Det går inte att förneka att Chers samarbete med Mark Taylor och Brian Rawling var det bästa som kunde ha hänt damen. Med dansant pop tog hon med Believe ut på dansgolven på varenda bögklubb världen runt, samtidigt som lyckades behålla sin trogna publik och bli ultrakommersiell.
Hon lyckades väl halvbra att repetera den succén med Living Proof från 2001, och sedan stack hon på en avskedsturné.
Under åren har hon fortfarande höjts av bögarna trots att hon inte gjort något nytt förrän hennes låtar från filmen Burlesque .
Men nu är det dags för ett helt nytt album från damen.
Closer to the Truth fortsätter på samma spår som de två tidigare albumen med låtar gjorda för dansgolven. Det är helt klart där hon hör hemma, och jag tycker hennes röst är som klippt och skuren för dramatisk dansant pop.
Det är mest klassisk danspop och de försöker inte flörta med dagens progressive house våg, vilket faktiskt är skönt. Det blir liksom ett bra popalbum som slår föregångaren på fingrarna. Tillsammans med ett gäng duktiga producenter med främst återseendet av Mark Tylor , MatchoPsycho och Paul Oakenfold i spetsen har de helt klart kokat ihop en bra helhet.
Tyvärr slipper vi den fantastiska Lady GaGa -duetten The Greatest Thing på skivan – för att den sistnämnda inte var nöjd med Schlager-Cher, men vi får faktiskt en del andra låtar, som kan kompensera det bortfallet. Bland annat den fina filmiska radiolåten Sirens .

70%