En av de mest lovande talangerna just nu stavas Emilia Pantic. På rekordtid har hon etablerat sitt rock-popiga sound som lovar riktigt gott för framtiden. Andra singeln Säg det som du menar det gör inget annat än manifesterar denna ljudbild och bevisar att Pantic skriver melodiskt stark popmusik. Ursprungligen från Göteborg, men numera bosatt i Stockholm, har hon tillsammans med Åke Olofsson från Den Svenska Björnstammen skapat en dynamiskt låtskrivarduo där inspirationskällorna sträcker sig från punk till indiepop. På releasdagen satte vi oss ner i Göteborg för att prata om framtidsplaner, lärdomar men framförallt känslorna inför debutspelningen på Yaki-da. Som måste tilläggas gick lysande! Och jag fick även höra nästa singel som inte lämnar något tvivel om att detta är Sveriges nästa stjärna.
Idag är det dags för din första livespelning med publik. Beskriv känslan i kroppen?
Jag har faktiskt aldrig varit så taggad på någonting som just den här kvällen. Att det dessutom är i Göteborg gör det extra speciellt. Jag har nämligen inte hunnit fira låt-släpp innan med alla mina vänner och familj på det här sättet, så förutom publik har jag också bjudit in runt 50 personer som står mig nära. Det är även första gången jag uppträder med mina egna låtar, så det kommer vara en helt annan känsla än att spela covers i något sammanhang som jag gjort mycket innan.
Hur har du förberett dig inför livespelningen?
Jag och min producent/ låtskrivare Åke Olofsson har repat en hel del… eller inte bara rep ska ärligt erkännas, det har även skrivits på nya låtar. Men känslan är ändå väldigt säker efter tre dagars rep. Åke kommer spela gitarr och jag sjunger. Jag har dessutom köpt en helt ny outfit.
Kul! Vad blir outfiten då?
Jag ska he en kostym och kostymbyxor, en lite rockigare look skulle man kunna säga. I och med att musiken är lite rockigare.
Det passar helt klart soundet, för det är lite rockigare influenser i din musik. Hur har du kommit fram till att det är så du vill att det ska låta?
Det är nog ingenting jag bestämde eller klurade fram, utan föll sig mer naturligt när vi skrev låten Roadkill. En låt som från början var ballad och lät helt annorlunda, bortsett från första refrängen. Men Åke som person är väldigt ihärdig och ville verkligen att vi skulle fortsätta att slipa på idé. Så jag föreslog att vi skulle ta ut elgitarr-partiet och ösa på hårt och energiskt. Vilket resulterade i att refrängen blev som den är nu. Att Åke dessutom är en del av Björnstammen gör att att man hör influenserna i även mina låtar. Med det sagt är ingen del lik den andra i låtarna vi skriver.
Men framförallt har jag personligen lyssnat väldigt mycket på rock-musik. Redan som nioåring gick jag på Green Day med pappa, även The Cure, Simple Minds. Därefter i tonåren lyssnade jag mycket college-rock som Simple Plan, blink-182 och All Time Low. Helt enkelt alla de som är old-school punk-pop-rock. Så egentligen är jag bara väldigt glad att jag lyckades få med den genren in i mitt egna sound utan att jag är delaktig i något band.
Kanske lite lekt fram ljudbilden då och att det kommit naturligt?
Ja precis! Jag har gjort väldigt mycket pop-iga låtar innan min debutsingel. Säg det som du menar det är faktiskt den enda låten jag skrivit på senare tid som inte är rock-influerad, men jag tyckte den var så bra att jag ville släppa den ändå.
Då för du oss in på frågan om den aktuella singeln. Vad handlar Säg det som du menar det om?
Rent generellt handlar låten om att vara med någon som inte är så säker på om den vill vara i ett förhållande. Tyvärr är den här personen inte beredd att ta detta beslutet helt och lockas att vara kvar med fina ord. Men konkret är den väldigt personlig låt för mig och handlar om en viss person. Låten är helt enkelt skriven till en tjej jag dejtade, som precis kommit ur ett förhållande och kände att hon ville respektera honom och inte hoppa in i något nytt men var inte tillräckligt tydlig. Samtidigt var hon rädd för att förlora mig och sa allt för att hålla kvar mig och fick mig att tro att det var en fråga om när och inte om det skulle bli vi.
Kommer du ihåg när den skrevs?
Den skrev i början av juni/maj förra året och skiljer sig en hel del från debuten Roadkill.
Men det behöver absolut inte vara något dåligt, pop är härligt i alla former…
Ja, men så är det, sen tycker jag ändå att stråkarna binder ihop allting i mitt sound och min ljudbild.
När vi är inne och prata produktion så är Grammis-nominerade Kerstin Ljungström med på dina låtar. Hur har samarbetet sett ut där?
