Baio är artistnamnet för Chris Baio som till vardags är bassist i bandet Vampire Weekend .
Efter att ha släppt en knippe singlar och två EP är han nu på gång att äntligen släppa sitt debutalbum The Names som dyker upp på en strömmande musiktjänst nära dig den 18:e September.
Efter att ha kommit tillbaka från sin gamla hemstad New York till sitt nya hem i London, ringde jag upp Chris för ett litet samtal.
-En basist som släpper sin egna musik. Ska inte du vara den där tystlåtna typen i bakgrunden?
Haha. Jag har tänkt lite på det. Antar att den många basister är ganska tystlåtna. Själv älskar jag att spela bas, och jag uppskattar den rollen som den där tysta killen. Men så började låtar komma och jag började jobba med den här skivan. Jag kände att det helt enkelt skulle vara roligt att agera frontperson för en gång skull.
-När började du jobba med materialet?
Det hela började med några idéer jag hade 2009, men då hade jag inte kunskapen att förverkliga dem. Så jag började lära mig hur man producerade och sedan började skriva låtar strax efter det. Några av de tidiga låtarna blev faktiskt inte klara förrän förra året, och är nu med på skivan.
Men det var efter att jag flyttat till London från New York 2013 som jag på allvar började jobba med mycket av texterna för skivan. Flytten hade gjort mig lite sentimental och jag tänkte mycket på mitt gamla land och stad. Det var i den vevan som många av låtarna började strömma ur mig.
-Har du börjat anpassa dig till London?
Ja absolut!
Även om de är väldigt olika, så är det nog en av städerna jag varit i som är mest lik New York. Jag behövde ju inte oroa mig för språket, eller att jag inte känna någon här. Med andra ord var det en ganska smidig flytt om jag ska vara ärlig.
-Har du producerat albumet själv eller fick du hjälp?
Jag har producerat det själv och jag spelar vartenda instrument på skivan.
Men jag fick lite hjälp och jobbade med en studiotekniker för att få sången att bli rätt. Det är en sak att göra musiken och texterna, men sedan ska man ju uttrycka sig i sin sång också. Så det var viktigt att ha någon som kunde hjälpa mig locka fram olika nyanser när jag framförde låtarna.
Min manager tyckte att min röst lät lite som Matt Jonson i The The , och han hittade producenten Bruce Lampcov som producerat dem tidigare. Vi träffades och kom väldigt bra överens så han mixade plattan i Los Angeles. Sedan mastrade Emily Lazar skivan. Hon har även mastrat Vampire Weekends album.
-Vad du orolig att det skulle låta som just en Vampire Weekend-platta?
Jag försöker nog aldrig tänka på det sättet. Det är lite av en egen skapelse, och jag tror inte man skulle kunna ha med någon av låtarna från mitt album på ett Vampire Weekend-album. Tillexempel kan man nog inte ha med en 7 minuter långt instrumentalt technospår på någon av bandets skivor. Det hade nog bara låtit konstigt.
-Jag älskade låten I Was Born In a Marathon . Att låten börjar på ett visst sätt och sedan stannar för att ta en helt annan riktning. Hur kom du på den idén med låten?
Den låten tog väldigt lång tid att få rätt.
Jag tänkte nyligen igenom de olika låtarna på albumet, där Sister of Pearl mer eller mindre gjordes på en dag, medan The Names tog fem år från första iden till hur den slutade på skivan. Det blir liksom ett pussel från första idén, och lösningen på pusslet är oftast låten som jag känner mig nöjd med.
Med just Marathon hade jag en väldigt annorlunda version från början. Jag hade delar av texten, och den var lite mer elektropop men den kändes inte riktigt rätt.
Jag ville nog att den skull kännas lite som inledningsspåret On Sight på Kanye West senaste album Yeezus . Den börjar som en Detroit techo-låt som samplar en gammal soulplatta mitt i allt.
Jag älskar elektronisk musik och älskar trummor. så jag ville att det skulle ha mycket av det. Sedan ändras det till något mer singer-songwriter folkpop-aktigt.
När jag kom på hela konceptet med låten var klockan två på natten hemma i lägenheten där jag satt och jobbade med mina hörlurar. Jag var helt överlycklig. Jag hade knäckt koden till låten typ. Haha.
Jag gillar idén att albumet är uppdelat i olika stilar, och att brytningen mellan de olika stilarna kommer mitt i en låt istället för i slutet av en låt. Jag försökte skapa albumet som en klassisk LP-skiva, och tyckte det skulle vara coolt om den fjärde låten bara stanna upp och sedan återupptas som något helt annat. Vissa tyckte det var förvirrande, vilket jag kan förstå. Men för mig känns det perfekt för skivan.
-Men VAR du född under ett Maraton?
Jag är född i New York City, och min mor började få värkar samma dag som New York Maraton. Allt blev väldigt oroligt för mina föräldrar i och med att sjukhuset låg på östra sidan och vi bodde på västra. Men de lyckades komma dit i tid som tur var. Sedan tyckte jag att det blev en bra titel.
-Var kommer albumtiteln The Names från?
När jag var i 25-års åldern fick jag reda på att författaren Don DeLillo bodde och jobbade i samma område som mig. Jag tyckte det var väldigt spännande, för jag hade läst en del av hans verk sedan tidigare, så jag läste igenom alla hans böcker omkring 2009. En av hans böcker heter just The Names , och jag tyckte att det är en stark titel. Det är något universellt med just den titeln i och med att alla har ett namn. Det var då jag kom på att skulle jag någonsin släppa en skiva skulle den heta The Names.
När jag sedan flyttade till London 2013 skrev jag en del om platsen jag lämnat – USA och New York. Efter att ha gjort färdigt hela skivan läste jag om boken för si sådär tre månader sedan. Boken handlar om en amerikan som bor i Grekland, och relationen mellan honom hans hemland. Jag tänkte nog inte så mycket på det när jag gjorde skivan, men nu i efterhand kan jag nog se kopplingen mellan mig själv och boken.
-I videon till Sister of Pearl dansade du dig igenom London. Är du killens om brukar dansa mitt på dansgolvet eller är du mer den som håller sig i baren?
Haha. Jag försöker nog dansa så mycket jag kan. Jag har nog dansat sedan jag var fem år, och när jag uppträder tillsammans med bandet brukar jag alltid dansa på scenen. Mest för att det kul, och inte för att jag ser direkt bra ut när jag dansar, haha.
Men just Sister of Pearl var en glad låt, och jag ville att videon skulle förmedla det.
-Ja, själv såg jag dig dansa under Way Out West här i Göteborg för några år sedan.
Åh, ja den spelningen mins jag!
-Får hoppas att du kommer tillbaka till Sverige igen snart.
Jo, det hoppas jag med. Jag kommer turnera med skivan det kommande året, så förhoppningsvis kommer jag besöka Sverige också.
Omslaget är faktiskt en homage till Bergmans film Persona, som är min absoluta favoritfilm. Sverige har stort inflytande för mig, och ni har verkligen grymma producenter.
Jag har alltid haft väldigt trevligt när jag besökt Sverige. Som när vi hade vår första spelning på Debaser med Vampire Weekend.
Baio släppte sin nya singel Endless Rhythm idag, och skivan The Names släpps som sagt den 18:e September.
Baio
@Facebook
