För Popmuzik-läsaren är Smith & Thell ingen direkt okänd grupp. Victor Smith och Maria Thell debuterade med singeln Hippie Van 2014 och har sedan dess släppt låtar som Statue, Row och February. Det jag personligen gillar med dem är att de gör radiovänlig folk-pop, vilket ändå gör dem ganska unika i sitt sound här i Sverige. Kanske inte helt konstigt att de fått både det prestigefyllda Denniz Pop Awards i ”Best Artist”-kategorin samt New Emerging International Artist Of The Year” på The International Music Awards. De kombinerar den svenska vemodiga popen med den amerikanska folkmusiken.

Nu är det äntligen dags för duon att följa upp EP:n Statue med debutalbumet Soulprints. Jag satte mig ner med Maria och Victor för att prata lite kring albumet.

-Hur kom ni fram till titeln?

Maria: Den fanns där redan från början. Det är avtrycken i själen som gör en till den man är och varje låt är ett litet avtryck och med det de första soulprints som vi släpper.

-Så det kan bli volym två och tre sedan?

Maria: Det vet man aldrig, men det vore i och för sig kul att byta namn till nästa album, haha.

När vi kommer in på albumets röda tråd berättar Maria att skivan har ett för- och efterstadie, där några av låtarna är skrivna ur ett barns perspektiv, medan några andra är mer kampsånger vilket skulle kunna beskriva efterstadiet.

-Hur kom samarbetet med Andreas Moe till på låten Feathers & Gasoline?

Maria: Vi har samma management och tycker han är fantastisk duktig och ville göra något ihop med honom. Sedan finns det ju inte så många folkmusiker i det här landet så vi i hattar får hjälpa varandra, haha.

-Var låten skriven tillsammans med Andreas eller tänkte ni på honom när ni skrev den?

Victor: Vi hade en idé till låten, sedan gjorde vi klart den tillsammans med Andreas.

-Vilken låt på albumet var störst utmaning att få ihop?

Victor: Det var Toast.

Maria: Den skrev vi om åtta gånger tror jag.

-Oj, vad var det som inte föll på plats?

Victor: Det var allt. Verkligen allt.
Vi hade en refräng till en början som vi tyckte var sjukt bra. Sedan hade vi texten och temat och testade med en massa melodier och det blev bara omöjligt.
När vi kom hem från studion kändes det som att vi satt den och när vi kom tillbaka nästa dag lät det skit. Det är väldigt sällan det inte funkar, men denna kändes bara konstig.

Maria: Det är en uppåtlåt som behövde en nedåtvers och det tog några vändor innan vi kunde hitta den. Men när vi väl hittade den blev vi väldigt glada. Då fick vi sagt det vi ville säga och det lät som vi ville att det skulle låta.

Två av låtarna på Soulprints fick mig att stanna till lite extra och det var Somebody Like You och Boiling Point. Just Somebody Like You var en av de sista låtarna som skrevs till albumet och Viktor berättar att den är inspirerad av deras besök vid Joshua Tree.

Maria: Den har en skildring av det landskapet i ljud samt att det är en kärlekshistoria inbakad i upplevelsen. Vi ville att det skulle låta episkt.

Victor: För det var episkt att vara där, så låten låter som stället helt enkelt.

På Boiling Point får vi istället höra mer av Victors stämma.
Jag frågar om det kommer fler låtar där vi hör mer av Victor.

Maria: Det ska nog komma ganska snart faktiskt.

Victor: Vi håller på att jobba på nya låtar och där har vi bitar där vi sjunger mer båda två.

Tidigare i vår var Smith & Thell även aktuella som producenter av Darin nya singel Ja må du leva.

-Hur var Darin att jobba med?

Victor: Han är väldigt bra. Han är enkel och härlig att jobba med.
Guld i micken och guld i hjärtat. Allt som en människa som ska jobba med honom vill ha.

-När ni jobbar med andra har ni ju alltid den där tredje rösten att ta hänsyn till. Är det en utmaning att själva producera det ni ska spela in?

Maria: Det är lite som ens fristad med ens egna material och vi får hitta på exakt vad vi vill vilket är jättekul.

Victor: När man producerar åt andra ska man ju få ut sin vision som producent samtidigt som man ska få ut artistens vision. Där får man avgöra vilken idé som är bäst och antingen svälja eller spotta ut, haha.

-Samtidigt kan det ju vara skönt ändå att ni är två och kan bolla mellan varandra och kill your darlings.

Maria: Bråkar vi inte blir det inga bra låtar heller. Så fort någon börjar bli jobbig eller förbannad så vet vi att vi är på rätt väg. Det är när det blir för mycket känslor som vi vet att det är bra.

-Om ni skulle välja en låt på albumet som ni känner representerar er som grupp på bästa sätt. Vilken ska man lyssna på då?

Maria: Statue är lite av plattans morsa för den kom först och den tycker jag definierar plattan väldigt bra.
Det vi tycker är roligt är ju att experimentera med musik och hitta nya sätt att skriva på. Så vi kommer nog alltid sticka iväg åt olika håll hur många plattor vi än gör.

Victor: Just nu behöver ju inte ett helt album låta likadant. Nu kan varje låt ha sitt egna sound.

Maria: Sedan har man ju sitt core sound: gitarr, piano, tamburin som är den jordnära grunden. Efter det är vi duktiga på att sväva lite hit och dit.

Smith & Thell
@Facebook