Inte meningen att släppa musik i år har jag hört, vad var det som fick dig att ändra dig? 

Jag hade tänkt att jag skulle ta ett steg tillbaka och tillåta mig tid i studion för att skapa något nytt. För att därefter presentera ett helt annat sound och paketera det med bättre strategi och komma tillbaka with a bang! Men snabbt kände jag att alla år jag sysslat med musik någon stans gått ut på att jaga nästa Ain’t No Saint och nästa stora hit. Där jag brottats med tankar om att vilja ligga alla till lags. Vad radio kommer tycka om? Vad kommer få 100 miljoner streams? Och så vidare. Men eftersom det hänt så mycket i mitt liv det senaste har jag börjat släppa lite av min prestationsångesten. Mycket även tack vare min syster Penny. Efter att ha skrivit massa låtar som representerade exakt var jag befinner mig i livet nu så sa min syster att jag inte kan släppa dem om två år, för det makes no sense. Utan det här är en reflektion av mitt liv och ska därför ges på en gång. Varpå jag helt enkelt tänkte varför inte! Min stora förebilder och idoler inom musikvärlden gör just så och det är en del av äkta artisteri att filterlösa kunna dela med sig av sitt liv. Allting går i perioder i livet och mina favoritalbum har oftast representerar en period ur en artist liv som de därefter kan lämna och gå in i något nytt. Så istället för att tänka så mycket pop-stjärna och singel-formatet började jag mer tänka koncept och storys. Vilket först resulterade i flera låtar och singlar men sedermera slutade i den här EP:n och en hel story. Här får verkligen lyssnaren följa med på en resa och vara med på allt jag upplevt de senaste månaderna. Jag har legat relativt lågt på sociala medier med mitt kärleksliv just för att det är så privat. Istället har jag antytt mig till vänner och familj, men genom musiken och konsten blir det ett fint sätt att våga öppna upp mer. På något sätt känns det inte så konstigt eller jobbigt längre utan folk får tolka musiken som de vill. EP:n är på så sätt lite jag som släpper prestationsångesten och kan stå stolt i att jag känner att jag hittat någonting som är 100% Peg. 

Underbart att du känner så! Hur skulle du beskriva det nya soundet och den nya riktningen? 

Det låter alltid så klyschigt att säga att man hittat sig själv, men jag känner verkligen så den här gången. Det här är verkligen vad jag sökt efter hela tiden men inte riktigt fått fram i min karriär. Jag skulle vilja säg att det är påväg mot en lite råare känsla och mer röj i produktionerna. Jag har vuxit upp med mycket punk-pop och rock. Vi ser det hända i popvärlden nu, Miley Cyrus tog det klivet och många därtill inspireras av punk. Jag tittade mycket på My Camp Rock och min pappa tog med mig på Iron Maiden konserter som liten. Så jag skulle vilja säga att det här är mer moget och lite hårdare i gränslandet till rock. 

Lite mer rock-pop-punk kan man säga då? 

Precis, men fortfarande väldigt mycket pop eftersom det är vad jag gillar att göra. 

Jag tror det är helt rätt väg att gå, vi ser exempelvis Olivia Rodrigo slå stort med detta soundet nu…

Ja precis, nu är hon något yngre än mig. Men jag tror att alla vi som vuxit upp med Blink-182 och liknande band nu hittar vårt sätt att uttrycka oss på. Vilket då såklart resulterar i väldigt mycket influenser därifrån. Allting går ju i vågor i musikvärlden, ena stunden ska man vara lite mer tuggummipop, sedan är det trap och därefter R&B. Men nu har jag äntligen insett att om man ska lyckas att hitta en stark connection med sina fans och lyssnare så måste man blocka ut alla trender och köra på det man själv tycker om. Det är farligt att lyssna för mycket på trenden, något jag gjort innan som blivit på bekostnad av mig själv. När folk kommer på mina konserter vill jag att de är där för att de gillar musiken och inte för att de hörde en hit på någon Spotify-lista eller lyssnar på det som är trendigt just nu. 

Med egna ord vad skulle du säga är temat för EP:n? 

