Ilse DeLange och JB Meijers i The Common Linnets sitter i ett konferensrum på Gothia Towers och pratar lite med varandra på holländska när jag kommer in.
Bakom dem kan vi se Liseberg som en behaglig utsikt, och även dit de ska senaste under dagen för att uppträda på Lotta på Liseberg inför besökarna och TV-tittarna.
Det kunde man dock inte tro för ett år sedan, att en låt med country-folk skulle ta sig ända till en andra plats i Eurovision Song Contest. På något sätt verkar det som musiken i det programmet sakta men säkert tar klivet från ”musik som bara finns där” till ”musik alla lyssnar på”.
Detta är dock inte första gången som Ilse är i Göteborg.
Hon skrev faktiskt sitt soloalbum Incredible här tillsammans med Niklas Olovson och Robin Lynch i Machopsycho .
”Det blev faktiskt ett av mina mest lyckade samarbeten jag haft, och den skiva som blev störst.” berättar Ilse.
Även om de inte jobbat tillsammans sedan dess, tog hon faktiskt tillfället i akt och träffade Niklas för en kopp kaffe under söndagen.

För er som undrar vad som givit The Common Linnets sitt namn, så är det en liten sångfågel vid namn Hämpling (Common Linnets på engelska), som finns i de östra delarna av Holland och är även området där Ilse själv kommer ifrån.
”Ja, jag anser mig själv vara lite av en sångfågel” skrattar hon.

Initiativet att göra en skiva – och med det bilda The Common Linnets – togs av Ilse då hon ville skapa ett album som representerade musiken hon växte upp med – klassisk americana.
Hon tog kontakt med en del gamla vänner för att få hjälp med skivan och ringde även upp den numera före detta medlemmen Waylon .
”Waylon är en känd artist i Holland, som jag lärde känna för väldigt länge sedan. Nu är han i och för sig mest känd för sin soulröst, men när jag träffade honom var det som countrysångare.
Så jag tänkte att det skulle vara kul att visa upp denna sida för lyssnarna.”

-Är country stort i Nederländerna?

Ilse : Nej. Haha!

JB : Många känner till klassikerna som Johnny Cash och så.

Ilse : Men jag tror att många gillar countrymusiken idag på grund av artister som Mumford and Sons och The Lumineers . Det verkar som många av de yngre inte längre tycker country är direkt töntig utan istället imponeras av musik som görs efter bluegrass.

Ilse och Waylon tillsammans med JB som då var producent och en av låtskrivarna för projektet, åkte till Nashville för att spela in delar av skivan, samt att de satt i en liten studio hemma i Nederländerna där de skrev.
”Jag tycker det är skönt att kunna skriva i en grupp. På det sättet stannar aldrig processen upp om man själv fastnar med en textrad. Utan någon kan alltid slänga in något som passar.” säger Ilse och JB fortsätter:
”Det som var bra med detta albumet var att det är en blandning av Nashville-sättet att spela in låtar på och det sättet vi Européer gör.
Det gör allt väldigt unikt på ett sätt, och vi använde oss bland annat av ackordföljder som de inte brukade använda sig av där.”

JB och Ilse träffades via skivbolaget inte så långt innan de skulle börja jobba med The Common Linnets albumet.
”Ja, jag var lite osäker till en början, i och med att JB har mer av en poporienterad stil medan detta skulle vara country. Men detta blev väldigt bra, så jag är glad att vi träffades,” berättar Ilse.

-Kommer ni att fortsätta jobba tillsammans?

JB : Absolut! 
Vi har massa låtar som ligger på lager och allt fungerar så bra när vi skriver tillsammans, så det vore dumt att sluta jobba tillsammans.

-Men vad hände med Waylon?

Ilse : Han hade börjat jobba på en soloskiva, som faktiskt borde släppas ganska snart.
Så redan från början skulle han spela in vår skiva och sedan fortsätta med sin karriär. Det var liksom ingen som kunde ana att detta skulle bli så stort bara.
Men vi ser The Common Linnets som ett projekt där olika musiker kan komma och gå. Är det människor som vill spela med oss under en kortare tid så går det bra.

JB : Sedan tappade vi inte vår vision med bandet för att Waylon valde att inte följa med på resan. Den största delen av det kreativa skapandet som gjorts på skivan är faktiskt mellan oss två här i rummet.

Det var när Ilse och Waylon jobbade på skivan i Nashville som deras gemensamma manager frågade var och en om de ville ställa upp i Eurovision Song Contest för Nederländerna.
Ingen utanför gruppen visste egentligen om att de jobbade tillsammans, så det blev en ganska stor sak när två av landets största artister skulle ställa upp som en ny grupp.
”Det blev en självklarhet att göra detta.
Eurovision är ju en enorm plattform att jobba med och ett äventyr för oss alla som skulle bli väldigt roligt!” säger Ilse.

-Ett av de mest slående inslagen i numret är vägen som går mellan er när ni sjunger. Vem kom på det?

Ilse : Jag känner en producent och ljussättare sedan tidigare som båda är väldigt duktiga.
De kom förbi studion och lyssnade och redan där hade han en idé om hur vi skulle visualisera numret. Han skrev upp varje liten förändring i låten och försökte skapa händelser utefter det.

JB : Det var väldigt spännande när vi kom till Köpenhamn för att se hur numret skulle funka på scenen första gången. Vi var även väldigt nervösa hur publiken skulle reagera, för de tittar ju bara på varandra och mot kameran hela låten.

-Hade ni några egna favoriter bland de andra bidragen?

Ilse : Jag gillade ju Sveriges bidrag väldigt mycket och även Carl Espen från Norge.

JB : Jag gillade Conchita väldigt mycket.

-Kan ni tänka er att göra om det hela en gång till?

Ilse : Absolut!
Så länge vi får vata oss själva. Man ska ju inte försöka vara en dansare om man är en sångare. Haha.

JB : Jag tyckte det var kul att vi faktiskt kom undan med vår låt. För den kommer ändå rakt ifrån hjärtat. 
Därför skulle jag göra det igen.

Här kan ni se The Calm after the Storm under ESC:

och under Lotta på Liseberg:

The Common Linnets @
Facebook