En intervju med Therese Grankvist

Therese Grankvist har lämnat hemmet i London för att spela på Universals Lady GaGa releaseparty i Stockholm under fredagen.
Där ska hon framföra sin kommande singel Remedy för publiken, samt ha lite intervjuer under dagen med olika tidningar och bloggare.
Being Blogged är en av dem.
Vi satte oss helt enkelt ner med varsin telefon och hade en lunchintervju.

Hur svårt har det varit för dig att tvätta bort Drömhus från ditt namn?

Jaaaa du…
Det beror lite på hur man ser det.
Jag försöker nog inte att tvätta bort det, inte medvetet i alla fall, för varför skulle jag lägga energi på det? Det är ju lite upp till folk att släppa den associationen.

Jo, men när jag säger att ”jag ska intervjua Therese Grankvist” så undrar de flesta vem du är, men när jag lägger till Drömhus Therese så vet alla vem du är.

Jo, men jag känner inte att det är något dåligt med den associationen.
Det liksom bara är – men det är absolut inte det viktigaste.

Skulle du kunna tänka dig att vara med i en TV-serie, så som September gjorde med Så Mycket Bättre, för att nå ut brett hos publiken.

Det är ju jättebra att nå ut så.
Men samtidigt är jag inte så ofta här i Sverige längre, jag bor ju i London.
Så jag får välja mina tillfällen och vilka PR sammanhang. Jag har väl inte tänkt direkt på det, men visst det låter jätteroligt!
Men just nu är jag mest fokuserad på att få ut nästa singel.

Du har varit med i Melodifestivalen två gånger – blir det en tredje.

(Skrattar) Jag får den frågan ganska ofta.
Alla dessa program sätter sådan jävla press på en och ja sa efter senaste Melodifestivalen att det var sista gången jag utsätter mig för något sådant här överhuvudtaget.
Det var i och för sig jättekul, men jag har svårt nog att stå på scen och bara vara mig själv och då blir detta för mycket press.

Sedan du släppte Drömhus och satsat på en mer internationell karriär i form av bara Therese, så har det gått otroligt mycket bättre i Storbritannien än här i Sverige – är britter mer för din typ av musik?

Jag tror att klubbkulturen är så mycket större i Storbritannien, vilket nog är det enkla svaret.

Vem födde iden att du skulle göra If only you tillsammans med Danny.

Det var en förfrågan som kom från Dannys skivbolag. 
Då höll jag fortfarande på mycket i England och hade inga planer på att släppa något i Sverige. Så jag bestämde mig för att om jag gillar låten, gör jag det.
Och det gjorde jag.

Det har gått nio år sedan ditt senaste album Acapulco. Är det skrivkramp eller jobbiga skivbolag som ställer till det för dig?

Anledningen till det är att så mycket har skett inom musikbranschen under tio år. Hur allt utvecklats och tagit form. Så det har nog mest varit en frågan om anpassning tror jag, för artister och skivbolag.
Det är lite av en helt annan grej att ligga på ett skivbolag nu än för tio år sedan.
Oturligt nog så släppte jag mitt album Acapulco samtidigt som skivkraschen, så den hamnade mer eller mindre i en svart sopsäck, vilket var jättetråkigt för mig.
Men man kunde liksom inte ta det personligt för det var bara så det var. Ingenting funkade och skivbolaget visste inte vad de skulle göra.
Sedan gjorde vi en deal med EMI i England efter Stonebridge och vi var nästan på väg åt samma håll där. Då gjorde jag mig fri från alla avtal, för jag kände att det var alldeles för osäkert och valde att göra allt själv istället. Jag kontaktade de människor jag ville jobba med, bytte manager samt skaffade mig en licensdeal med Universal, så jag kan hålla kontrollen själv.

Nu släpper du två plattor i stället. Hur föddes den idén?

Det var en idé som kom från skivbolaget, för jag var mer inne på att släppa en platta.
Men de hade väl tittat på hur andra artister har släppt och hur folk konsumerar musik just nu. Livslängden på en platta är relativt kort i dag och en låt håller liksom en helg, sedan är det en ny låt.
Detta skulle ge en möjlighet att jobba lite längre med låtarna igenom att släppa albumen med kortare intervaller.

Vad kan vi förvänta oss av albumen?

Det är en vidareutveckling av mitt sound, som låter så mycket bättre (skrattar).

Jag läste hos Scandipop att han älskade din kommande singel Remedy. Den är mer kommersiell och popig än Drop it like it’s hot.

Remedy är mer fulländad, så det är därför vi går med denna som den officiella förstasingeln och vi kommer göra en video till denna.
Drop it like it’s hot jobbade vi med som en klubblåt, vilket har gjort att den gått bra på klubblistorna i England och fått ett längre liv.

Skulle du kunna tänka dig att göra musik på svenska igen.

Jag har ganska stora möjligheter att göra vad jag vill här i och med att min repertoar i Sverige går så långt tillbaka och att den är såpass blandad. Men jag känner jag att jag inte vill förvirra folk för mycket, för jag har ju gjort musik på svenska tidigare och nu vill jag jobba in min nya stil. Gillar folk detta vill jag ju inte ändra mig igen och typ ”men nu vill jag sjunga på svenska igen!”
Så jag kör nog på detta nu.

Hur kom du i kontakt med konstnären David Bunn?

David är verkligen en fantastiskt konstnär! 
Vi fick kontakt via Facebook och sedan blev jag hans musa. Så att jag varit någons musa är ju jättespännande!
Men nu har han träffat en tjej, som han är väldigt kär i och jag tror att hon är hans musa nu.
När hans fjärilar kom, var det mycket inspirerat av mig, utvecklingen från kokon till fjäril, vilket har med skapandeprocessen att göra.
David såg mig som del i denna utveckling.

Vad brinner du mest för – konsten eller musiken?

Jag älskar ju konst och har många närstående vänner som är konstnärer, men själv håller jag inte på med konst. Men jag gillar när min musik tar en visuell form i tillexempel konstsammanhang.
Men jag brinner såklart mest för min musik.

Singeln Remedy släpps i Juni och det första av två album släpps i Augusti.
Håll koll på Therese via hennes hemsida .

Vad tyckte du?