Mitt under brinnande pandemi i fjol släppte Moa Piraten sitt självbetitlade debutalbum. Tolv låtar skrivna under en längre tidsperiod, där vissa låtar var 10 år gamla. Så låtarna och albumet fick växa fram under en längre tid innan de sedan producerades av Moa själv och omslaget var signerat Love Antell.

”Det omslaget blev så otroligt fint!” berättar Moa när vi ses över Zoom. ”Vi jobbade så hårt på det. Jag med min input som aldrig kunde ge mig och han som bara slet, men det blev ju så bra!”

Ja, omslaget blev verkligen bra! Moa med en papegoja och några fåglar i bakgrunden som tar sig upp mot skyn.
Jag skulle kunna tänka mig att fåglarna på omslaget på något vis får symbolisera Moas egna resor. Hon har under sin uppväxt bott i länder som Brasilien, Chile, Kuba och Frankrike. Men det är just Brasilien som hon känner att hon har stört anknytning till.

”Jag var 16 när jag flyttade dit första gången. Det har format hela mitt liv efter det. Det är också därför jag återvänt till Sydamerika och Centralamerika så ofta. Men även i Stockholm består min umgängeskrets av folk som bott i Latinamerika, latinamerikaner eller sydamerikaner. Så det är en stor identitet i mig.”

Moa berättar att första året hon bodde i Brasilien bodde hon i södra delen av landet nära Argentina, där hon gick i skola.

”Andra gången jag var tillbaka åkte jag omkring med Latinamerikas största sociala folkrörelse De Jordlösas Organisation (Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra) som handlar om att ta tillbaka mark som inte brukas av någon för att kunna bruka den själv. Då var jag i norra Brasilien, så jag har varit lite överallt.”

Att stötta hjälporganisationer och människor i nöd har varit en stor del av Moas DNA.
Hennes mor jobbade på kvinnojour samt med att inventera sälar och havsörnar så inte beståndet i Sverige försvann.
”Då var jag med på ringmärkning och inventering av säl. Det har format hela min uppväxt,” minns Moa.

Det är också detta kall att skydda djur samt utsatta kvinnor som är temat på Moas senaste singel Vilda som svin. En uppgörelse med patriarkatet där djuren och kvinnorna fått nog av att leva ständigt på vakt för männens våld. Där de som jagats och förföljts slår sig samman för att ta tillbaka makten och rätten att finnas till, utan rädsla.

”Det reflekteras två saker i låten. Dels den starka känslan och samhörigheten att skydda djur, natur och kvinnors rättigheter. Samtidigt frustrationen och ilskan att bli matad av det motsatta. Skogen brinner och skövlas. Djuren förtrycks och utrotas. Kvinnor mördas, blir utsatta för våld och våldtäkter hela tiden.
Det är något som går in så djupt i mig på ett annat plan än bara det intellektuella. Det är nog också det som speglas i mina låtar. Ett sätt att kanalisera ut tankar och känslors när de blir väldigt starka.”

Låten är väldigt suggestiv och bubblande samtidigt som sångerskan sjunger att vi är vida som svin vi är som en tickande bomb. Att nog är nog, nu måste något hända.

”Samtidigt känner jag att den är lite politiskt inkorrekt. Just det där att man ska vara så diplomatisk och aldrig önska sin fiende lidande eller något, utan man ska förhandla. Men ibland känner man i text att man vill uttrycka den starka frustrationen att nu får det fan vara nog på riktigt. Det tycker jag man måste få rätt att känna när man har den frustrationen i sig, att alltid behöva vara rädd och på sin vakt för att man är ett viss kön eller viss etnicitet eller rådjur i skogen.”

Låten i sig är lite av lek med ord. Att vara ett svin, är ju helt enkelt att vara en dum person. Men att man bli vild som ett svin gör en ju till ett vildsvin. Att man istället blir det där rovdjuret som jagar de som tidigare jagat en.
För tyvärr är just många män det där rovdjuret som hela tiden ska jaga andra människor och någonstans måste man ju sätta ner foten att det räcker att bli jagad.

Du jobbar som socialarbetare. Då kan jag anta att du ser resultatet av en mansdominerad värd genom jobbet.

