Sabrina Carpenter är liksom många av hennes pop-kollegor en forna Disneystjärna. Men till skillnad från Miley Cyrus, Jonas Brothers och Demi Lovato har hon haft svårt att etablera sitt eget sound. Med fem album i bagaget har hon kastat ut diverse ljudbilder i hopp om att någon ska fastna. Men när Nonsense och Feather blev virala 2023 började publiken strömma till hennes spelningar och hon plockade ihop en unik identitet. En som är rolig, flirtig, suggestiv, busig och framför allt  härligt distanserad popstjärna som inte var upptagen av sitt eget ego tog form.

Espresso cementerade kort därefter denna image och låtens sprudlande humor och vintagediscokänsla gjorde den till sommarens stora hit. Därefter kom Please Please Please, en blandning av skimrande synthar, country-doftande gitarrer, välskriven text och vemodigt vokalarrangemang och framgångssagan var ett faktum.

Titeln på nya albumet Short n’ Sweet säger artisten hänvisar till Carpenters längd – som hon nämner i albumets inledningsrader och sjunger, ”I leave quite an impression/ Five feet to be exact”. Men även hennes kortvariga relationer som lämnat långvarig emotionell effekt. Carpenter håller sig konsekvent till sin kaxiga och humoristiska karaktär och behärskar övergripande starka popmelodier. I mitt tycke borde hon dock hållit fast vid styrkorna de första två singlarna hade för det börjar dessvärre svaja lite när andra influenser dyker upp.

Carpenters söta melodier och unika skämt är många gånger tillräckliga för att få hennes låtar ska sticka ut i radiobruset. Det enda som inte når till den nivån är Taste som verkar bli albumets tredje singel. En rolig men oidentifierbar poplåt. Även Good Graces, med sin Ariana Grande-liknande ljudbild och trap-beats som avviker från albumets storslagna schema.

Artisten doppar även tån i 90-talets tjejband vilket ger en rolig nostalgi som hon passar bra i. Det soundet återfinns i Bed Chem och Don’t Smile där den senare efterliknar något från TLC eller Destiny’s Child.

På Juno, plattans starkaste låt efter Espresso fortsätter Carpenters lekfulla och ursäkta språket ”kåta” texter när hon tillkännager, ”Jag kanske låter dig göra mig till Juno”, med hänvisning till filmen från 2007. Det är oundvikligen så att contry-vågen influerat Carpenters musik och på Slim Pickins går hon all out. Med dämpad falsett som matchar ett halvhjärtat budskap om bristen på bra alternativ till män försvinner Carpenters humor. Hon svävar över akustiska plockningar och kanske att detta är en indikation på att artisten kommer få full country på sitt nästa album!

För att stärka bristen på sammanhållning använder Carpenter två låtar för att stämma in i folkinspirerad pop. Sharpest Tool som påminner om Taylor Swifts evermore och Coincidence, en lägereldslåt med söt bakgrundssång. Sabrina Carpenter är en kameleont i sin förmåga att få alla olika typer av pop att fungera för henne, men borde kanske göra en genre per album istället för att göra så kraftiga vändningar.

Även med en onödig mängd stilar låter Short n’ Sweet fantastiskt. Det är välproducerad pop där fokus är Carpenters flirtig personlighet och riskfyllda humor. Hennes framtoning känns äkta och är rolig, speciellt för en Gen Z-publik som har matats med dämpad sovrumspop i flera år där Carpenter nu återför glädjen till pop.

Missa heller inte intervjun med Sabrina tillsammans med Zane Lowe för Apple Music. Över 50 minuter godis bjuds det på.