2023 kom och gick, skulle man kunna säga.
Det har verkligen gått ovanligt fort detta år. Kanske för att jag fick ett roligt jobb vid sidan av bloggen i början av året, som gör att dagarna faktiskt flyger iväg. Det gör att bloggen fått delad vårdnad av mig och jag brukar köra bloggen på förmiddagen och sedan det andra jobbet på eftermiddagen. Något som fungerat oväntat bra måste jag säga. Det gör att jag fått tydliga rutiner på dagarna. Åtta till elva, blogg. Tolv till sex, jobb. På kvällen försöker jag koppla bort allt.
2023 blev tyvärr mindre poddintervjuer, men istället blev det fler mail- och zoomintervjuer. Jag kommer fortsätta med podd-, mail- och zoomintervjuer även nästa år. Hur det fördelar sig är svårt att säga – jag vill ju gärna ha mer av allt, alltid. Men jag tänker att jag får ta det som det kommer. Det viktiga är att det blir ett innehåll som lyfter fram låten och artisten. Där tycker jag det är smidigt att skicka över fyra till tio frågor till artisten, så den kan berätta mer om sig själva och tanken bakom musiken.
2023 bjöd också på en del förändringar i bloggen. Jag slutade använda Spotify helt för spellistor och kör enbart med Apple Music. Visst, det är inte plattformen som supermånga använder. Men det är den jag använder vilket gör det smidigt för min del att uppdatera. Sedan kan det vara bra att vara unik på det viset, nu när fler och fler upptäcker fördelarna Apple Music så att de hittar bra och engagerade spellistor även på den plattformen (medan Spotify stryper utbetalningar och inte har direkt hög kvalité på ljudet). Så det är ett beslut som jag inte ångrar.
Designen på bloggen har ändrats lite under året. Där horisontella rektanglar blivit lodräta istället. Detta för att bloggen ska se snygg ut både i mobil och dator. Då fler och fler använder sig av just mobilen för att nå bloggen, känns det vettigt att utgå från just det. Sedan tycker jag personligen det blir väldigt snyggt när bild och text tar upp hela mobilskärmen när man skrollar genom sidan.
I början av våren aktiverades notiser för iOS i bloggen. något som jag personligen längtat efter. Genom att spara ner bloggen som genväg på hemsidan av ens mobil, kan man nu aktivera notiser direkt i mobilen. Detta har funkat för Android under en lång tid, men kul att även jag som har iPhone kan få notiser från bloggen.
Här var det en liten inlärningskurva för att få det att funka vettigt. Efter en månad ändrade jag inställningarna från att skicka ut en push efter varje nytt inlägg, till att mest tryckas ut när det var en intervju eller liknande i bloggen. Målet är färre meddelanden, så bloggen inte spammar er för mycket. Men ett om dagen eller varannan dag är ju vettigt för att påminnas om att öppna upp bloggen och se vad som skrivs om där.
Under sommaren kände jag att måttet var rågat med Twitter, eller X som det heter numera.
Där Elon Musk verkligen drivit på att få det till en hatisk plattform utan några som helst krav på användarna, mer än att de inte fick säga något dumt om honom själv.
Så jag flyttade ut och stängde ner både bloggens och min privata Twitter för att istället husera på Mastodon. En sundare plattform för tankar och information. Som inte heller ägs av en enda storägare, som på en natt kan förvandla det sociala nätverket till något som man inte blev medlem i. Det är också därför jag inte valde Bluesky, som ändå är grundad av samma person som skapade Twitter. Har man gjort en resa en gång, kan man ju göra den igen…
Under våren skapade jag även en separat sida för inskick av musik till bloggen. Sidan är kopplad till Patreon, så man behöver fortfarande vara medlem där för att komma åt den. Men det bästa med sidan är att den har verkligen gjort mitt arbetsflöde smidigt, vilket varit viktigt när jag nu balanserat si sådär 130% arbete om dagen, så tack alla ni som använder den sidan.
