Mjuk pop med inslag av soul, det skapar Lotta Lindgren, artistnamn LÉON, tillsammans med producenten Agrin Rahmani. Man kan nästan höra på hennes musik att det är just Amy Winehouse som hon sedan början av högstadiet lyssnat mycket på och inspirerats av. LÉON är en sångerska och låtskrivare uppvuxen i en musikfamilj i Stockholm och hon har sedan juli 2015 levererat pop/soullåtar till allmänheten. Debutsingeln Tired Of Talking släpptes på Soundcloud utan ett skivbolag i ryggen. Vad hon inte hade väntat sig var den stora spridningen hon skulle få på låten över bara en natt. Nu finns den på Spotify som en del av debut-EPn Treasure och låten har över 42 miljoner streams.
LÉON har blivit uppmärksammad på sociala medier av artister som Katy Perry och Troye Sivan och hon var en av 2016 års Spotify Spotlightartister. Senaste släppen från LÉON var låtarna Liar och Think About You . Hon berättar att hennes ännu osläppta debutalbum är färdigt sedan länge men att ett datum för släppet inte är spikat ännu, ”Men det kommer i år, det ska jag fan se till att det gör” berättar hon. Det hon dock kunde meddela var att en ny låt kommer att släppas senare denna veckan och mer musik kommer släppas innan själva albumet.
Nu har LÉON varit på turné i Europa och ska vidare till Nordamerika i februari. Hon gjorde ett stopp på Kägelbanan i Stockholm den 19 januari som jag bara inte kunde missa. Dagen innan hade hon varit i Oslo och bara lyckats få 5 timmar sömn, trots det levererade hon en grym konsert med sin fantastiska röst och hon visade sig själv från sin bästa sida med roliga humoristiska kommentarer emellan låtarna. I samband med spelningen träffade jag Lotta och detta var andra gången vi sågs. Tack vare hennes sköna humor och höga energi nivå var det som att prata med någon man känt sedan länge. Hon var otroligt glad och taggad för konsert på hemmaplan. Vi pratade om allt från nervositet, kommande debutplattan och Troye Sivan.
Är du fortfarande nervös när du ska ställa dig på scenen?
Ja, eller jag är alltid nervös. Har du fått den här känslan när hjärtat börjar slå och hjärtat slår så hårt att det känns som att det suger nästan? Vad hemskt det där lät! Det blir nästan en sugande känsla i bröstet och sen så går man ut och så sjunger man en mening och sen så är det okej.
Jag tror inte jag känt den känslan, det kanske bara är en sån känsla man känner om man ska gå upp på scen?
Ja, jo, jo kanske. Men jag är också så rädd för att ramla, det är typ det som är problemet, när ska jag börja gå.
Har du ramlat nån gång?
Inte ännu, jag tenderar att röra mig som en full pirat på scen men jag är inte full. Men nån gång så har jag kanske vobblat på klacken och försökt få det att se ut som att det var med flit.
Hur känns det att spela på hemmaplan?
Det är väl nåt av de roligaste som finns. Jag har verkligen sett fram emot den här kvällen så länge. Jag blir lite extra nervös också av nån anledning. Man vill ju alltid att det ska vara perfekt och sen så är det bara så kul, kompisar kommer. Det är liksom en annan typ av stämning, det är alltid kul men det blir lite extra nervöst tror jag när det är hemma.
Du har ju växt upp med dina föräldrar som hållit på mycket med klassisk musik och du har också hållit på med det och med cello och så där. Hur reagerade dina föräldrar när du började inrikta dig mer på pop?
Min mamma försökte länge pusha cellon, på ett bra sätt, att jag skulle fortsätta. Men jag började ju sjunga ganska tidigt och sen så höll jag alltid på med mina egna låtar så det var liksom klassisk musik samtidigt som jag skrev lite soul/jazzlåtar. Sen så blev det mer och mer pop. Så det känns som det var en ganska smooth byggnad. Men det var såklart ibland när jag kom och spelade något som var sjukt annorlunda än vad jag gjort förut som var väldigt poppigt, då var det liksom lite så att mamma och pappa ba: ”Oj, är de det här du ska göra?” Men sen så hittade jag väl nån balans där det kändes som jag.
Amy Winehouse har ju varit en av dina inspirationer, när började du lyssna på henne?
Jag började lyssna på henne när jag typ gick i sexan, sjuan typ. Så fort hon släppte sitt första album, Frank, så lyssnade jag på hennes grejer. Jag såg henne spela på Jools Holland på TV och det var så jävla fett. Jag visste typ inte vem hon var men det var nåt av det fetaste jag sett. Det var extra najs att det verkligen var en kvinna som stod så här och körde själv. Det var typ då jag upptäckte henne.
Mycket har hänt sen Tired of Talking släpptes på Soundcloud 2015. Hur tror du att du utvecklats som artist sen dess?