Temat är break-up och att gå igenom hela den resan steg för steg i vad man känner och upplever. Vilket samtidigt är så fint med EP:n, jag hade faktiskt inte tänkt att alla låtar skulle släppas eftersom vissa är lite väl ärliga. Men då de är skrivna mitt i allt när jag kände som störst behov av att skriva av mig saker så är det brutalt ärligt. Jag kunde ringa till Isa och säga att jag var tvungen att få gråta och skrika av mig vilket sedan blev en låt. Så allt fångar verkligen stunden och är på riktigt. Det ryms allt från chocken, till sorgen till ångesten men även att träffa någon ny. Vilket såklart är lite läskigt, men samtidigt fint och fantastiskt. Jag hittar även tillbaka till styrkan igen vilket låten Tears handlar om. Där sjunger jag om att vara trött på att vara ledsen och istället bara vilja dansa och unna mig saker. En känsla som förblev hela sommaren, där jag bara unnade mig exakt vad jag ville. Men sedan ryms även insikten av att relationen looking back var magiskt och jag önskar honom all lycka till. Dock ska läggas till att The End (Outro) är lite insikten av att man har lite kvar att säga och en hel del ilska. Så de två sista spåren Golden och The End (Outro) är mina tankar som pendlar mellan vackert och inte lika vackert. Precis som livet många gånger är, känslorna går fram och tillbaka jämt. 

   Just The End (Outro) skrev vi faktiskt inte för så länge sedan. Utan jag sa till Isa att jag fortfarande hade lite skrik kvar i mig och ville ha en låt som uttrycker allt jag ville säga men inte kunde. Min allra sista lilla closing the door och början på något nytt. 

Hur är det att samarbeta med en av sin bästa vänner Isa Tengblad?

Jag tror inte att jag hade kunnat göra det utan henne, även om det varit fler inblandade så har det krävts att ha någon som står en så nära för att våga var så öppen. Jag hade nog inte sagt detta på riktigt samma sätt om det var en ”vanlig session” med vilken producent som helst. Utan här var det två bästa vänner som hängde och därefter gick in i studion och skrev. Tack vare det här har jag faktiskt gått ifrån att ha massa olika sessions till endast ett fåtal, när det känns rätt så är det rätt. Det var så jag började när vi skrev de första fem låtarna med Josefin Glenmark och Erik Lewander. Men därefter ville jag såklart utvecklas som låtskrivare och testade annat, men nu kan jag verkligen känna att om man hittat något som fungerar där alla förstår varandra är det bara dumt att ändra på det. I den miljön jag är i nu är alla så duktiga på att förstå mig, men ändå pusha mig till bra och rätt grejer. Vanligtvis brukar jag komma med en idé, men sedan kanske Isa formar det lite. Några gånger i den här processen med EP:n frågade hon faktiskt om jag verkligen var säker på att jag ville uttrycka mig på ett så hårt sätt. Så många gånger fick jag backa (haha). Det är samtidigt väldigt kul att Isa vuxit så mycket av den här processen också, hon har alltid producerat men inte sett sig som producent. Så efter att jag pushat henne har hon självmant tagit på sig producentrollen. Som kvinna i branden vågar man oftast inte uttrycka att man är producent utan kanske mer inflikar lite tyst. Så jag har sagt till henne att i det här projektet är producent punkt. 

Synd att det ska behöva vara så i branschen fortfarande…

Absolut, och nu är Sverige ändå ganska långt fram, men det är inte så många kvinnliga producenter här heller. Tyvärr handlar det bara om att put yourself out there. Länge vågade inte jag kalla mig för låtskrivare, utan tänkte att jag bara skrev texter, men tillslut hittar man den pondusen. 

På tal om att ta sin plats My Name tycker jag är riktigt bra. Anar vi lite Billie Eilish inspo i produktionen eller är jag ute och cycklar?

Nej, du är inte ute och cyklar. Vi var faktiskt i studion och jag sa att jag älskar allt Billie gör för hon är så kaxig, men samtidigt så chill och nästan viskar fram orden. Vilket för mig blir ännu kaxigare, för hon försöker inte ens. Så allt blir väldigt in you’re face, min önskan var att försöka reta folk litet med den här låten. Om hela bilden av mig själv och alla kommentarer, men inte göra det på ett F-you sätt utan väldigt tillbakadraget, lugnt och tryggt. Där jag istället för att sjunga ut bara viskar ut hela låten. 

Men videon som kom till My Name bar på ett ganska roligt koncept kring hemmafru-idealet, hur kom den till? 

