Jag tycker att Freeze, Melt börjar ganska trevligt med singeln Cold water. Låten är lite drömliknande och ambient i stilen och känns spännande.
Det fortsätter bra. Like breaking glass tar oss tillbaka till klassisk mark med lekfull och rytmisk Cut Copy-arrangemang. Jag gillar det. Så här lång tycker jag Freeze, Melt levererar. Men sedan går det nedåt.

Den elektroniska produktionen är snygg och visst hör man att det är Cut Copy man lyssnar på. Det är dock inte så engagerande. Inte så lekfullt eller dansant. Visst. Det behöver inte alltid vara det. Många av de bättre album med artister jag gillar har varit de mer vemodiga och inte lika ”roliga” på ytan. Men här tycke jag Dan Whitford och gänget är farligt nära att mest bara bli tråkiga. Det är liksom behagligt. Men jag fångas inte. Jag känner inte så mycket. Även om Dan fokuserar på det viktiga klimatämnet, så kanske det är ett för ”tråkigt” ämne för ett album. Vad vet jag… Men det hela är mest som att ligga och guppa i en enda stor varm, basäng. Det är mysigt i sig, men efter ett tag vill jag mest bara upp och göra något annat.