Åke är ett fan av stråkar, så han brukar vilja ha med de elementen. Vi, som i jag och Åke byggde från början upp en skiss och mall som sedan Kerstin tog vidare och gjorde stor och mäktig. Hon har lagt till trummor, varit inne och skissat om körer, vokaler och sång. Men även lagt bas och gitarr. Båda har gjort mycket och jag vet faktiskt inte vem som har gjort vad i slutändan. Men Åke inledde och Kerstin slutförd produktionen till vad det är idag.
Du och Åke verkar vara en låtskrivarduo, berätta lite hur det samarbetet vuxit fram.
I början av mitt artisteri hade jag inte jobbat med så många och när jag hörde att jag skulle skriva med Åke från Den Svenska Björnstammen hade jag ingen aning om hur det skulle gå. Man tänker att en viss typ av musik skrivs med de som endast skapar den musiken och jag hade ingen aning om att Åke skrev med och till andra. Men vi skrev faktiskt Säg det som du menar det första gången vi träffades och gjorde klart den på en dag. Sen klickar vi superbra som personer, han är verkligen den snällaste någonsin, jag har som roligast när jag jobbar med honom.
Kommer det fler låtar från er ihop?
Ja, troligtvis nästa singel eller någon därefter. Det är i alla fall tre låtar med Åke som är med på EPn.
Där fick vi höra att det kommer en EP alltså?
Aa exakt, den kommer nog till hösten om allt går som det ska.
Spännande, hur många spår?
Kanske sju eller åtta stycken. Så jag benämner det som mini-album. Det är bara att kötta ut några singlar till nu helt enkelt. Men det är svårt att välja vilka som ska ha plats.
Jag förstår, det ska ju helst låta dynamiskt också…
Ja, men det är inte många lugna låtar kan jag säga. Det kanske landar på ett ballad- eller mid-tempospår
När vi pratar låtar. Kommer du ihåg den första låten du skrev och hur den blev?
Aa men typ. Jag skrev min första låt dagen då jag fick min först gitarr, då hade jag nog tagit gitarrlektioner i två veckor. Efter skolan den dagen minns jag att jag skrev en låt på tre ackord, om det kan ha varit Em Am och D kanske. Jag skrev nog den på engelska också, för drömmen var redan då att bli artist. Så jag siktade högt, men sedan landade vi i svenska ändå.
Hur blev det så att du landade i svenska tillslut?
Det var av en ren slump faktiskt. Jag skrev demos med några kompisar och vi spelade in en svenska låt avsedd för någon annan, men jag tyckte jag lät så pass bra på svenska att jag behöll den. Allting blev liksom mer ärligt och jag fick sagt saker på ett annat sätt. I den stunden hade jag bara en låt skriva på just svenska, men det var den jag började pitcha runt till skivbolag och den som fick mig att ändra språk.
Vart startade din musikdröm och hur har du tagit dig till där du är idag?
Jag blev alltid väldigt uppmuntrad som barn och fick komplimanger att jag sjöng bra. Mina föräldrar ville att jag skulle både göra musik och utöva sport för att hitta min väg själv. Så de satte mig i olika grejer för att testa. Som sexåring började jag spela piano, vilket var det tråkigaste jag gjort i mitt liv. Men därefter började jag i gitarr istället och då ändrades allt och jag förstod att det var det jag ville göra.
Men från att börja spela gitarr till att bli signad och ge ut musik, vad hände i det lilla glappet?
Haha, ja det lilla glappet. Det är en lång historia. De första åren skrev jag själv på mitt rum, därefter började jag skriva ihop med en kille från min parallellklass och vi publicerade en låt på Soundcloud, detta vara i samband med house-eran så han proddade upp den lite EDM-igt. Därefter började jag posta covers på YouTube där jag efter ett tag upptäcktes av en kille som satte ihop mig med en producent. Ett samarbete som jag tillslut tyckte var trist eftersom det blev enformigt, så jag valde att börja skriva med lite kompisar istället där vi började leta efter mitt sound. Dessvärre tog det slut av olika anledningar och då bestämde jag mig efter en hel sommar på Telias kundstjänst att jag måste syssla med musik och inget annat. Något som resulterade i att jag gick in på alla skivbolags Instagram och sökte vilka de följde. Stod det A&R i profilen så skickade jag ett DM. Min idé med det var att det var viktigare att skapa en personlig koppling än att maila till en allmän brevlåda. Efter ett bra tag fick jaga tillslut kontakt med Universal och även Warner, men tillslut blev det Sony vi en A&R som skrev till mig direkt och frågade om jag var signad. Så på den vägen var det.
Det låter verkligen som du var dedikerad, så verklige all credd till dig.
