Förra året beslöt Anders Glenmark, Orup och Niklas Strömstedt sig för att återuppliva GES. 23 år efter att killarna grävde guld i USA och två album senare ställde de sig på Borgholms slott på Öland för att ge publiken en nostalgisk show med respektive artists klassiska låtar samt deras gemensamma repertoar.
Det var uppenbarligen så kul att de beslöt sig för att göra om det hela till ett återtåget-liknande turné.
Tur för oss som gärna vill se GES, men som inte åkte till Öland. Otur för de som var på Borgholm och kände sig unika.
Strömstedt lovar oss tidigt i showen att vi inte ska få höra en enda ny låt. Då alla som är här ändå kom för just de klassiska histen, så var det ett smart drag av GES.
Detta är publiken som på rekommendation ser en eller två biofilmer per år. Deras barn har flyttat ut (eller möjligen är på väg att göra det) och deras musikupptäkt de senaste 10 åren består av två album av Adele. Så ja, det är helrätt av GES att inte försöka sälja in något nytt, även om jag personligen tror att herrarna med bravur hade kunnat slänga ihop en popdänga att ha som dragplåster. Men samtidigt, dragplåstret här är att få sjunga När vi gräver guld i USA med 0.8 promille i blodet så varför krångla till det.
Det blir som Niklas lovar. Herrarna sjunger GES-låtar som de varvar med varsin hit i storleksordningen Glenmark kör alla sina hits, Strömstedt kör de flesta av sina hits och Orup kör några av sina hits.
-Ja, det lät nästan lite elakt, men till Glenmarks försvar måste jag säga att han är starkare producent än soloartist. Heck, han har producerat Fridas sista album och det är fanemig helt jävla magiskt, och Orup körde inte ens Stockholm, som är en av hans största hits och den bästa poplåt på Svenska som gjorts. Han körde inte Jag blir hellre jagad av vargar heller för den delen.
I alla fall.
Det blir på det hela väldigt trevligt. Vi som minns 90-talet – större delen av publiken – fick definitivt valuta för pengarna med att ta oss över den där fallfärdiga bron till Hisingen. Visst, konsert-upplevelse-mässigt var det kanske inte det mest spännande jag sett, men även här är det inte riktigt det som är poängen med att vara här. Det är en nostalgishow där vi får sjunga Blommor i sitt hår, Om, Där står pojkarna på rad, Stanna världen en stund och som sagt, den där fotbollslåten.
Som bonus så ska du här få upptäcka GES andra platta, som just heter Den Andra Skivan.
Helt klart en bortglömd pop-pärla från herrarna som tyvärr försvann med skivbutiksdöden och MP3-revolutionen.
