Adrian Norén är personen bakom artisten Addeyee. Han har bland annat hörts som studiomusiker till Linn Koch-Emmery, Lancelot och Boys and Ivy, samt att han släppte sin debut-EP Spår av Addeyee i fjol.

Nu är Addeyee aktuell med singeln Ge dig av, som även är första smakprovet från artistens kommande album Det Inre Plinket. Här bjuder artisten oss på en behagligt drömmande indiepoplåt med hitiga melodier, taktfasta trummor och kosmiska synthar. Det hela ger en varm retrokänsla över produktionen, och jag föll verkligen pladask för känslan i låten. Sedan är det alltid bra med låtar som verkligen uppmanar oss att ta tag i våra liv och våga satsa på en själv.

Om Ge dig av berättar Addeyee för bloggen:

“Inspirationen till denna låt kommer av en lång period av att tvivla på sin egen förmåga och sina vägval i livet … Jag vill tagga igång andra och även mig själv genom denna låt. ‘Ta nu tag, i det du drömmer om’. Även en avslutande fundering kring framgång, det kanske inte nödvändigtvis är där svaret ligger..?”

Jag ställde en knippe frågor till Addeyee, om hur musiken kom in i hans liv, om artistnamnet samt självklart om nya singeln. Det blev till en matig och härlig intervju med artisten, som du kan läsa här nedan.
Som vanligt, om du uppskattar att läsa om ny musik i bloggen, får du gärna stötta arbetet med Popmuzik som Patreon. Det hjälper en oberoende musikblogg otroligt mycket om du kan bidra som Popmuzik Liker med 12 kr i månaden eller Popmuzik Lover med 32 kr. Det gör det möjligt att driva bloggen vidare som en bred och nyfiken musikblogg där du dagligen kan få nya musiktips varvat med intervjuer och recensioner, samt att det faktiskt hjälper artister om de har en plattform som de kan nå ut med sin musik på. 

Hur kom musiken in i ditt liv och vad fick dig att vilja satsa på just musiken, både som artist men också som musiker?

Det har varit en accelererande riktning jag haft ända sedan gymnasietiden ungefär. Jag gick tekniskt gymnasium i Enköping mest för att mina kompisar valde det+pappa är ingenjör. Under den perioden hade jag börjat spela i band och vi började bli lite hyped i Enköping och jag fick känna på känslan av ett riktigt fett livegig, känslan av att spela och framföra musik som jag själv hade varit med och skrivit osv. Det kändes helt enkelt jävligt mycket mer uppfyllande än att räkna på brobyggen. Efter gymaniset valde jag att stanna kvar ett år i Enköping istället för att flytta till Linköping och börja plugga till ingenjör, därefter fick musiken ett starkare och starkare grepp om mig och nu har jag omfamnat det totalt, flyttade till Stockholm 2019 och pluggade ett år på RML (Rockmusiklinjen) sen blev jag kvar här i storstan. Det jag gillar mest med musiken är låtskrivandet, där är jag som mest fri. 

Vilka artister har inspirerat dig själv mycket genom åren och på vilket sätt? 

Det finns så många, speciellt i Sverige, som inspirerar mig. Amanda Werne i Slowgold har varit en stor inspiration, framförallt i hur hon framför sina låtar live… Även Daniel Norgren, Dina Ögon på sistone, Les Big Byrd, Amanda Bergman, Jose Gonzales osv osv. Generellt sett så inspireras jag mycket av artister som skiter helt i normen för hur man borde släppa/göra musik 2024 och bara kör helt på sin egen grej. Jag önskar att jag skulle våga vara ännu mer så, sen vill man ju att nån jävel ska lyssna på musiken också. 
Jag blir också otroligt inspirerad av många av mina vänner, nu på sistone har jag spelat mycket med Mon Rayon som skriver helt jävla magiska låtar, men även flera av mina producentvänner tex Kevin Hamring (Boys and Ivy & Girl Scout) samt Albin Eidhagen (Sötnos) som är riktiga producentgenier och har lärt mig sjukt mycket. 

Addeyee, var kommer namnet ifrån föresten? 

Hehe, glad you asked. Nä men har hetat det sedan lääänge på både Instagram, till och med bilddagboken?? för den som minns det. Från början är det en steal från en skejtare som hette Appeyee på youtube, tror han hette Appelkvist. Tycker det klingar bra och det känns lättsamt på ett skönt sätt. Funderade först på om mitt artistnamn skulle vara ”Addeyee music” istället, mest för att det inte bara är jag som gör all musik själv, men om jag nånsin startar ett skivbolag så kommer det nog heta så. Jag kör ju även en signatur ”Yee” i typ alla mina låtar som blivit som en rolig grej. Jag har inte aktivt tänkt att det ska bli så, det är bara nåt jag säger när jag står vid micken. 

