Men nya singeln och videon till Father sätter den Iran-födda norska sångaren Tooji mänskliga rättigheter före religion.
Rättigheten att man ska få älska vem man vill oberoende av sexualitet.
Med videon väljer sångaren även att komma ut som homosexuell. ”My new song Father is out, and so am I!”
Tooji skrev detta på sin Facebooksida:
Jeg er heldig som bor i Norge. Jeg tar ikke for gitt at jeg bor i et land som setter grunnleggende verdier som menneskerettigheter, ytringsfrihet og demokrati høyt i alle sine politiske faner.
… i motsetning til mitt fødeland Iran hvor unge jenter og gutter daglig blir drept, pisket, voldtatt, hengt og kastet ned fra klipper i henhold til Sharialovene.
Gjennom århundrene på grunnlag av religion har menn og kvinner blitt dømt og trakassert basert på hvem de elsker. Å elske noen av samme kjønn er blitt skambelagt i form av sodomi og synd med hånden på de hellige bøkene, hvor samfunnets grunnstruktur basert på religiøse verdier, gjør homofili straffbart.
Vi har kommet langt siden da, og i likhet med kvinnerettigheter rundt omkring i verden er vi på riktig vei med LHBT-rettigheter i 2015. I mange land kan man uavhengig av legning gifte seg, stifte familier og vise kjærlighet åpenlyst uten å frykte for sitt liv eller å bli trakassert. Men det er ikke lenge siden forholdene var annerledes her i Norge.
Det var ikke før i 1972 at homofili ble avkriminalisert, i 1977 at Norsk Psykiatrisk Forening opphevet homoseksualitet som en «mental forstyrrelse» og at Sosialdepartementet noen år senere fjernet homofili som sykdomsdiagnose. I 1993 vedtok Stortinget partnerskapsloven som gir lesbiske og homofile par de samme rettigheter og plikter som heterofile par har gjennom ekteskapet. Unntaket er muligheten til å inngå partnerskap i kirken. Dette på grunnlag av at trossamfunnene selv bestemmer hvilke holdninger de har til de homofile; altså lovlig diskriminering.
I 1998 ble homofile og lesbiske inkludert i en egen anti-diskrimineringsparagraf (§55a) i arbeidsmiljøloven, men det ble imidlertid åpnet for yrkesforbud innen trossamfunn. Ikke før i 2014 ble diskrimineringsloven altomfattende for homofile. Det vil si altomfattende utenom kirken, med grunnlag i unntaksbestemmelser i arbeidsmiljøløven. Det gis atter en gang unntaksbestemmelse på at kirken som trossamfunn fremdeles kan diskriminere ved ansettelser i betrodde stillinger.
Det vil si statsansatte, vel å merke, da kirken lønnes av staten. Det offentlige eier kirkebyggene, og en god del av skattepengene vi betaler går til å drifte dette. Den samme stat som stiller krav om at ingen mennesker skal bli diskriminert for hverken hudfarge eller legning, gjør et unntak ett sted i samfunnet; kirken.
I motsetning til resten av samfunnet, skal kirken frifinnes for diskrimineringsloven. Det gir kirken grunnlag og tillatelse til å diskriminere mennesker ved å si at homofili er syndig, gudsstridig og ikke aksepteres i det hellige rom.
Jeg vil poengtere at det ikke er slik i alle kirker, akkurat som om det ikke er alle mennesker som diskriminerer, men at det er åpning og lov for kirken å ha denne holdningen i motsetning til resten av samfunnet.
Vi lever i et samfunn der vi gang på gang ser rapporter og statistikk som påpeker at unge gutter og jenter bærer skam for legningen sin. En undersøkelse publisert av NOVA 13. september 2007, der 11.500 ungdommer ved ungdoms- og videregående skole i Oslo ble spurt, viste at homofile og bifile gutter og jenter er overrepresentert i trakasserings- og voldsstatistikken. De er også overrepresentert i statistikk for psykiske lidelser og selvmord.
Verst er det for de minoritetsbakgrunn og religiøs bakgrunn, da de i mange tilfeller hverken blir akseptert av deres egne familier, eller av Gud.
