Jag har alltid gillat Scissor Sisters .
Men det har varit något med deras album som egentligen inte hållit hela vägen ut.
Det kan vara onödiga cabaret-låtar eller att de går all in och blir bara lite för mycket. Egentligen gillar jag när det är något överproducerat men just Scissor Sisters kan sockra det lite väl mycket ibland. Sedan är de tyvärr tråkigt underskattade med sina mer briljanta låtar. Gruppen har liksom hamnat i ett mellanland, där de gör riktigt bra låtar, som inte kommer fram, utan folk förväntar sig bara Comfortably numb eller I don’t feel like dancin’ .
Skillnaden mellan de tre tidigare albumen och Magic Hour är att de verkar haft en tydlig bild av hur de vill ha albumet denna gång. Det är variation, utan att bli spretigt. Det är glatt utan att bli löjligt och samtidigt behåller de det som gör gruppen så fantastiskt, det lite mörka i allt färgglada.
Här trängs det som i alla fall jag tycker är Scissor Sisters i form av den houseigt galet sköna prat-låten Let’s have a Kiki . Sommardoftande San Luis Obispo , 90-tals houseflörten Self control , den dansiga Calvin Harris -producerade Only the horses . Eller den fantastiska avslutningen i form av Somewhere . Visst, inget Scissor Sisters-album utan några sämre låtar och jag är väl inte helt förtjust i tillexempel Keep your shoes on eller The secret life of letters , men för mig stör det inte helheten allt för mycket. Det är ju väldigt svårt – om inte omöjligt – att leverera 12 låtar som är perfekta eller i närheten av det betyget.
För mig är albumet välgjort och allt är snyggt producerat denna gång. Lite som att någon slagit näven i bordet och sagt ”hey, vi gillar er, men ni behöver tyglas”.
Då blev det riktigt jävla bra.

80%

Ladda ner dessa låtar: Inevitable , Somewhere , Year of living dangerously .