Låt oss presentera debutsingeln från projektet Linus and the Moon. Som en del av duon NORDIK SONAR bryter nu Linus egen mark och testar vingarna på engelska. Signumet är melankolisk elektropop med ett ursprungen från de småländska skogarna. Resultat blir trollbindande och första singeln In Destruction lovar gott för en lysande framtid. Ni hör artisten berätta mer om släppet nedan.
Aktuell med debutsingeln In Destruction, vad är känslorna i kroppen inför släppet?
Första känslan jag kommer på är att jag är supertaggad, men såklart också nervös och exalterad. Det är första gången jag kör helt solo vilket på sätt och vis gör mig lite mer sårbar i mitt skapande.
Vad behandlar singeln för tema/teman och vad betyder den för dig?
In Destruction skrevs utifrån min egen erfarenhet av att växa upp och försöka passa in i en normativ värld (samtidigt som jag inte var en del av normen). Singeln handlar helt enkelt om den process som uppstår när en gör allt för att bli omtyckt, men glömmer bort sig själv på vägen. För mig är det enkelt sagt en f*ck you låt till alla som inte tror på olika, men också en terapilåt för alla som känner igen sig i texten.
Soundet är elektroniskt och färgsprakande, hur har du kommit fram till att det är såhär det ska låta?
Jag har alltid haft en stor förkärlek till det elektroniska och det är helt enkelt mitt sätt att uttrycka mitt musikskapande. Jag ville att refrängen i singeln skulle kännas som en elektronisk språngbräda av ”nu får de fan va nog”, och därav är det en go dynamikskillnad mellan vers och refräng. Dessutom fick låten ett ordentligt lyft av producenten tillika vännen Stefan Storm som var med och bidrog till magin.
Du beskriver dig som en melankolisk elektronproducent, hur kommer det sig att du sammanföra just melankoli och elektro?
Jag tenderar att alltid skriva texter om något melankoliskt och lite sorgset, mest för att jag själv tycker att det skapar en mystik och djup (och kanske för att jag har en uttrycksfull melankolisk liten gubbe på insidan). Dessutom brukar ett suggestivt ackord någonstans i en låt ge en fantastisk aha-känsla, och utmanar de kanske lite enklare ackordföljderna.
Projektet markerar en ny riktning för dig där du tidigare varit en del av NORDIK SONAR men nu gör solokarriär. Varför detta val?
Duon NORDIK SONAR finns fortfarande kvar, och där vi kör mer på det synthiga camp-/queerpop-svänget. Däremot har jag en hel drös med låtar liggandes, och jag kände ett behov av att utveckla mitt skapande och artisteri, vilket just nu generas in i projektet Linus and the Moon.
Ljudbilden andas som sagt synth med en nutida och nostalgisk touch. Vad har du för musikaliska inspirationskällor när du skriver?
Oj, vilken stor och fantastisk fråga. Först och främst älskar jag mycket musik, och jag kan inspireras från de mest oväntade håll. Det är lite som dagsform, att det som kändes rätt igår känns inte alls lika självklart idag. Men jag kan avguda kreativa musikgenier som Ionnalee, Little Boots och Kindness som alla skapat sin egen väg i branschen. De är alla synthiga och elektroniska men också sjukt underbart konstnärliga i sitt skapande.
Tillhörande artwork är mystiskt sensuellt och leker snyggt med skuggor och dova färger. Vad är storyn bakom omslaget?
På något sätt ville jag och Martin Landl (fotograf tillika en fantastisk vän) förmedla det melankoliska och mystiska genom bilderna. Så vi köpte en persienn, hängde den i taket och skapade lite magi av strålkastare och skuggor. Att jag visar lite hud hänger ihop med att våga visa sig själv och den egna sårbarheten.
Jag kan tänka mig att det här är bara starten för Linus and the Moon, så vad kan vi förvänta oss av ditt musikår?
Det kommer definitivt bli fler singelsläpp, och förhoppningsvis generar släppen i att jag får åka runt och göra spelningar mot senvåren/sommaren (ÄNTLIGEN!!!). Jag ska även fira debuten med en mysig spelning på Side Track vid Mariatorget hemma i Stockholm.