Vad jag förstår så blir det en hel del livespelningar tillsammans med andra akter. Har du något magiskt liveögonblick från scenen som du kan dela med dig av? 

Finns många roliga minnen men ett jag kommer på just nu är när vi spelade på en sån studentkryssning med Linn Koch Emmery och gjorde ett riktigt ösigt set, sen mitt i en låt så hoppar det upp en dude på scenen och börjar headbanga bredvid gitarristen Jimmie Nilsson, då fastnar han med sitt hår i gitarr-huvudet och trasslar in sig ganska ordentligt. Vi i bandet bara börjar asgarva och fortsätter lira på medans de försöker trassla ut hans halvmeterlånga hår. Oftast är de otippade gigen med minst förväntningar de roligaste.

Du berättar att nya singeln handlar om att tvivla på ens förmåga och sina vägval i livet. Hur har dessa tankar varit för dig och har du hittat någon form av starkare självkänsla genom dessa tankar? 

Ibland är det mer en känsla än en faktisk tanke, av att inte känna sig bra nog. Rent tankemässigt tycker jag att jag är grym, oftast, hehe… Nej men det är klart att tanken har slagit mig att om jag bara hade dammat in på ingenjörslinjen i Linköping och gjort mina 5 år så hade jag kanske suttit med en bra lön nu och köpt en elbil om ett par år liksom. Att satsa på musiken är ju långt ifrån ett självklart vägval och man får smaka på mycket motgångar och svackor. Men det jag sjunger i låten Ge dig av är väl ungefär dom känslorna och tankarna jag har landat i nu – ”Se upp för dit du ska, ge blanka fan, i det som kunnat va…” osv. Det finns stunder när man undrar vad fan man håller på med och bara vill lägga ner verksamheten men sen vaknar man dagen efter och sätter sig vid pianot och spelar av bara ren lust. Jag är nöjd med mitt val och hade inte velat ändra nånting, sen om jag når stor framgång som artist eller musiker återstår att se men jag vill iallafall fortsätta att göra det så länge som möjligt. Jag älskar helt enkelt musik för mycket för att lägga det åt sidan och jag känner att jag är på en bra plats nu där jag kan skapa. 

Hur arbetade du fram låten från demo till det vi hör idag och hade du någon musikalisk inspiration till ljudbilden? 

Jag satt länge och plinkade på gitarriffet till versen, alltså typ flera veckor, och bara försvann in i den känslan. Sen kom jag på refrängriffet vid ett annat tillfälle och märkte att de skulle passa bra ihop. Det dröjde säkert en månad eller två innan jag ens gjorde ett projekt i logic, men det kan vara bra ibland. Då spelade jag in en elgitarrtagning genom hela låten, mest för att staka ut låtformen. Sen la jag på bas å syntar å programmerade trummor. Sen bollade jag låten fram och tillbaka med folk i min närhet, försökte hitta en bra låtform och en skön ljudbild. Efter det spelade jag in trummorna med Hovis vilket var jävligt roligt. Han gillade låten och förstod den direkt så det var egentligen bara banka på där i Spökhuset. Jag spelade även in sång med Sara Tynong på kungliga musikhögskolan då vi båda pluggade där. Jag ville få till en större känsla i refrängerna och jag älskar hennes röst. Sen kortade jag ned låten något efter det för att göra den lite tightare och så jobbade jag på finlir och slutmix tillsammans med Niklas Berglöf. Det blir en del mixvarv innan jag är nöjd hehe…
Jag jobbar sällan eller typ aldrig med referenslåtar, dels tycker jag det är bakvänt men också tråkigt. Jag försöker följa låtens och min egen riktning istället, sen visst kanske man kan ha en referens för att ställa in nivån på bastrumman eller whatever men inte för det konstnärliga, tycker jag. Referenslåten finns ju redan. 

Omslaget är du på en skateboard. Jag fick en känsla av att det var en kultur och något du använt länge då det är just så du porträtterats. Vad är din relation till just skateboard och skatekulturen? 

