1993 jobbade jag i en servicebutik under helger och lov.
Den 11:e September var en lördag och jag lyssnade som vanligt på Tracks medan jag arbetade. Jag minns att det var ganska lugnt precis då, för jag kunde fokusera på musiken som spelades. Innan avsnittet var slut spelades veckans sista nyhet upp. Låten som kanske skulle komma in på listan veckan därpå…

Musiken var överproducerad, med manskör och ett härligt dansant beat. Det var hopplöst vemodigt i sången men just de där pampiga manskörerna gjorde det hela likt en musikallåt, fast pop. Jag älskade det omedelbart.
När låten klingade ut sa Kaj Kindvall att det var Go West med gruppen Pet Shop Boys. Jag var ju inget stort Pet Shop Boys-fan på den tiden, men just Go West var ju så orimligt bra att jag helt enkelt fick traska ner och köpa singeln, med sin minst lika lysande b-sida – Shameless. Sedan albumet Very som var likt en glittrande teaterföreställning med all sin pop och very Pet Shop Boys:aktiga produktion. (Eller mer Stephen Hague, men ändå). Där och då i butiken i Hunnebostrand hade jag blivit ”byns stora Pet Shop Boys-fan”.

Go West släpptes som singel den 6:e September och blev en av Pet Shop Boys största hits. En cover på Village Peoples klassiker från 1979 som här fått lite uppdaterad text av Neil Tennant. Det var låten om att finna lyckan och friheten i San Fransisco som nu blev mer en liberal poplåt om att lämna Sovjetunionen bakom sig och istället åka västerut, mot USA. Perfekt frihetslåt i en tid då murar revs och världen öppnades upp. Men fortfarande med ett stort Pet Shop Boys-vemod över sig.
Videon visar detta perfekt, med inledning på Röda Torget i Moskva för att sedan ta oss till det färgsprakande och glättiga USA. Allt regisserat av Howard Greenhalgh, som även regisserade de andra videorna från albumet Very.

Låten nådde andraplatsen på den brittiska singellistan när det begav sig, vilket den även nådde här i Sverige. På Tracks nådde låten förstaplatsen den 9:e Oktober och stannade sedan där i två veckor.
Även idag är det en av de mer publikfriande låtarna i duons katalog, skulle jag säga. Den och Always on my mind brukar dra ner stort jubel under spelningar.

För mig som älskar remixar, så bjöd den amerikanska CD-maxin på massa godis.
Bland annat Ming’s gone West: first and second movement som inleds likt singeln men den tar istället fart när det instrumentala outrot kommer och spinner vidare på det i fem minuter. Lysande! Samma med Kevin Saunderson trance mix som är helt instrumental och liksom börjar där originallåten slutar. Även den helt magiskt bra!

Efter ett tag kände jag att Go West blev lite sönderspelad. Det blev kanske lite mycket av det goda ett tag där. Men när jag hör låten nu blir jag fortfarande lika imponerad över hur förträfflig och framför allt, så mycket Pet Shop Boys låten är.

Diskutera musik, blogginlägg och skapa kontakter på bloggens Patreon. Du får även mail eller notis genom Patreon-appen när nya inlägg är publicerade där. Perfekt för dig som vill ha koll på vad som händer i bloggen. Det är gratis att bli medlem, så jag hoppas att vi ses där.