Det var 2018 som Glenn Udéhn släppte albumet Det år helvete nu. En stor spelning på Pustervik följde albumet och ett besök i bloggens podd.
Efter det har det varit ganska tyst om Glenn. Skrivkrampen greppade tag i honom och han kände att han kanske var färdig som artist där. Att han inte skulle släppa något mer efter sina två fösta album.
”Jag tyckte inte det var lika kul som det alltid hade varit att stänga in sig och sitta med gitarren och försöka komma på en låt och få i ordning på en text.
Det var nog för att det inte kom ut något bra. Då var tålamodet ganska kort. Innan kunde jag sitta i flera timmar och bara ploja. Men den här gången tröttnade jag efter en kvart.
Samtidigt har jag hört att tredje albumet ska vara så himla svår att få ur sig. Jag tror jag fattar det.
Första skivan har man byggt upp massa låtar under flera års tid och det blir ett hopkok av fem år, typ. Den skivan är ju speciell på det sättet att man inte har en aning om hur något fungerar. På andra skivan kanske man känner att man ändå hittat en väg man vill gå.
Tredje… jag vet inte. Ska jag skriva om samma saker igen? Det måste liksom vara något nytt. Men vad är det? Jag kan ju ingen annan input än den jag har. Det var väl det som gjorde att det blev svårt.
Eftersom det blev svårt så gick det inte så snabbt och när det inte gick snabbt så var det inte kul. Då kände jag att det kanske inte blev mer än dessa två.
Men så kom pandemin och jag blev hemmasittande.”
Var det då du hittade din röst igen?
”Då fanns det ju inget annat att göra än att hålla sig hemma. Då fanns det heller ingen stress att få i ordning på en ny skiva, vilket gjorde det hela mer avslappnat.
Jag har nog lite höga förväntningar på mig själv. Ska det brejka så är det nu. Tredje skivan!
Sedan när man gett upp kändes det mer att jaja, kul att det blev något i alla fall.”
Men vad blev då din röst denna gången?
”Jag tycker soundet är lite förändrat. Det är mer synthar. Någon låt är mer avskalad med egentligen bara trummor och bas. Jag har lattjat mer med ljudbilden.
När man blir äldre förändras ju ens vardagliga tankar också. Men förankringen är ju alltid i det jag själv känner att jag upplever och mina tankar runt saker och ting, som det varit på de andra skivorna med.”
Det är väl en själv man får utgå ifrån.
”Ja, det blir så konstigt om jag försöker utgå från någon annan och skriva låtar som om jag vore någon annan person. Sedan finns det folk som klarar av det. Kanske fjärde skivan, haha.”
På något sätt har ju pandemin ändå påverkat dig på ett positivt sätt i ditt artisteri. Att du fick skapa något under den tiden, trots att du inte fick komma ut och spela.
”Ja verkligen. Det var nog också det som till en början var en ganska stor stress. I alla fall för mig.
Många tänkte nog att man har all tid i världen att göra klart ens tavlor för en konstuställning eller skriva klart en bok eller skiva. Sedan vet man att det är en pandemi i morgon också. Då kan jag lika gärna sitta och kolla på Netflix hela dagen. Så man har blivit lite passiv i det hela. Att man känner att det kommer att ta lång tid. När det nu väl lättar så är det nog många som känner att det måste hända något.
Främsta saken för mig är att jag inte behövt jaga spelningar. Jag måste ju ha dem för att vara aktuell hela tiden. Det är inte så att jag hamnar på de stora Spotify-listorna och får 30.000-lyssningar varje månad. Utan jag får upp mina lyssningar när jag har spelning. Folk lyssnar innan och folk lyssnar efter en spelning.
Men eftersom jag inte har kunna spela har jag ändå fokuserat på att skriva, så det har varit skönt.”
Du och Love Antell har hängt en del. Hur träffades ni och hur har vänskapen vuxit fram?
