Under dagen vann svensken Frida Karlsson femmilen på skidor i skidlandet Norge och på kvällen vann de norska tvillingarna Marcus & Martinus Melodifestivalen i musiklandet Sverige. Får väl säga att det är en ganska rättvis maktballans mellan länderna ändå.
Men ärligt. Vi kan börja med det jobbiga. Årets absolut bästa låt vann inte.
Jag pratar såklart om Effortless med Jacqline. Denna grymma mix av retropop och modern klubbmusik. Det hade varit så perfekt att ha en kaxig kvinna och poplåt som försvarade de svenska färgerna i Malmö i Maj. Det fanns liksom inget med den låten som var dåligt och jag älskade Jacqline som artist på scenen. Att låten – som ändå legat högt på topplistorna i veckan – slutade på en niondeplats var väl lika oväntat som att Fröken Snusks monsterhit Unga & fria inte gick vidare till finalen medan Jay Smiths tråklåt gjorde det. Inte för att Unga & fria är en fantastik låt som borde vinna, men det är ändå en hit som borde ha varit i finalen.
Med 46 poäng allt som allt till Jacqline var det nog kvällens största besvikelse.
Att Marcus & Martinus suggestiva Faithless-låt vann folkets röster var väl kanske inte helt oväntat dock. Unforgettable hade legat etta på Apple Musics topplista sedan den släpptes och folk gillar den uppenbarligen. Jag gillar den också, så jag klagar inte så mycket. Men den känns faktiskt inte som den strakaste låten för kvällen. Även om den internationella juryn och folket tyckte samma. Det är en läcker låt och snyggt nummer. Men det är inte den där låten som jag tror kommer att golva Europa i Maj. Jag tror detta kommer ge oss den nedre delen av topp tio placering i Malmö. Det som jag ändå retar mig på är att det är en norsk duo som ska representera Sverige. Det känns inte helt 100. Även om tvillingarna flyttat till Stockholm och vunnit Melodi Grand Prix Junior 2012.
Kul dock att Medina blev tvåa med karnevallåten Que Será (som jag tror skulle ha bättre chanser i ESC), samt att electrohårdrockslåten Heroes are calling med Smash Into Pieces kom trea. Någonstans hoppas jag att en hårdrockslåt ska vinna Melodifestivalen någon dag. Tror det behövs för att bredda tävlingen och ge Europa något nytt från oss. Mer än polerad radiopop.
Vad gäller programmet så tycker jag Carina Berg varit en trygg programledare genom hela tävlingen. Hon är grym med sin underfundiga humor och pondus. SVT kan vara lyckliga med en sådan programledare för deras största underhållningsprogram.
Personligen gillade jag Ronny Larsson och Tina Mehrafzoons sportreferat av fakta och nörig info mellan låtarna. Det gav en värme till programmet och Ronnys breda kunskap och stora kärlek till programmet lös verkligen som en sol genom hela säsongen. Ett inslag som jag tyckte passade bra i år och som SVT gärna får utveckla till nästa år. Eller kanske till och med lyfta upp båda till programledare nästa år? Men först tänker jag att de får vara kommentatorer för Eurovision i Maj, nu när Edward af Sillén står i regibåset…
Carinas sidekick Björn Gustafsson har dock varit vin och vatten under deltävlingarna. Dock föll kans roll på plats i finalen. Först med pojkbandsparodin Björnzone som bestod av Eric Saade, Måns Zelmerlöw, Loa Falkman, Filip Berg, Adam Lundgren, Casper Jarnebrink, Victor Leksell, Boris René och Ulrik Munther, som tillsammans framförde låten Still the one. Jag tyckte det var lite för kul och imponerad över hur killarna kunde hålla masken så bra som de kunde. Sedan körde han en ny låt till Carina Berg för att lite knyta ihop säcken på hans egna deltagande. Det blev väldigt bra och underhållande efter några frågande lördagskvällar de senaste veckorna.
Vad vi kan lära oss av årets final är nog ändå:
Att Dotter kom sist betyder att man behöver inte komma högt på listan om man har en bra låt. Inte direkt låten som förtjänade att komma sist, men uppenbarligen den av de mindre heta låtarna som drog det minstra stråt. Så är det ibland. Hade nog trott att Dotter skulle slå både Jay Smith och Lisa Ajax.
Att Danny aldrig kommer att vinna Melodifestivalen.
Detta kändes ändå som hans starkaste låt sedan 2012 och det gick ju som det gick då. Nu lär det inte hända att han vinner någonsin och då är frågan om SVT ens ska låta honom vara med igen. För är det något som är extra tragiskt, så är det att enbart använda Melodifestivalen för att promota sin egna existens (och det gäller iof inte bara Danny). Att komma i mitten av resultatet lär inte bli bättre från och med nu.
Att SVT behöver ta en ordentlig funderare kring om vi behöver internationella juryn och andra chansen (eller vad de nu väljer att kalla det för). Känns inte som det är superviktigt med just en internationell jury längre. (Jury förresten. Det är väl tre personer från varje land…) Folket röstar väl ändå fram ganska bra bidrag i sig och nu vill vi ändå inte vinna på minst tio år. Så låt den delen vara nu.
Andra chansen är bara överflödig och något som SVT mest verkar har kvar för att de är rädda att mista en vecka av tittarsiffror. Som jag skrev i min krönika förra veckan; om det är det viktiga så bör nog någon på allvar ifrågasätta SVTs uppdrag. Självklart ska SVT få ha stora kommersiella succéprogram. Men att vara tondöv och inte förstå när saker blir överflödiga är definitivt ett problem… Speciellt om man har en projektledare som tycker att man inte gör några fel och tycker att alla andra har fel som ifrågasätter. Redan där visar SVT kanske på en Putin-fason som borde leda till att huvuden rullade på redaktionen…
Att Sony Music är ledsna över att de släppte Marcus & Martinus till Universal. Nu när de ändå lär bli ett stort namn på riktigt ute i Europa, hur det än går i finalen av Eurovision.
Ja, ja.
Vi lär som sagt inte vinna Eurovision i år. Men jag tänker att norrmännen ger oss en sjunde eller åttondeplats. Det är nog alla är nöjda med ändå. Även om jag trots allt tror att Jacqline skulle ha tagit oss lite högre…