Mens du sitter og leser dette, er det noen som blir slått, trakassert og utstøtt i vårt frie land. Mens du sitter og leser dette, er det en ung gutt eller jente som vurderer å ta sitt liv på grunn av skammen de er blitt pålagt. Våre politikere, du og jeg, står til ansvar for å gjøre slutt på denne diskriminering som legitimeres av kirken og deres unntak i loven.
Det er på tide at vi setter menneskerettigheter over religion.
Via Google Translate:
Jag har turen att bo i Norge. Jag tar inte för givet att jag bor i ett land som sätter grundläggande värderingar såsom mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati högt i alla sina politiska banderoller.
… I motsats till mitt hemland Iran där unga flickor och pojkar dödas dagligen, piskat, våldtagit, hängdes och kastades ner från klipporna enligt sharialagar.
Under århundraden på grund av religion, har män och kvinnor dömts och trakasseras baserat på vem de älskar. Att älska någon av samma kön har varit skamligt när det gäller sodomi och synd med handen på de heliga böckerna i samhället grundstruktur som bygger på religiösa värderingar som gör homosexualitet straffbart.
Vi har kommit en lång väg sedan dess, och som med kvinnors rättigheter runt om i världen, vi är på rätt väg med hbt-personers rättigheter i 2015. I många länder kan du oavsett orientering gifta, skapa familjer och visa kärlek öppet utan att behöva frukta för sina liv eller trakasseras. Men det är inte länge sedan de villkor som var annorlunda här i Norge.
Det var inte förrän 1972 att homosexualitet avkriminaliserades i 1977 norska Psychiatric Association gälla homosexualitet som en ”psykisk störning” och att socialarbetare några år senare bort homosexualitet som sjukdomsdiagnos. År 1993 antog parlamentet ett partnerskap lag som ger homosexuella par samma rättigheter och skyldigheter som heterosexuella par har i äktenskapet. Undantaget är förmågan att ingå partnerskap i kyrkan. Detta på grund av att religiösa samfund själva bestämma deras attityder till homofile, dvs juridisk diskriminering.
År 1998, homofile och lesbiska som ingår i en separat antidiskrimineringsklausul (§55a) arbetsmiljölagen, men det var dock öppnade yrkesförbud inom samhällen. Inte förrän 2014 var diskriminering lag som omfattar för homofile. Det innebär att omfamna utanför kyrkan, på grundval av undantagsbestämmelser i Arbets lejon. Det ges en gång undantag på kyrkan som ett trossamfund kan fortfarande diskriminera i arbetslivet i förtroendeuppdrag.
Dvs statligt anställda, notera, när kyrkan betalas av staten. De offentliga egna kyrkobyggnader, och en stor del av skattepengar vi betalar går till använder den. Samma regering som föreskriver att ingen person ska diskrimineras för antingen hudfärg eller sexuell läggning, göra ett undantag en plats i samhället; kyrka.
Till skillnad från resten av samhället, kyrkan frikändes av diskrimineringslagen. Det ger kyrkans grunder och tillåtet att diskriminera människor genom att säga att homosexualitet är synd, Gud okonstitutionellt och inte ske i den heliga plats.
Jag vill betona att det inte är så i alla kyrkor, precis som om det inte är alla människor som diskriminerar, men att det öppnar och får kyrkan att ha denna inställning i motsats till resten av samhället.
Vi lever i ett samhälle där vi upprepade gånger se rapporter och statistik som pekar på att unga pojkar och flickor bär skam för sin sexualitet. En undersökning publicerad av NOVA 13 september 2007 där 11.500 ungdomar på gymnasieskolor i Oslo ställdes visade att homofile och bisexuella pojkar och flickor är överrepresenterade i trakasserings- och våld statistik. De är också överrepresenterade i statistiken för psykiska sjukdomar och självmord.
Värre är det för minoriteter och religiösa bakgrunder, eftersom de i många fall inte accepteras av sina egna familjer, eller Gud.
Samtidigt sitter och läser detta, finns det några som är slagna, trakasseras och utfryst i vårt land. Samtidigt sitter och läser detta, det är en ung pojke eller flicka som överväger att vidta sina liv på grund av skammen de har ålagts. Våra politiker, du och jag är ansvarig för att sätta stopp för denna diskriminering legitimeras av kyrkan och deras undantag i lagen.
Det är dags att vi sätter de mänskliga rättigheterna för religion.
Tooji @
Facebook
