaren som är en sucker för det mörka med världen och andra världar. Med det kommer en stor frihet i att det inte behöver eller ska handla om mig som artist personligen. Jag kan få berätta små noveller om helt sjuka saker och leta efter sound som får det att krypa hos lyssnaren eller låta som att världen går sönder haha. Det ger mig även utlopp som endast kompositör.

Vilka artister/ genrer/ sound inspirerar dig när du skriver?

Jag ÄLSKAR de låtar som Lorde gjorde enbart för Hunger Games filmerna! Yellow flicker beat har varit en stor inspiration och amerikanska artisten Ruelle. Nu från Skott’s nya album A letter from the universe så är mina favoriter Intro och Outro spåren.

Kommer du ihåg när du bestämde dig för att satsa helhjärtat på musikkarriären?

Det var när jag var 15 år och fick reda på att man kunde gå estet. I vilken form det skulle vara växte fram 2015 när jag vågade satsa på att börja skriva låtar via en kurs på Ingesunds Musikhögskola och det är jag tacksam för.

Finns det några låtar/ljudbilder som agerat inspiration till den aktuella singeln, i så fall vilka?

Inspirerades mycket av ljudbilden från Lykke Li’s album Wounded Rhymes från 2011 för denna! 

Utöver att skriva till dig själv skriver du även till andra. Berätta lite om hur din vardag som låtskrivare ser ut?

I och med Covid så har jag fokuserat mest på mina egna projekt. Men ser fram emot att komma igång med att skriva till andra snart igen! Det och jonglerar samtidigt med deltidsjobb.

Tillhörande art-work är mystiskt och plåtat i skogen (?). Det bär på en känsla av sårbarhet och sorg men vi ser dig samtidigt i paljettklänning. Berätta om konceptet, vad du vill säga och hur du kommit fram till det?

Jag ville mest ha kontrast. Att ha en paljettklänning ute i skogen hör inte till det vanliga och jag gillar den effekten! Efter jag och Amilia Soukri varit och fotat och jag fick tillbaka RAW-bilderna så fastnade jag för just den bilden, för det finns som du säger en sårbarhet och sorg, men samtidigt ser jag typ förbannad ut och jag gillar det haha.

Debuten ackompanjeras även av en musikvideo, vad är storyn bakom den?

Det blir en mörkare animerad video i retro stil som kommer gå i linje med låtens vibb!

Vilka har du haft med dig för att skapa videon och hur såg processen ut?

Det är Josefin ”Pastelae” Jonsson som gör och regisserar den, vilket är så sjukt!! Hon och hennes partner är helt fantastiska konstnärer och animatörer och att de tog sig an min låt är sinnes och jag känner mig lyckligt lottad. Josefin har fått total konstnärlig frihet och storyboarden följer låtens tema väldigt bra!

Vi befinner oss i början av våren så vart hittar vi dig en solig vårdag?

Förhoppningsvis ute med ryggen mot en solvägg och en kaffe i handen med goda vänner och inte vid monitorerna haha.

Vad händer på releasedagen?

Jag kommer vara på deltidsjobbet, men kan förhoppningsvis få ihop något lite firande ändå på kvällen!

Det känns som att detta är startskottet för din engelska musik, så vad sker härnäst. Kan vi förvänta oss mer musik?

Tack! Ni kan definitivt förvänta er mer! Både låtar och orkestrala verk. Och nästa låt är förhoppningsvis riktigt bombastisk.

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Artist (Astian), låtskrivare och deltidsskribent. Men framförallt musikälskare och här för att lyfta andra artister.