För att kunna driva bloggen vidare även 2024 så kommer Patreon fortfarande vara en viktig del för att få denna sida att bära sig. Under 2023 skapade jag en nivå på Patreon som jag kallar för Popmuzik Lover. Ett sätt för läsare och de som uppskattar bloggen att stötta den med lite pengar, i storleksordningen en ute-kaffe.
Att det blev en succé är väl synd att säga. Tror det varit fyra personer allt som allt som sett ett värde i det jag gör. Det ger en ju en tankeställare om jag ens borde fortsätta med bloggen överhuvudtaget…
Sverige är ju ändå landet som skapade Pirate Bay, där allt ska vara gratis och vi blir upprörda om någon lägger ut en länk till en artikel bakom betalvägg. ”Va! Ska jag betala för att läsa en artikel?!” -Nej, du betalar för att det överhuvudtaget ska finnas artiklar att läsa även i fortsättningen.
Jag menar, varför var det inga som stod inne på ICA och skrek ”Va?! 15 kronor för en kvällstidning! Nej det vägrar jag betala!” före internet? Kanske för att vi tror att allt på nätet ska vara gratis och vi är inte villiga att stötta något som inte ger oss något direkt tillbaka mer än att sidan faktiskt finns där. Där är vi väldigt mycket svenskar. Välgörenhet gör man enbart om man kan ta en skärmdump på ens Swish och lägga upp på Facebook. Annars har det ju inte hänt och ingen kan klappa en på axeln och säga: ”duktigt gjort”.
Personligen har jag alltid betalat för musiken. Först för CD när det var en grej. Nu via iTunes, som jag fortfarande köper ganska mycket musik från eller via min prenumeration på Apple Music. Om jag hittar en app jag uppskattar betalar jag för den, även om det finns en avskalad gratisvariant. När det gäller konserter så betalar jag för att stötta den som spelar. Jag skulle säkert kunna maila och få gå gratis som bloggare. Men jag tror det betyder mer för artisten om den får in några hundralappar på biljetten än att jag går dit gratis.
Jag kanske är unik i det fallet och kanske lite blåögd att tro att någon skulle stötta vad någon annan gör. Självklart förstår jag att alla inte kan eller har möjlighet att betala för allt och stötta en blogg, om ens en enda månad. Men lite fler hade jag allt hoppats på…
Men jag låter den möjligheten med Popmuzik Lover finnas där även i fortsättningen. Det går säkert att utveckla betalväggen och Patreon mer 2024. Men än så länge har det inte visat sig som något som direkt ger frukt, tyvärr.
Dock. Om man inte vill stötta som betalande Patreon, kan man ju gå med som gratismedlem och läsa alla öppna inlägg på plattformen. Där tror jag att folk föder fler folk, så gå gärna med som det i alla fall. Framförallt kan det vara en bra plattform att följa bloggen på. Nu när som sagt Twitter imploderat och Facebook inte är möjlig att nå ut på längre.
Under de senaste åren har vi sett hur viktigt det är att få en plattform att gå runt för att man ska orka engagera sig i den. Det är många musikbloggar som kastat in handduken och riksen är stor att fler försvinner av de få som är kvar. Ibland behövs som sagt mer än en eldsjäl. Det behövs folk som är villiga att stötta den där eldsjälen och som brinner lika hårt för det som skapas.
Detta är som sagt det jag brinner för. Att få skriva och att få upptäcka ny musik. Det är ändå roligt att 28 år efter att jag började jobba på Skivhugget och 12 år efter att min blogg blev en renodlad musikblogg, finns fortfarande passionen och intresset att upptäcka ny musik. Den passionen har gjort det möjligt för mig att intervjua allt ifrån de stora artisterna i landet och runt om i världen, till de mindre som kanske bara släppt en singel och sedan försvann. Samt att jag fortfarande får möjlighet att upptäcka fantastiska låtar.
Bloggen har byggt sig ett starkt namn genom åren och för många en given plats att hitta ny musik och upptäcka nya artister. Jag är ändå ganska stolt över min skapelse här på internet.
Hoppas du vill följa med in i 2024 tillsammans med bloggen.