Jag har faktiskt suttit på den här idén länge. I våras fick jag väldigt mycket kritik och hat där folk jämförde mig med en viss typ av tjej mer ”girl next door” och inte så kaxig och kontroversiell som jag är. Så jag ville leka lite med det och göra narr av mig själv, men också alls kommentarer. Min tanke var att påvisa hur skevt det var att jag skulle vara någon slags ”perfekt hemmafru” som är försiktig och tyst utan någon åsikt. Ett ideal som inte passar mig. Så jag täckte alla mina tatueringar och gick all in på det idealet. Som man ser i videon blir kvinnan helt psycho av detta och hon känner sig kvävd av tillvaron. Men tillslut kommer ett break-out moment där hon blir sig själv. På så sätt är videon både talande till mig själv och vad jag fått höra, men även talande till kvinnliga ideal i allmänhet. Videon är liksom serverad på ett fat för alla att beskåda, mitt sätt att lite ge tillbaka med glimten i ögat.

Har du någon favorit i nuläget på EP:n eller är alla favoriterna? 

Tears är en favorit för att den sticker ut mest. Det är den låten som är mest dans-vänlig, pop-ig och lekfull. Men min absoluta favorit är The End (Outro), vilket jag tror bara beror på att jag fick skrika lite. Det var bara jag och Isa som skrev den på mindre än två timmar och den är mest spontan och från hjärtat vilket gör att den blir en liten favorit. 

Du hade lyssningsfest häromkvällen, hur var responsen? 

Det var helt magiskt, det är alltid lite nervöst för man vet aldrig hur folk ska reagera och det slog mig på vägen dit att jag levt med dessa låtar så länge och ingen annan har fått höra dem. Men det var fantastiskt! Folk grät, ställde sig upp och dansade och så fick vi prata om alla känslor efteråt. Alla hade olika favoriter, men det var så kul att alla tyckte att det var något nytt och det bästa hitintills. Jag tror folk blev lite chockade fast på ett positivt sätt. 

Minns du vilken låt som skrevs först? 

Ja det är nästan i ordning som på EP:n. Det var Somwhere Without Me som skrevs först och det är även den jag älskat mest eftersom den verkligen fångar desperationen och känslan av sorg. Vi skrev den i våras, men det var samtidigt den låten av alla som jag kände mest att den inte kommer släppas. Utan det var mer av en låt där jag fick skriva av mig och bearbeta, för just då kändes den lite för transparent. Men det är samtidigt det som blev så fint, även om det är min story så har folk kunnat relatera det till sig själva på olika sätt. Därför blev det även den perfekta första singeln. 

Du har pratat en del om dina egna förväntningar på dig själv och även andras. Om du nu blickar framåt. Hur blir din inställning till sociala medier, att skapa hits och förhålla dig till andras åsikter?

Jag tror att jag alltid kommer ha den prestationsångesten inom mig. Men samtidigt har jag äntligen lyckas släppa kraven på listettor. Inför det här släppet har jag aldrig fått så mycket positiv respons, vilket helt klart gett en del självförtroende att lita på min magkänsla. Folk skriver till mig och varje gång jag träffar någon ny så säger de att den nya musiken är så bra. Även mina artistkollegor säger att det här är det bästa jag gjort. Det är någon liten spärr som släppt och gjort att jag nu mera tycker det är viktigare att folk kan relatera till musiken och verkligen bli berörda än miljontals streams. Så tittar jag framåt vill jag utforska den här världen ännu mer och fortsätta släppa det som känns 100% jag. Om jag ska vara helt ärlig ser jag mer fram emot att åka på turné med dessa låtar än tidigare. Jag har haft en hel del scenskräck, men det har också släppt. Vet inte om det har med pandemin att göra eller mitt break-up. För när man är tillsammans med någon så länge och sedan behöver börja om så blir det som en ny slags frihet. I dagsläget är jag faktiskt lite tacksam att jag har möjligheten att bestämma vem jag vill vara och inte i relation till någon annan. Därmed tror jag att det här kan vara det bästa som hänt mig som privatperson och artist, för nu känner jag äntligen att jag får bygga om mig själv. Jag har helt enkelt kunnat gå in i något nytt och tänka att jag inte är rädd för att fela utan snarare är trygg och säker i mig själv. Så den här musiken har även hjälpt mig personligen och gjort att jag även hittat en helt ny publik som jag vill connecta med. 

Många gånger kan allmänhetens ord vara tuffa, så vad gör du för att må bra? 

