Jag kommer ihåg första gången jag åkte över den nybyggda Uddevallabron som drog E6:an väster om staden Uddevalla och band ihop Ljunskile med Torp på bara 15 minuter.
Jag blev helt mållös när jag såg bron. Den var så jävla snygg, när den reste upp vägen över Byfjorden. Dess två gråa pelare med glaskupol på toppen gjorde att den såg de ut som något hämtat från Världarnas Krig.
Lätt ett av de snyggaste landmärkena på västkusten.
Problemet med bron var att när det blev is på vajrarna som håller upp vägen kunde stora flak falla ner på bilarna. Något som de nu kommit till bukt med.

Att jag börjar med denna liknelse i en intervju med Thomas Stenström är självklart att killen kommer från just Uddevalla. Men också att hans resa är lite som den vackra bron.
När Ted Gärdestads -stipendiaten Thomas släppte sin debutsingel Detsamma 2012 var det en låt som verkligen fick mig att bli både nyfiken på sångaren och någon jag ville höra mer av. 
Det var en sådan perfekt poplåt, som blandade en bra melodi med skön text. Även singeln Krossade drömmar gav samma känsla.En känsla om att Thomas skulle bli stor.
När han sedan släppte sitt album Nån annat, nån annanstans var det som de där isflaken som föll ner över bilarna. Allt var kanske inte helt genomtänkt. 
Det var bra, och finns fortfarande en del bra låtar. Men inte i närheten av de förhoppningar som jag hade, och inte Thomas heller.
”Förra skivan gick väldigt snabbt. 
Jag kastade ur mig vad jag kunde och spelade in den på några månader.
Det var charmigt då, men nu i efterhand hade jag velat lagt mer tid på den.”

Thomas darrar alltid på rösten när vi pratar.
Kommer ihåg första gången vi sågs på Roxys kontor på Kungsholmen. Han kändes så nervös då. Det var strax efter att singeln Detsamma hade släppts, och han höll på att jobba med debutskivan. 
Tror det var en av hans första intervjuer. 
När det gått ett tag försvinner dock darret denna gång, och en mer självsäker Thomas börjar sakta med säkert titta fram mellan orden. 
En artist som inte bara fått bukt med sina fallande isflak. Han har även sett till att bron blivit bättre än någonsin.

Även om debutskivan satte en viss grund för Thomas, blev det inte den succén som man skulle ha velat. Hade det varit vilket annat skivbolag som helst, hade han troligen blivit släppt för vind och våg där och då.
Men Roxy verkade se något i Thomas, och de lät honom bland annat jobba med sin labelkollega Eric Gadd när han skulle släppa sitt album Fiende eller Vän med Melodifestivalslåten Vi kommer aldrig att förlora .
”Killens om producerade min förra platta, Jacob Olofsson, började jobba med Eric. Då blev det att vi hängde i samma studio och tillslut skrev vi lite ihop. 
Sedan undrade de om jag ville göra något med honom, vilket passade mig väldigt bra att få göra något annat mellan de två plattorna. Så allt var bara ett bananskal. Haha.”

-Vill du göra fler samarbeten som med Eric?

”Absolut!
Just nu är jag fullt uppslukad av mitt egna projekt, men kommer det ett bra förslag så absolut.”

Vi kunde även se Thomas spela gitarr på scenen i Melodifestivalen när Gadd framförde Vi kommer aldrig att förlora, samt att de sjöng Friheten tillsammans som en duett på Gadds-album.
Efter samarbetet med Gadd var det helt enkelt dags för Thomas att fokusera på skiva nummer två. Den som kommer att kallas Fulkultur .

Om Thomas stressat igenom första skivan, ville han denna gång att det skulle få ta den tid det tog.
Han ville vara ärlig mot sig själv och låtarna, och inte släppa dem förrän han var helt nöjd.
Det gick till och med så långt att han trodde att skivan aldrig skulle kunna bli av.
”Jag hade väldigt många spöken i huvudet och skrivkramp. Men sakta och säkert föll bitarna på plats.”

-Ja, på tal om det där med skrivångest. Det kändes som Elvis, Einstein och Jag på plattan är en sådan pepplåt att ’fan jag duger ändå, det ska bli något bra av mig.’


”För mig handlar den låten om mod på något sätt.
För något år sedan hade jag väldigt lite pengar, så min gitarrist fixade jobb åt mig på ett dagis.
Jag vet inte hur gamla barnen var, men det syntes vem som skrek högst, vem som slog tillbaka och vem som knöt handen i fickan.
Låten är skriven till alla dem som knyter handen i fickan.”

-Kändes det skönt att få en såpass stor hit med Slå mig hårt i ansiktet .

”Ja verkligen!
Jag är sjukt tacksam över att folk lyssnar så mycket.
Det roliga med den låten är att vi gjorde om den säkert fyra gången innan vi var nöjda.
Vi tog den tiden vi behövde och vågade göra om allt. Tillslut visste vi hur det kändes när vi var helt nöjda och sedan släppte vi inte på den känslan på någon låt.
Det är det jag är mest glad över med den låten, att vi verkligen gick på vår intuition. 
Sedan att många lyssnar är en bonus. Haha.”

-Någon som tagit dig på orden?

”Ja, faktiskt!
Jag fick en örfil på krogen för några veckor sedan. 
Det kändes som han inte riktigt fattat låten… Men annars funkar det ju att komma fram och säga hej också.”

-Var Joel Humlén förstavalet som producent denna gång?

Jag och Joel har alltid skrivit massa tillsammans och även gått i samma gymnasieskola.
Vi testade att producera de låtar vi skrivit tillsammans, och sedan blev det bara så.
Det har varit fantastiskt kul att få jobba med en god vän.”

-I början av Dirty Harry och en Tung Refräng säger du att folk ändå kommer skriva ner dig. Varför?

”Det är något som jag kan koppla till skivans titel.
När man är liten är mans om ett blankt papper, och sedan blir man tillskriven en massa regler. Det har jag jobbat mycket med att få bort på denna plattan. Jag tycker Fulkultur ringar in den känslan.
Så när folk ska sätta dig i ett fack är det bäst att göra det själv så slipper andra göra det.”

-Det är ju ändå många referenser på skivan. Lite Roxy Music på Forever Young , Springsteen-saxofoner på Blixtar och dunder och Håkan-referensen i Dirty Harry och en Tung Refräng .

”Vi bestämde oss från början att inte censurera något. 
Så ibland blir det kanske likt något, men det som spelade mest roll var känslan i låtarna.”

-Varför blev det Frida Sundemo som sjöng med dig på Fåglar ?

”Hon är en av de mest intressanta artister vi har i Sverige just nu, och sedan har vi även blivit goda vänner.
Så jag är glad att hon ville vara med, och att hon även varit med och sjungit när vi lirat live.”

Under hösten åker Thomas ut på en större turné för att promota sitt album. 
En turné som börjar i sin hemstad med Uddevalla Solid Sound och pågår förhoppningsvis in på nästa år.
Innan vi avslutar är jag bara tvungen att fråga om hans frisyr.
Från söt kortklippt kille, till långhårig, som lånad från ett grungeband från 90-talet.

”Haha! Det är den billigaste frisyren man kan ha!
Sedan när det vuxit ut nu så tycker jag det är rätt snyggt, så du får stå ut med det långa håret ett tag till.”

Lyssna på Fulkultur.

Thomas @
Facebook