”Vi har nog setts när jag varit på hans spelningar och tagit bild med honom, haha. Han har bland annat DJ:at när jag spelat live på Jazzhuset. Han var med och målade konst på Subkulturfestvalen när jag var där och spelade. Så vi har setts ute på olika spelningar. Sedan flyttade han till Göteborg för några år sedan.
Han skrev till mig när han såg mig gå av spårvagnen att det vore kul att ses. Sedan har vi setts mer och mer. Han är världens schystaste person.”
Hur föll det på att det blev just Love som sjunger med dig på nya singeln?
”Jag visste väl inte ett det skulle bli Love först.
Jag visste att jag ville göra den till något mer än att bara jag sjunger. Jag ville gärna ha någon mer som sjöng på den. Så jag slängde ut förfrågan till några olika som inte fick ihop det tidsmässigt. Sedan tänkte jag att: ”fan, ska jag fråga Love eller kommer jag förstöra vår vänskap?”
Jag skrev till honom och sa att han inte måste göra det och inte behövde säga ja, men det hade varit kul om han ville lyssna på låten och se om han gillar den.
Han sa att han skulle lyssna och kände han att han kunde tillföra något på låten så skulle han vara med. Och nu är han med!
Jag tycker ju han tillförde mycket!”
Fick du några bra råd av honom under inspelningen?
”Saken var den att låten var klar. Jag hade spelat in allt och lagt på min sång. Sedan kom jag hem till Love och spelade in hans sång i en garderob. Så det var verkligen do it yourself-grejen. Men det känns som att vi sjunger ihop. Även om vi gör det separat. Han är ju så proffsig också. Det var tre tagningar, sedan var det klart.”
Vad handlar låten om?
”Den handlar om att jag är en väldigt feg person som inte vågar ta några större livsbeslut. Jag är ganska bekväm av mig. Sedan kan jag älta massa grejer när jag känner att ”det där borde jag ha gjort när jag hade chansen” eller ”varför tackade jag nej till det?” Alla dåliga beslut jag tagit i mitt liv.
Jag ältade väldigt mycket grejer en period.
Det enda jag tröstade mig med då var att Avantgardet hade släppt en ny skiva. Därav refrängen där jag står uppe på taket med Avanti som tröst. Det finns låtar som handlar om mycket värre problem än mina små bagatellproblem, som att jag inte bodde i USA i ett år. De har ju låtar som handlar om missbruk.”
Samtidigt är ju alla ens problem, ens privata problem. Även om de är obetydliga för andra så är de stora för en själv.
”Det var ju där någonstans trösten fanns. Att i ett större perspektiv och inte bara egocentriskt, så är det egentligen ingen fara.”
Vad var det som gjorde att du inte kom till USA?
”Jag och en polare skulle plugga på college. Men jag vågade inte åka dit, så jag vart kvar hemma.”
Oj, varför inte det?
”Jag är väldigt hemmakär till Göteborg tror jag.”
Berätta lite om kommande albumet. Vad kan vi förvänta oss?
”När jag hade gjort klart låtarna kändes det inte som ett lyft framåt. Var det ens värt att blanda in alla i det här? Man vill ju alltid att ens senaste ska vara det bästa man gjort. Så känner i alla fall jag. Annars är det meningsläst att spotta ut något för att bara åka ut och spela igen.
Men sedan när vi började arrangera låtarna med bandet kändes det att det faktiskt var det bästa hittills. Det är bättre än de två första albumen. Så det kan man förvänta sig.
Det finns såklart Göteborgsförankning i några av låtarna. Sedan kan man förvänta sig mer synthar. Innan har det varit ganska knapert med det. 10 låtar som skrevs ganska tätt inpå blev det. Så det finns ändå ett tema på albumet som heter En natt en dag en vecka en månad ett år ett liv. Så det är mina tankar som jag tänker bara kommer vara en natt, en dag, en månad, ett år. Sedan är det bara att inse att jag är den här personen som har de här tankarna. Det är mitt liv.”
Singeln Åren går med teven på släpps idag och albumet kommer ut under andra halvan av April.
