DNR & DO är en duo från Göteborg som består av Erik Frankel och Johan Hellqvist. Killarna debuterade med singeln Vädergud och har nu följt upp med singeln Huvuden Skall Rulla innan det sedan är dags för en hel EP. Härligt röjig pop likt en mix av indie och synthpop. Så dem bör du kolla upp.
För att få lite koll på herrarnas egna musiksmak är de idag inbjudna till Musiken i mitt liv, där de svarar på följande frågor:
Första poplåt du minns att du verkligen älskade.
Erik Frankel: Jag minns första gången jag hörde Kents Kräm på P3. Jag var 13 år och hade en bild av vad musik var som inte stämde med verkligheten. Motreaktionen till pappas jazzplattor och min systers vurmande för svulstig, överproducerad pop typ Roxette hade varit en total punkdiet men när jag hörde Kräm var det lite som när folk beskriver sexuella uppvaknanden. Min värld öppnade sig och jag blev fullständigt mottaglig för nästan alla typer av musik. Kent är knappast mina favoritartister i någon kategori men jag har dom ändå att tacka för hur jag ser på musik idag.
Johan Hellqvist: Kraftwerk – Radioactivity var den första låt som jag minns att jag blev helt knäckt av ljudmässigt och melodimässigt (hade haft nån skiva med Roxette innan och Whatnot) men när jag hörde radio activity på radion var det bara ”shit, jag måste skaffa ALLT med det här bandet”
Vilken låt är din guilty pleasure?
Erik Frankel: Sånt ska väl vara hemligt? En låt jag jag relaterar till pinsamhet är Wuthering Heights med Kate Bush för jag kan inte hålla mig ifrån att skråla med när jag än hör den. Full falsett. Situations be damned. OCH jag gör dansen. Kan inte stoppa mig själv.
Johan Hellqvist: Det är egentligen svårt att välja mellan Ace of Base – Waiting for magic och Snap! – Rhythm is a dancer… Men jag måste nog ändå saga alternative nummer två där som är världens mest fulländade eurotechnolåt. Jäääävlar I havet vad bra den är.
En låt som beskriver kärlek på bästa sätt.
Erik Frankel: Shame med P.J Harvey.
Johan Hellqvist: Hatar egentligen låtar om kärlek, that said…
Morcheeba – Blindfold kan vara en av de bästa låtarna som någonsin skrivits. Den hänger ihop med typ alla mina somrar mellan 15 och 20 och mitt första ”riktiga” hångel och min första kärlek, min första folköl i parken och min första flickvän. Den är typ ren lycka och kärlek.
En bra låt att gråta till.
Erik Frankel: I heard med Young Fathers. Börjar grina redan i introt sen bara vrålgrinar jag mig igenom hela 3:40 minuterna.
Johan Hellqvist: Fan vad svårt med bara en låt. Generellt sett allt med han Nick Grotta (dvs Nick Cave) men jag måste nog säga då… eh… Death is not the end? passande för en ateist och allt. Jag sa aldrig att jag var okomplicerad, ok?
Det första album som betydde väldigt mycket för dig och varför.
Erik Frankel: Två har betytt typ allt.
Pixies – Doolittle och Belle & Sebastian – Dear catastrophe waitress.
Johan Hellqvist: Ja eftersom jag redan varit inne och nosat på det. Kraftwerk – Computer World… det var det enda Kraftwerkalbum som dom hade i musikaffären i Nora där Erik och jag växte upp. Jag kan fortfarande lyssna på den plattan och upptäcka nya saker och känna. Herre jävlar, wow!
En av världens bästa låtar är.
Erik Frankel: Vapour Trails med Ride. Den ultimata brittpop-shoegaze hybriden
Johan Hellqvist: MEEEEEEEEEEEEEEN, det är ju så många? Nu har vi betat av Morcheeba och Kraftwerk så då kör vi Massive Attack – Safe from harm. För att en basgång på ett ackord är mer än tillräckligt. Punkt.
Om ditt liv hade varit en låttitel, vilken skulle det isåfall vara?
Erik Frankel: Novocaine for the soul
Johan Hellqvist: 21st century digital boy (Bad Religion!)
En låt du önskar du hade skrivit.
Erik Frankel: Home – Lcd Soundsystem
Johan Hellqvist: ÖH, igen, det finns ju så många… Men det finns några som kandiderar. Electric Light Orchestra – Here’s the news är en fantastisk bit som jag önskar jag hade skrivit… fast jag vet inte – den drar typ jämt skägg med The Orb – Fluffy little clouds… eller… öh. Bad Religion – News from the front… Måste jag välja? jaja. Here’s the news då.
En låt som gör dig extra pepp.
Erik Frankel: Movin’ on up – Primal Scream
Johan Hellqvist: Simian Mobile Disco – Audacity of huge är sjukt pepp.
Vem hade varit den ultimata duettpartnern?
Erik Frankel: Brian Ferry
Johan Hellqvist: Alltså jag sjunger ju inte . Eller Hellre en bra. Gjorde en duett med Yaz från Ashbury Heights en gång dock, det var kul. Men allvarligt, den bästa duettpartnern hade varit utan mig och det duettparet existerar redan. Det är när Blixa Bargeld och Nick Cave sjunger Where the wild roses grow. DET får man stånd av.
Ett bra album eller EP du lyssnat på senaste tiden.
Erik Frankel: I, Gemini med Let’s Eat Grandma. Fantastiskt album.
Johan Hellqvist: John Grant – Pale Green Ghosts är en fantastisk skiva typ helt utan dåliga låtar. Lyssna på den.
En minnesvärd konsert som du varit på.
Erik Frankel: Jag såg The Selecter i Blackpool för en himla massa år sen. Det var en otrolig upplevelse. Som att hamna mitt i åttiotalet helt utan att för den sakens skulle kännas daterat.
Johan Hellqvist: Massvis. Kraftwerk 2002 i Paris … Bad Religion på Huxleys neue welt i Berlin… Meeeen för att vara lite motvals här så sager jag Turboweekend (förra året?) på Koncerthuset i Köpenhamn i Danmark. Det var en AP-grym konsert.
Ett snyggt skivomslag.
Erik Frankel: Min favorit är och kommer nog alltid vara Fischerspooner’s #1 – omslag. Färgerna och smutsigheten är så otroligt levande.
Johan Hellqvist: Riktigt svår fråga. Men typ the Beatles – White album… för att minimalism vinner I alla lägen.
En artist du haft en crush på.
Erik Frankel: Karen O i Yeah Yeah Yeahs. Jag måste nog sett ut som en cartoon wolf första gången jag såg dom live.
Johan Hellqvist: Tracey Thorn från Everything but the girl – för att när man sjunger så bra så spelar inget annat någon roll.
Hur konsumerar du själv musik på bästa sätt?
Erik Frankel: Alla sätt är väl bra utom dom dåliga. Lurar till vardags i trafiken, högtalare när jag spisar.
Johan Hellqvist: Med fördel hemma I studion på mina Yamaha hs80 med typ hundra dB rakt I sweetspotten.
DNR & DO
@Facebook