Jag skulle väl säga att jag aldrig har varit en blyg eller tyst person men sen så när saker började hända och jag och min producent började träffa massa nytt folk och gå på möten och så där så blev jag en person som var väldigt tyst och kanske verkade vara osäker, allt kändes så himla överväldigande. Nu när jag väl börjat komma in i det, spela live, köra låtarna och hålla på, så känner jag att jag mer och mer börjar bli mig själv. Och sen så träffar man folk som jag träffade för flera månader sen och nu så träffar jag dem igen och de ba: ”Oh you’ve changed”. Ja, fast jag har bara börjat bli mig själv. Man behöver inte vara på spänn hela tiden utan jag har börjat slappna av och bara försöka va mig själv. Att inte ta allt på så stort allvar, shit happens, typ.
Är det nånting som har hänt under din karriär som LÉON som du ba: ”Va? Är detta på riktigt?”
Gud va svårt att välja. Det var väl när jag hade min första riktiga konsert i typ New York, då kunde jag inte fatta att det var fullt, att det var så mycket folk. Sen så skulle jag säga att det var sjukt att spela på min första amerikanska festival och sen att va med på James Corden, det tror jag att jag fortfarande inte har smält.
En grej som jag tyckte var sjukt var att du var typ på alla Spotify Spotlight spellistor och sen var det inte så länge sen Troye Sivan uppmärksammade dig heller.
Oj gud, ja men just det. För vi träffades faktiskt när jag sjöng för första gången i New York och då sjöng jag på ett jättelitet Spotifyevent och så var det några andra Spotlightartister där, så var vi tre som uppträdde och då träffade jag Troye första gången. Det var 2015 och så var han skitnajs och trevlig. Det är så schysst, det känns som att det borde vara mer så att artister peppar varandra på det sättet. Jag tror att det börjar bli mer och mer vanligt, det känns som att det ofta är att det kan bara finnas en kvinnlig artist, att många ser det på så sätt. Men nu börjar det bli lite mer att man öppet peppar varandra och jag tycker det är så himla viktigt. Det var sjukt fett gjort av honom verkligen.
En vanlig fråga är ju var man får inspiration från men var är den ultimata platsen att få inspiration framförallt till låtskriveri?
Jag skriver mycket texter när jag sitter i bilar eller när jag sitter på tåg, och på flygplan. Alltid när jag reser nånstans och sen så brukar jag få feeling när jag sitter i mammas och pappas källare. För ibland kan jag känna att det är så himla svårt att sitta i en studio och ba ”Nu ska vi skriva nånting”, det kan bli så himla svårt att musta ut en melodi. Det känns som att det som är bäst är när man bara känner att man verkligen behöver säga nånting.
Kan du berätta lite om din senaste låt Liar ? Jättefin förresten!
Tack så mycket. Det jag vill säga är väl att många dömer folk som stannar i förhållanden om nån har varit otrogen eller så. Man känner att folk kollar ner på en eller att folk dömer en om man stannar kvar i en relation om nån varit otrogen mot en. Man vet aldrig själv hur det är om man inte varit i den situationen så om man är med nån som man verkligen älskar och så händer nånting då kanske det inte är så himla lätt och bara ”Ah jag skiter i det här”. Det är väl det som den handlar om att vara nånstans där i mitten och inte veta om man ska stanna eller gå.
Vad får man ta del av i det nya kommande albumet? Lite likt det du redan släppt eller annorlunda?
Det kommer vara en del likt sen så kommer det vara några låtar som är mer stripped down, lite så här souligt som jag höll på med förut typ. Sen så kommer det vara mycket stråk, det kommer gå lite mot Motown-vibes, det kommer nog va en mix av det jag gjort hittills och souligt.
Har du några bästa album från 2016?
Det här är så jävla svårt. Vet du då vad du tycker är bäst? Nej jag skoja jag kan inte ta ditt album.
Ett av dem bästa tycker jag är Rihannas ANTI.
Jag har glömt vilka album som släpptes 2016. Rihannas album är så jävla bra. Först när jag hörde Frank Oceans album så tyckte jag inte det var så kul men det växer på mig och jag tycker det är ett av de bästa albumen 2016. Jag har lyssnat väldigt mycket på The 1975. Speciellt Somebody Else, den är så jävla bra.
Är det en specifik låt du tar till dig om du behöver pepp?
Nuförtiden är det King Kunta med Kendrick Lamar . Det är peppmusik, man känner sig lite tung i kroppen. Och sen Heavydirtysoul med Twenty One Pilots , den känner jag också är lite såhär, badass.
Vi kan avsluta med… en drömplats att spela på i framtiden?
Om man får drömma hade jag velat spela på ett utsålt Staple Center i Los Angeles och sen på Madison Square Garden.
LÉON
@Facebook