”Ja verkligen.
Sedan flyttade jag ut på landet för att slippa vara rädd på kvällarna. Men nu är det jaktsäsong så när jag går ut i skogen ser man män och gubbar sitta med sina gevär. Då blir jag frustrerad igen över att jag aldrig kan få slippa den där känslan att inte bli lämnad i fred. Jag vill bara plocka blåbär, haha.”

Har du personligen känt dig otrygg när du varit ute?

”Jag har varit med om saker, som de flesta kvinnor varit med om. Som att blivit förföljd hem från krogen när man gått någon bakgata för att ta sig hem snabbt. Så jag har nog varit med om mycket, men inte mer än någon annan skulle jag säga.
Sedan är det klart att det händer mindre saker i skogen. Det är större risk på natten i stan. Men tyvärr blir man så matad av nyheter som händer runt omkring en så man kan inte släppa den där känslan av att vara på vakt. Trots att man är på ett ställe man borde vara fredad.
Sedan har jag varit med om saker till och med i skogen också. Jag brukar söka mig till skogen för att det är lugnt och skönt. En gång i Dalarna, satt jag på en sten där i skogen när det kom en man som ställde sig ganska nära mig och började onanera. Detta är saker som händer oftare än man tror. Det förstör ju hela ens tillit att här är det lugnt och tryggt.”

Det är en så konstig inställning hos många män som verkar vara ”jag tar vad jag vill ha”.

”Ja, det är en maktkänsla att gå ut i skogen att hålla ett gevär och döda djur. Det är nog något med den där maktkänslan som är ganska triggande för många.
Självklart förstår jag att man måste skjuta av vildsvin för de är för många. Men jag kan tänka mig att många gör det för någon form av hobby.”

Vilda som svin är gjord tillsammans med Moas producent Martin Dernhagen, som varit med på hela albumet. Det är även han som beatboxar på låten.
Det blir något av en spännande kontrast mellan trummorna, beatboxningen och stråkarna på låten. Lite suggestivt, urbant, något på frammarsch, men också vackert.

Om förra albumet bestod av låtar skrivna under 10 år så är låtarna på kommande albumet I väntan på mirakel skriva under senaste året.

”Det har varit ett jobbigt år, inte bara Covid. Folk i min närhet som gått bort. Psykisk ohälsa. Tunga avsked. Både för min egen del men också att man hört från andra. Ett mörkt år helt enkelt som fått människor att fundera på hur man värdesätter det man har. Att man tagit vissa saker för givet som man inte längre tar för givet.”

Finns det någon röd tråd igenom låtarna?

”Det är på liv och död och om liv och död. Det stora och det lilla. Det har ringat in allt som känns viktigt i livet på något sätt. Det känns väldigt existentiellt på något vis utan att låta pretentiös.
Det finns då Vilda som svin som handlar om rädslan och att slå ifrån som är ganska hård i sin framtoning. Sedan avslutas skivan med något som skulle kunna vara en tröstvisa för ett barn som ska födas. Som handlar om de små och stora sakerna. De fina sakerna man kan erbjuda någon som ska komma till den här världen.
Sedna finns en låt som handlar om kvinnlig vänskap i en bil. Frihet att lämna sina bojor och all skit bakom sig.
Två låtar som handlar om förlust av en vän eller bror som har lämnat på grund av psykiskt ohälsa. Så det inkluderar mycket.
Sedan flörtar jag lite med Leonard Cohens låt Waiting for a miracle på I väntan på mirakel. Jag tycker väldigt mycket om Cohen och han inkluderar så många frågor i varje låttext som han skriver. I väntan på mirakel refererar till den låten på något sätt. Man går omkring och väntar på att något annat ska inträffa, medan livet är det som pågår nu.”

Det var som sagt Antell målade omslaget till första albumet. På I väntan på mirakel är det istället ett foto av sångerskan tagen igenom ett fönster. Även här får vi dock med himlen och molnen som är så tydliga på första omslaget.

”Panik över att inte ha ett omslag ringde jag en kompis och vi åkte till trakten vid Falu koppargruva. Där hade vi turen att ta ett bra foto och fixade det hela på någon timma.
Jag tycker omslaget känns lite tidlöst för jag tycker albumet är lite tidlöst. Lite som ett 60- 70-talsomslag.”

Låten Vilda som svin släpps i morgon, men redan idag kan du lyssna på låten här i bloggen.