Final i Melodifestivalen och det blev lite av en kaosartad avslutning på resan.
Om vi i Andra Chansen var uppe i 3,8 miljoner röster, och i finalen bara nådde till en och en halv miljon har vi ett tydligt bevis på hur viktig appen var för rösterna och med det programmet.
När sedan appen kraschade till Jon Henrik Fjällgrens nummer är fiaskot ett faktum. Det vi sagt till producenterna för SVT under veckorna blev sanna – använd appen att rösta med hela programmet, inte bara under själva låten. Det var något som de inte riktigt ville förstå. Folk skulle ju rösta med hjärtat i stundens känsla. Men detta var det tydligaste beviset på att det inte funkar att låta ex antal människor använda en app under 3 futtiga minuter. Även internet har sina begränsningar om man inte har tillräckligt med serverkraft. Det är enkel mattematik, hur fin än grundtanken var.
Nästa år hoppas jag de låter oss faktiskt rösta med appen och inte bara hjärtrösta. Då slipper vi förhoppningsvis detta fiasko som fyndigt kallades Appokalyps på Twitter.

Annars är programmet största hjältar Sanna Nielsen och Robin Paulsson . 
De lyckades med utåtriktad lugn lotsa oss igenom det tekniska kaos som rådde i programmet och hålla både humöret uppe och nerverna på plats. Hade det varit några andra hade de nog legat på golvet och gråtit efter bara 30 minuter.
Så en stor elloge från mig till er. Grymt bra jobbat!

När vi ändå är inne på hjältar.
Sissela Benn . Fan vad bra du är!
Idag var Filippa Bark verkligen på topp, och jag älskade henne i Green Room. Fyndigt och roligt, och visst. Kan tänka mig att de som såg programmet utanför Sverige inte fattade något av hennes sätt att vara. Men det är väl lite av charmen. Att viss humor bara ska vara vår att förstå.
Jag skrattade i alla fall hjärtligt, även idag.

Det jag dock inte skrattade så mycket åt var Ylvis som kom till Friends Arena med en återanvänd låt, och ett nummer som fick oss alla att sitta som stora frågetecken.
Hur tänkte ni där och varför tänkte ni så fel?
Det blev liksom bara konstigt när norrmännen körde på med extra allt i form av gospelkör och Lili & Sussi .
Nej, Ylvis är roliga på TV i Norge eller YouTube. Men i Friends Arena blev det väldigt, väldigt fel.

Men det är ju musiken som är viktigast i Melodifestivalen, och med det handlar programmet i första hand om vilken låt som vinner tävlingen, samt får representera Sverige i Eurovision Song Contest i Wien i Maj.
Att Måns Zelmerlöw skulle ta hem tävlingen var det egentligen ingen fråga om. 
Men att han tog hem det med en sådan jordskredsseger var det nog ingen som vågade ana.
Ingen låt har vunnit så stort som Heroes i Melodifestivalens historia. Inte ens Loreen hade ett sådan gap mellan ettan och tvåan.
Att Måns även tog hem mer eller mindre alla 12:or från jurygrupperna betyder att SVT bör se sig om efter mer pengar till 2016 och att behöva anordna Eurovision även då. Risken är nämligen övervägande – även om vi nyligen vann med just Loreen .
Personligen var jag glad över att Mariette fick såpass många antal röster. En stark låt, skriven av en artist som inte räknas till Melodifestivalen känns viktigt för tävlingen. Det skulle kunna bana för att andra artister som vi inte sett i dessa sammanhang kan tänka sig ställa upp (jupp, jag pratar om DIG Jocke Berg ).

En annan imponerande sak var att det var så tydligt vilka som var favoriter bland folket i år.
Efter att Mariettes och Eric Saades röster delats ut, kom vi in på de tre sista som var Hasse Andersson , Jon Henrik Fjällgren samt Måns. Dessa tre var de enda som fick mer än 10% av rösterna. Guld och gröna skogar fick 14,3, Jag är fri 18,6 och Heroes fick då 35,1.
Det är en imponerande seger för alla tre måste jag säga.
Men roligast är det för Sverige, för att vi har en modern poplåt i Eurovison, som jag känner att vi fanemig kan vara stolta över.
Grattis Måns, Anton , Joy och Linnea .
Det är er Marvel kommer göra superhjältar av efter detta!