Året börjar närma sig sitt slut och jag har satt ihop en liten lista med de album som är mina personliga favoriter för året. Det blev elva stycken och var ganska lätt att välja då det är de album som jag lyssnat mest på.
Årets bästa album fanns att lyssna på hela året då Kitok redan i januari släppte sitt album Paradise Jokkmokk . Skivan handlar bland annat om hans uppväxt och är en hyllning till hans samiska arv.
Albumet innehåller årets bästa svenska låt – Halleluja (krossa eller krossas) . Det är för mig en gåta hur man kan skriva ihop en sådan låt och sedan kombinera texten med musik så att det fullkomligt exploderar. Magnus är fenomenal på att skriva texter som peppar, så behöver du pepp ska du definitivt lyssna in dig lite extra på hans texter, även hans gamla skivor också för den delen.
Jag tycker att han borde vunnit en väldans massa priser för detta album. Men Kitok vinner i alla fall mitt pris för att ha gjort årets bästa svenska album.
Tidigt i höstas släppte den brittiska artisten Rhodes sitt debutalbum Wishes , och som jag gick och väntade på det.
Skivan handlar om relationer till vänner och familj och är samtidigt ett berättande om de senaste två åren då han isolerade sig en längre period, för att skriva låtarna till albumet och för att upptäcka vem han är som artist.
Hans storhet ligger i att han genom sin musik, sina texter och sin sårbara röst berör på ett alldeles unikt sätt. Det är vackert, ärligt och låtarna är fint arrangerade med piano, gitarr och stråkar.
Det är ett album som jag aldrig kommer att tröttna på och jag ser galet mycket fram emot en uppföljare.
3. Slaves – Are You Satisfied?
Den brittiska punkduon Slaves som består av medlemmarna Isaac Holman och Laurie Vincent släppte sitt debutalbum Are You Satisfied? Låtarna på skivan handlar om allt från surmulna Londonbor till att de tycker att vi ska lyfta på våra bakre delar och ta ställning. Slaves är inte så arga utan uttrycker mer någon form av besvikelse. Men de gör det ändå med glädje och en stor portion humor.
Jag skrev om Slaves första gången i januari då de släppte singeln Hunter och jag skrev då att jag tyckte att det var helt fantastiskt att man kunde få till en sådan ljudbild då man bara är två personer.
De släppte också några riktigt underhållande videos under året som du kan söka upp här på bloggen. Om jag fick välja så skulle de spela på Way Out West nästa år, skulle vara sjukt kul att få se dem live.
4. Viktor Olsson – Stenungsund
Viktor Olsson släppte sitt hyllade debutalbum Stenungsund , ett album som handlar om drömmar, längtan och hopp. Viktor sätter ord på det han upplever och ser runt omkring sig. Det kan verka enkelt men är en konst som få är eller blir riktigt bra på. Det känns som en självklarhet att Viktor kommer att föra poptraditionen vidare och hur bra han än må vara nu, så tror jag att han kommer överaska oss ännu många gånger i framtiden.
Nästa år följer Viktor upp sitt album med en EP och kommer då att samarbeta med producenten Måns Lundberg som tidigare producerat åt bland annat Hurula , Deportees och Love Antell . Jag måste säga att jag tycker att det känns som ett väldigt spännande samarbete.
5. Natalie Prass – Natalie Prass
Natalie Prass släppte tidigare i år sitt självbetitlade debutalbum. Albumet är fyllt av 70-tals inspirerad orkestral pop med en stor portion soul. Mycket fokus ligger på texterna som är väldigt fängslande genom sitt berättande, albumet handlar om separationer och längtan. Albumet är väldigt tidlöst men samtidigt modernt. Har du missat albumet så tycker jag att du ska lyssna in dig på det, då det innehåller många låtar som fortfarande går på repeat i mina lurar.
