Ellen Benediktson debuterade i melodifestivalen förra året, då hon tog Sveriges TV-soffor med storm när hon sjöng den vackra Songbird .
Efter det var det ganska tyst om Ellen.
Hon hade i och för sig med en låt på F!s stödplatta som släpptes i våras lagom till EU-valet.
Jag och Ellen ses i hotellbaren på artisthotellet i Östersund för att snacka lite om året som gått.
-Vad har du gjort senaste året?
Det har hänt mycket.
Under hösten har jag jobbat en hel del med min musik och utvecklat mitt sound.
Songbird har ju inte det soundet som jag ville fortsätta med, så jag ville inte profilera mig för mycket med det. Men nu känns det som jag utvecklats en hel del.
-Du har även varit väldigt engagerad i F! och jämställdhet, berätta om det.
Ja, absolut. Sedan att det blev just F! är att det är det enda partiet som lyfter frågan på riktigt. I de andra partierna tenderar det ju mest vara en sidofråga, som mest ses som en fråga för enbart kvinnor trots att det handlar om halva befolkningen.
-Du var ju med på F!s stödskiva med låten When the sun comes up . Var det du eller dem som bad dig vara med?
Ja, de kom till mig redan under Melodifestivalen och frågade om jag ville vara med. Men då kändes det hela lite för kort om tid och jag ville inte kasta ihop något så jag tackade nej. Sedan sköt de fram deadlinen och då hade jag och Anderz Wrethov satt oss ner och skrivit lite, och då kändes det mer rätt att köra.
-Vem är Anderz?
Vi träffades på Mello förra året och började prata av en slump, och det visade sig att han också var ett Depeche-fan. Haha.
Efter Mello bestämde vi att vi skulle ses och testa skriva ihop. Det är ju inte så många som sysslar med denna typ av genre, därför tror jag han tycker det är kul att skriva med mig.
-Vad fick dig att komma tillbaka till Melodifestivalen?
Jag fick frågan om Mello i höstas medan jag höll på att skriva nytt material. I och med att jag ändå är en oetablerad artist och ville byta genre så kändes det som en fördel att vara med i ett stort sammanhang.
Sedan var det ju även väldigt roligt i fjol.
-Vad var det bästa med att du var med förra året?
Det var att jag fick chansen att komma hit, och med det komma i kontakt med alla som jobbar på skivbolagen och få jobba med min musik.
-Är du inte rädd att en ny stil kan splittra de som gillade dig förra året?
Kanske. Men samtidigt var det väldigt många som tyckte jag var skittrist i fjol också.
Detta är ju den typen av musik jag vill syssla med, i och med att detta är mer jag.
-Beskriv Insomnia .
Det är en mycket mörkare låt med influenser från de artister jag lyssnar på. Samtidigt har den en upplyftande refräng. Jag vill skapa mycket känslor och låta folk bli indragna av låten.
Texten handlar ju om när man fastnat vid något som inte är så bra för en, så jag ville skapa den känslan.
-Berätta om hur det kommer bli på scenen?
Det kommer fortfarande bli fokus på mig och min röst, men detta är ett större nummer.
Jag har några dansare så det kommer bli stort men på ett modernt sätt.
-Finns det några artister som du skulle vilja göra en duett med?
Martin Gore skulle jag säga då!
Sedan är det nog många andra i och för sig. Det är ju alltid roligt med artistsammarbeten där man tänker någorlunda lika.
-Vad händer härnäst för dig?
Det beror lite på hur det går här såklart. Jag vill egentligen släppa alla mina låtar nu, men vi får väl vänta och se hur singlar och så går.
Ellen går ut som bidrag nummer ett i Östersund.
Insomnia är skriven av Ellen Benediktson, Anderz Wrethov.
Ellen Benediktson @
Facebook