Det senaste har jag faktiskt gått in mycket för att vara med familjen och min kära syster Penny. Jag har även försökt var lite mer i nuet även om det låter klyschigt, men sen är även skrivandet av musik något jag mår bra av. Att släppa musik gör en väldigt nervös och frågor om hur ens fans ska ta emot det, musikbranchen och även andra artister skapar väldigt lätt ifrågasättande av om det är bra eller inte. Men då grundar jag mig genom att vara med folk som känner mig och inser ganska snabbt att det finns viktigare saker än vad andra tycker och tänker om en. Jag har verkligen på senare tid insett att min familj är det viktigaste och de som känner mig bäst. Oavsett vart jag är i livet kan jag alltid ringa min mamma eller syster och prata av mig. 

Jag måste fråga om din styling och art-work är det fortfarande dina systrar som är inbladande eller någon annan?

Ja, det är fortfarande mina systrar. Det är faktiskt mest min syster Philippa som har fotat all art-work och allt det visuella. Hon har även varit med och tyckt till om musikvideos, men jag har försökt få in andra och deras åsikter också. Det ska sägas att jag har lite svårt att släppa det kreativa. Men på videon till My Name fick jag jobba med Hamza Sultan och ROSY gruppen vilket var skitkul. Det märks när man vågar släppa taget och litar på att andra människor fattar. Men när det är såhär personligt så fick jag verkligen vara tydlig med vad jag ville förmedla och vad jag inte ville förmedla i videon. 

Men jag säger keep it in the family! Finns kreativiteten där behövs väl inte andra människor. 

Haha, det har du helt rätt i. Jag har faktiskt lovat pappa en studiodag där han får välja valfri låt och tycka till och skriva om lite. Så alla är en del, det är ett familjeföretag. 

Var ser vi dig härnäst? 

Jag har en del grejer som bubblar, men vi spelade precis på Climate Live och efter det ser jag verkligen fram emot att få spela mer. Men jag ska skriva en hel del låtar studion, vi ska även spela in projekt med Gammal. Men som jag vet nu ska jag på turné nästa sommar och rent av att det blir en del saker i vår. Jag är redo för att ge mig ut och spela igen. 

Härligt att de kommer mer från Gammal också! 

Ja, absolut! Vi var studion förra veckan och det känns skitkul även lite nytt där. Jag älskar vårt sound, men det känns som rätt tid att ta nästa steg och utvecklas. 

Det händer mycket på alla plan helt enkelt och så Göteborg den 30/11. Kan vi förvänta oss någon musik på podd-showen? 

Absolut, det kommer några surprise spelningar. 

Vad är känslan inför fredag nu då, nervöst? 

Ja, jag är faktiskt det. Men efter lyssnings-eventet så känner jag mig lite mindre nervös. Det är alltid lite smått obekvämt att spela upp musik och bara sitta där, men de på plats var så otroligt fina. Nervös såklart, men samtidigt glad att äntligen få dela med mig av låtarna och hela resan med alla känslor. 

En avslutande fråga. Vilket tips kan du ge andra musiker, låtskrivare eller artister som vill kunna livnära sig på sin musik? 

Bra fråga, det är faktiskt många som har hört av sig till mig och frågat hur de ska ta sig in i musikbranchen. Nu hade jag ju ett namn i och med tv-serien, men när vi skulle starta Gammal satte jag och Pontus oss och skrev ner nyckelord men också väldigt strängt vart vi ville ta oss och vad vi inte ville göra. Om målet är stora scenen Gröna Lund. Hur tar vi oss dit? Har man en tydligt plan blir det tusen gånger lättare när man sätter sig ner med skivbolag om allt finns på plats. Då menar jag allt från den typen av musik man skriver, till vilka sammanhang man ser sig själv. Exempelvis om man är en artist öppen för allt från Nyhetsmorgon till Rix Fm festival eller bara vill stå på Way Out West eller Popaganda. Går man in med pondusen att det är tydligt vad man vill blir det så mycket lättare. Dels för att folk dras till självsäkerhet och pondus, med det underlättar också arbetet för bolag då de vet vilka resurser som behövs och i vilka sammanhang man ska placera artisten i. Så gå aldrig in och bara säg att du gillar att skriva låtar lite vagt, utan gå in med power och spetsa din unika artist. Musikbranchen behöver alltid fräscha röster och nya infallsvinklar, även det är en bransch som behöver utvecklas så självklart finns det plats för fler. Don’t be scared utan bara kör på så kan ingen argumentera emot din talang.