Niklas sa ”Där tappar du 50% av lyssnarna” med en skateboard på omslaget, haha. Jag tror dock inte det, eller ja vem fan vet. Hur som helst så var skategrejen ett tag en ännu större del av mitt liv än musiken, jag började skejta när jag var typ 14-15 för jag var less på fotboll å lagsport, och sen dess har jag åkt bräda, ett tag åkte jag varje dag i flera års tid. Det är en stor del av vem jag är och jag tycker det symboliserar jakten på frihet och självständighet. Jag känner mig fri på brädan och jag känner mig fri i musiken, när det är som bäst, och jag tror det är en stor del av varför jag gör det. Det är total glädje…

Hur går arbetet med ditt kommande album och hur landade du i titeln Det Inre Plinket? 

Bra frågor här, undrar om nån kommer orka läsa mina svar haha. Där kom självtvivlet igen! Mamma kanske läser…
Jo men arbetet går faktiskt riktigt bra. De senaste två veckorna har jag jobbat som en galning varje dag med två låtar till skivan, varav en helt sproilans. Det kommer bli 8 låtar och alla är mer eller mindre helt färdiginspelade nu. Jag brukar jobba så att jag släpper första singeln för att elda på mig själv att göra klart resten annars kan det ta en evighet. I skrivande stund är det bara Ge dig av som är mastrad vilket är lite sjukt kanske, men nästa singel, som heter Strålar, är 99% klar och resterande låtar nånstans mellan 85 och 100% klara. Det blir fyra låtar på Svenska, tre på Engelska och en instrumental. Jag gillar att blanda på det sättet och skiter i om det är ”dumt”, kolla på Jose Gonzales senaste skiva, det är ett jävla mästerverk och han blandar både Engelska, Svenska och Spanska. Allt sånt måste bara ske på intuition. Det är väl det som sammanfattar processen av denna skiva och även lite tanken bakom titeln Det Inre Plinket. Jag vill låsa upp mitt inre och försöker släppa fram både den musiken och texten som finns inuti och söker sig utåt. Många eller typ alla av låtarna har skissats fram i meditativa jamstunder med mig själv när jag egentligen inte tänker någonting alls utan bara andas och spelar… Låter ju flummigt men den som fattar, fattar. Jag vill fånga det och sen finslipa det och jag tror att det blir bra musik på det sättet som kanske kan beröra andra. 

Under vilket tidsspann har du skrivit låtarna till albumet och finns det någon sorts röd tråd mellan låtarna? 

Låtarna har skrivits under de senaste två åren men jobbats mest aktivt på detta år. Jag kan se en röd tråd mellan vissa låtar men det är verkligen inget utstakat konceptalbum, mer en samling låtar från mig under en viss tid i mitt liv. Det handlar mycket om sökandet efter kärlek, självtvivel, att frigöra sig själv, uppmaning till folk att uttrycka sig, en dröm om att en dag skapa familj, en känsla av att allt är möjligt bara man vill, osv osv… Det finns alltid ett visst vemod i mitt uttryck, blandat med hopp, som jag inte riktigt vet vart det kommer ifrån? Kanske tidigare generationer hehe… Jag försöker bara släppa fram det, och jag trivs i den känslan. 

Hur har arbetssättet på albumet varit kontra EP:n Spår av Addeyee. Hur känner du att du utvecklats som artist och producent mellan de olika verken? 

Arbetssättet är inte ljusår ifrån arbetet med EP:n. Jag sitter och klurar och spelar in spår för spår och gör det mesta till klick så jag kan editera och spela om/spela in vid olika tillfällen. Den stora skillnaden skulle jag säga är att jag har börjat lita mycket mer på mitt öra och har blivit mer självsäker kring hur jag tar beslut. Jag har blivit bättre på att steka saker och klippa om i låtar och inte vara för fäst vid vissa idéer. Detta har jag mycket Niklas Berglöf att tacka för som jag gjort praktik hos och jobbat ihop med en hel del de senaste året. Han är väldigt bra och snabb på att testa olika idéer och göra drastiska ändringar i låtar när det inte känns rätt. Sen tycker jag hela tiden att mitt låtskriveri och mitt tonspråk blir mer och mer naturligt för varje låt jag skriver vilket känns bra. Till nästa album vill jag jobba ännu mer organiskt och mindre till klick, vilket är både omständigt och dyrt, men kan bli väldigt bra. Jag är iallafall väldigt stolt över den här skivan och jag tycker att varje låt är stark i sig själv och jag har lagt oerhört mycket jobb på varje liten detalj på skivan. Jag hoppas att det kommer märkas och att folk kommer gilla den!