I våras släppte Joel Alme sitt album Flyktligan . När en artist är ärlig och rak i sitt uttryck blir text och musik väldigt lätta att ta till sig, i alla fall om man gör det riktigt bra. Joel Alme lyckas mer än väl med detta och överträffar de höga förväntningar jag hade på skivan. Rösten har aldrig låtit bättre och jag älskar hur melodierna ligger i rösten. Joel har tidigare visat att han är en skicklig textförfattare, nu tar han det ett steg längre och visar att han hör hemma bland de allra största.
7. Night Terrors of 1927 – Everything’s Coming Up Roses
I januari släppte den amerikanska duon Night Terrors of 1927 sitt debutalbum Everything´s Coming Up Roses . Duon bildades 2012 i Los Angeles av Jarrod Gorbel , tidigare sångare i The Honorary Title och Blake Sennet , tidigare gitarrist i Rilo Kiley och The Elected .
Skivan innehåller en komplex blandning av stilar och influenser och jag tänker både på Brandon Flowers och The Cure när jag lyssnar. Med en bakgrund i indierock och vad som verkar vara en kärlek till 80 talet gör de catchiga melodier som direkt kallar på ens uppmärksamhet.
I höstas fick vi äntligen lyssna på BØRNS debutalbum Dopamine . Garrett Borns som står bakom namnet är en 23-årig singer/songwriter från Michigan men är numera bosatt i Los Angeles. Han har bott i ett trädhus och var professionell magiker redan när han var 10 år gammal. En spännande artist och person alltså!
Förra året släppte han sin fina debutsingel 10,000 Emerald Pools och han följde upp med låten Electric Love och debut EP:n Candy . Electric Love handlar om att vara beroende av någon och BØRNS är fenomenal på att ge oss ärliga sånger om kärlek. Dopamine är ett perfekt namn för albumet och det är glittrig indiepop rätt från hjärtat och ibland doftar det både 60 och 70 tal.
9. Kulturskymning – Mänsklighetens Scoutledare
I våras kom Kulturskymning från ingenstans och släppte ett av årets bästa svenska album, Mänsklighetens Scoutledare . Från ingenstans stämde kanske inte fullt ut då vi förra året fått den makalöst fina låten Gå Du Men Stanna Kvar , men många hade kanske ännu inte hört Mikael Ström och hans alias Kulturskymning.
Det är detta som jag tycker är så roligt med musik. Vem som helst kan lägga ut sin musik idag på olika plattformar och när man minst anar det, helt utan förvarning kan det dyka upp ett sådant här album, även då det inte händer särskilt ofta. Låtarna på skivan är olika varandra men bildar en helhet, det är ett vackert och stort rum att kliva in i. Han bygger upp en stämning som det nästan går att ta på, det här är svensk pop när den är som allra bäst. Låtarna är lite härligt stökiga och samtidigt ärliga i sitt uttryck.
På albumet finns inbjudande titlar som Strävan Efter Stökig Balans , Andas Med Gälar , En Sär Skrivning Till Kaffet och Ett Förslag I Magen . Låtarna innehåller stundtals magiska textslingor och detta borde vara starten på en spännande karriär.
Tobias Jesso Jr. släppte i mars sitt debutalbum Goon . Skivan innehåller välskrivna ballader som handlar om kärlek. Det är avskalat och storslaget på samma gång och musiken och texterna är klassiska och skulle lika gärna kunnat vara skrivna på 60 eller 70 talet. Det känns som man har hört låtarna tidigare, men jag menar detta på ett bra sätt. Tobias är väldigt direkt i sitt skrivande och det är svårt att inte svepas med. Albumet är en liten ädelsten och det är en fantastiskt fin debut.
11. Father John Misty – I Love You, Honeybear
Denna ligger sist men borde ligga högre upp. Jag har tänkt att lyssna på albumet många gånger under året men har hela tiden väntat av någon anledning. Nu har jag lyssnat på Father John Misty s album I Love You, Honeybear och förstår varför den ligger med på många listor över årets bästa album. En helt fantastisk skiva som kommer att följa med mig nästa år och spelas om och om igen.