Ja men jag fick också många nej såklart. Jag skrev till många producenter och låtskrivare som inte svarade. Vilket är lite komiskt för många av dem jobbar jag med idag. Men jag förstår samtidigt, jag hade nog inte heller svarat kanske. Så man får helt enkelt kämpa på.
Skulle du säga att du lärt dig mycket av den här resan fram tills idag?
Ja, jag har väl förstått att den som kommer bry sig mest om min musik och den som kommer kämpa mest är jag själv. Så nu när jag är i själva processen av att bygga upp något är jag väldigt delaktig. Vilket såklart är på grund av att jag brydde mig så mycket från början om min karriär och det har inte det ändrats nu utan snarare förstärkts ännu mer.
Om vi skiftar fokus och försöker kolla på några låtar som betytt extra mycket för dig. Finns det några sådana och varför har de betytt extra mycket?
Jag är inte en person som har favoritlåtar, men Whats My Age Again? med blink-182 är en sådan klassisk låt som jag tycker är bra från riff till melodislinga och text. Men det jag inspirerats mest av är artisters vägar till framgång. Jag har oräkneliga gånger kollat på Never Say Never med Justin Bieber och fascinerats av bland annat Taylor Swifts sätt att skriva om alla sina ex och sitt liv. Jag tycker att det är väldigt viktigt att texter är personliga och tycker det är coolt med personer som skriver själva och inte får låtar av andra. Därtill inspireras jag av folk runtom mig och som jag jobbar med. När de blir nominerade till priser och når sina mål blir det något som taggar mig att fortsätta jobba.
Vart ser du dig själv och ditt artisteri om tre år?
Byggt upp en stabil följarskara, jag har en otroligt fin fan-base och många lyssnare som det är nu. Men jag vill ha a haft min egen turné och spelat på en massa olika scener. Sen hade absolut Grammis-nominering, P3-guld nominering och en topp 50-hit inte varit tråkigt. Men även att skriva till andra artister och göra en feature med någon Göteborgs-artist.
Ett samarbete med en Göteborgs-artist alltså. Men som jag förstått har du flyttat till Stockholm nu. Så vad saknar du mest med Göteborg?
Vad jag saknar mest är mina vänner. Men även avenyn och att kunna springa från en klubb till en annan. Såklart också att hänga på andra och tredje lång. Så jag saknar min stammis-ställen, men även att ha koll på vart saker ligger. Jag kan inte Stockholm för fem öre än så länge. Men jag tycker om pulsen där, det händer något hela tiden och ingen sida av stan är lik den andra.
Och där finns också möjligheten att börja skriva till andra artister som jag förstod det som att du inte gör i nuläget.
Nej förut har jag pitchar lite låtar jag skrivit med andra, men jag skulle inte räkna det. Men det är absolut ett mål.
Men då är det fokus på dig och ditt, så vad händer härnäst det här året?
Jag ska börja spela lite live, där det blir ännu mer i maj. Därtill ska jag vara förband till Björnstammen den 26.e august. Så lite mer live och en hel del singlar. Men även mini-albumet, det är det som händer härnäst.
Vad har du för förväntningar på kvällen och den här singeln?
Att det är sjukt bra stämning och jag hör folk sjunga med. Det ska bli så häftigt att se responsen live på mina låtar. Jag har bara fått höra fina saker av att folk lyssnat eller skrivit fina grejer. Men just att få det live är en helt annan grej. Förväntningarna på själva låten är den ska tävla mot föregående singel. Så målet den här gången är att denna singeln slår Roadkill i streams.
Nu stundar vår. Vart i Stockholm finner vi dig en solig vårdag?
Man kan se mig avnjuta en öl, sen är även målet den här våren och sommaren att lära mig skateboard så ni finner mig i närmsta skating-park.
Oj, vart kom detta intresset ifrån?
Jag åker lite snowboard i dagsläget men jag har velat lära mig att skateboard sedan jag var liten men inte haft någon att göra det med. Så varje ny person jag träffar försöker jag applicera att vi ska börja skatea ihop på. Äntligen har jag fått med mig ett gäng! Såklart hoppas jag även att ni hittar mig på olika live-gig och scener som Liseberg och Grönan. OCH såklart i Slottskogen!
Avslutande fråga, vad är det bästa tipset/ rådet du kan ge till andra musiker som vill livnära sig på / lyckas med sin musik?
Att inte vara rädd för att synas eller höras, att inte tro att man är jobbig för att man kämpar och försöker. Man får vara lite skamlös, får man inte ett svar från någon så är inte det hela världen. Rätt som det är sitter man i samma rum som producenten man skrev till. Så ge aldrig upp och var ihärdig. Oavsett hur obekvämt det är att publicera saker på sociala medier så är de det enda sättet att få respons och bli upptäckt.
