Efter fjolårets något kaosartade festival är årets upplaga av Bråvalla faktiskt riktigt bra.
De verkar hitta sin plats på festivalskartan, och även om det är allt åt alla och med det inte direkt nischat (på både gott och ont) så finns det ju alltid något att se.
Vill man ha rock så finns det tillräckligt med det, och vill man dansa kan man göra det mer eller mindre hela festivalen (främst vid Sensation-scenen), och vill man ha roliga popartister så får man sin beskärda del av det. På något sätt kan jag hålla med kritiken att festivalen saknar själ, för den gemensamma nämnaren verkar mer vara ”artister som säljer biljetter” än att försöka hitta de där guldkornen som hypas i brittisks musikmedia. Men samtidigt är det väldigt befriande att festivalen är så prestigelös.
Man åker till Norrköping och har kul i tre dagar. Man behöver inte ha koll på vilka artister Pitchfork eller Stereogum säger att man bör lyssna på. Är du bara lite intresserad av musik så hittar du något mer eller mindre varje dag som du ändå kommer uppskatta.
För mig som i grund och botten är ganska kommersiell i min musiksmak tycker detta är en bra festival. Jag får fem scener där jag kan uppleva intressanta eller roliga artister mer eller mindre varje timme. Jag hade nog lätt kunna kryssa mellan scenerna och titta på något som jag skulle gilla tillräckligt mycket för att jag skulle stå kvar i 60 minuter under hela festivalens öppettider. Dock måste jag äta och skriva lite om det jag ser också, så det gör att ett sådant projekt hade varit omöjligt, men absolut något som i teorin hade funkat.
Men jag menar. För mig är namn som Deadmau5 , Muse , Robbie Williams , Calvin Harris , Kent , Above & Beyond , Tove Styrke , Say Lou Lou , Ola Salo och Seinabo Sey tillräckligt för att det ska finnas värde i biljetten. Lägg sedan till en del gömda skatter som man inte hade koll på innan festivalen, så är det en bra upplevelse.

FKP Scorpio har tagit till sig av den kritik som företaget fick förra året, med all kaos när det kom till det kontaktlösa system de använde. I år behövde jag inte stå i kö överhuvudtaget när jag kom dit och hämtade mitt band och fyllde på pengar på mitt chip.
När jag betalade mat och dryck funkade det utan problem vid varje betalning och systemet med pant på platsmuggarna verkade även det funka bra.
Det stora frågetecknet i år var väl varför det skulle vara kontantlöst på festivalen, men när man fick tillbaka återstående pengar på sitt chip fick man det i just kontanter och inte överförda på ens kort. Visst, kanske går snabbare att göra så, men en mer riskabel hantering för de som jobbar med pengarna. Antar dock att FKP Scorpio tjänar grymt med pengar på alla ”jag hade 12 kronor kvar och orkade inte stå i kö” gånger 50.000 personer. (Om bara 20.000 inte hämtar 15 kronor är det 300.000 rakt ner i fickan på arrangören).
En annan mindre bra grej var utbudet av toaletter.
Det var gärna lång kö till bajamajorna inne på området, och även vi i pressen fick oftast stå i lång kö då toaletterna på orådet var väldigt begränsad. Här skulle man lätt kunna erbjuda fler av den varan (både inne i press/ VIP som ute på planen). Att på toppen av det ta 2300 kr för en festivalbiljett och sedan begära 5 kr för en vattentoalett kändes väl inte helt okej, hur fräscht det än var där inne.
Finns det utrymme till förbättring så är det väl dessa två saker.

Annars var det mesta bättre inne på området i år.
Bra och varierande utbud av mat, samt det kände som de hade fler öltält och snabbare betjäning vid dessa. Information var tydligare och allt flöt bara på. Jag vill även ge en elloge till Norrköping vars stad ger besökarna ett mycket fint mottagande. Att erbjuda gratis kollektivtrafik under fem dagar för att ta emot festivalbesökare är bara det fantastiskt. De har även satt in vagnar som går i skyttetrafik mellan stan och Bråvallaområdet. Tänk om Västtrafik skulle klara av att göra en sådan sak under låt oss säga Way Out West? (Har du ett WOW-festivalarmband eller biljett åker du på den – såååå mycket good will och så lite pengar det hade kostat). Norrköping bygger på den inställning som jag förstått att mindre städer här när det kommer till Melodifestivalen. Är det en något mindre stad, blir staden och dess invånare än mer engagerade i att visa sig på sin bästa sida.

I år kändes det som de som jobbade med festivalen hade lite bättre koll denna gång. Det var mindre ”jag vet inte” och mer ”så här är det”. Det behövdes väl två försök innan man nästan fick festivalen bra.
Nästa år får de fixat lite fler toaletter och ett automatiskt återbetalningssystem för betalningschipen. Sedan är vi hemma. (Och självklart några grymma bokningar).