Solblomma tar oss med till helvetet på kommande albumet Tiptoe Into Limbo som släpps den 19:e Maj. Låtarna på albumet är nämligen inspirerat av berättelsen Dantes Inferno från Den Gudomliga Komedin och tar oss med på en resa genom de olika cirklar som utgör helvetet, samt två tamburer innan intåget i helvetet. En resa Solblomma gör tillsammans med den romerske poeten Vergilius.
Fört ut från albumet är singeln Pale like a Clown. Låten är första från albumet och då första tamburen innan cirklarna i helvetet.
Låten inleds filmisk med dramatiska stråkar och piano innan det blir mer lekfullt i med sitt syntharrangemang och sköna rytm. Känslan i låten fick mig att tänka på ett soundtrack till ett TV-spel, vilket någonstans känns helt rätt i musik om att ta sig ner i helvetet. Det är ju ett äventyr och det kräver sin äventyrsmusik som bygger upp förväntningarna.
Jag skickade över en knippe frågor till Solblomma om arbetet med låten och albumet.
Hur föddes idén till att göra musik till Dantes Inferno?
Jag har tidigare gjort ett tema-album om den nya Messias, ett auditivt skådespel där jag spelade alla roller. Ännu ett sådant ville jag åstadkomma. La Divina Commedia är ett skaldestycke som tillhör oss alla och envar, fritt att tolka och reproducera. Jag tänkte; häri kan jag uppfinna mitt eget Inferno, stoppa in vad som helst, hur som helst och vara fri såsom Dante en gång var när han skrev det på 1300-talet. Jag återupprättar Helvetets nio cirklar, men omskapar dem, gör dem till mina.
Hur arbetade du fram din alternativa berättelse utifrån Dantes original?
Jag utgick från den synd som bestraffas i var cirkel, behöll synden men förändrade utförandet av vedergällningen, justerade rollistan en smula och miljön där det hela ägde rum. Min väg genom Helvetet är otäck men slutet gott, såsom i Dantes original.
Var det en utmaning att hitta musikbild för varje cirkel i Infernot?
Faktiskt inte så svårt alls. I dödsrikets nio kretsar finns inga planeter och inget ljus. Där råder evigt mörker och tröstlös plåga och till på köpet står det skrivet på Helvetets port: ”Lasciate ogni speranza, voi ch ́entrate” (lämna allt hopp ni som går in.) När jag och min producent Håkan Folkesson väl befann oss bland cirklarna gjorde klangerna det också!
Det känns som ett väldigt ambitiöst projekt. Hur länge har du jobbat på låtarna?
I nära nog två år har vi arbetat med detta album. Vi ville ha allt perfekt i betydelsen; komma så nära den ursprungliga visionen kring ljudbild, stämning och tonlandskap som bara gick.
Först ut från albumet är Pale like a Clown, som då utspelas i första tamburen i Helvetet. Vilken känsla ville du fånga med den första låten?
Att vilddjuren smyger bakom träden, natten är djup och mörk och jag vilse, kall om benen och blek som en clown. Vergilius väntar på mig i skogens sista hörn. Han håller min hand och vi står på perrongen. Resan ska börja. Men färjekarlen Karon trilskas och vill inte ta mig med. Vergilius övertalar honom. Vi tar oss över Acheron och vidare in till sorgestaden. Det är känslan jag ville fånga i albumets första sång.
Jag älskar låtens syntproduktion. Hur jobbade du fram arrangemanget till låten?
Vi har i så hög grad som möjligt sökt skapa ett arrangemang som ska återspegla dödsriket och den orgie av mörker, plågor, förtvivlan och vanmakt som råder där. I första sången Pale like a clown står jag och Vergilius på tröskeln till alltsammans. Men vi vet ändå – vi är bara på besök! Färden genom underjorden går mot slutstationen, där hoppet står och möter oss med blommor i sin korg.
Håkan säger om musik och arr:
”Urspungsidén var att hålla allting 100% elektroniskt. Jag hade lyssnat en hel del på tidig techno, house, ambient typ Psyche/BFC – Elements & B12 – Electric Soma och fascinerats av hur avskalat men ändå kraftfullt det var. De första skisserna var mer åt det hållet men sedan tog låtmänniskan i mig över och tillsammans med Solblommas texter och melodier blev slutresultatet något annat. Många ljud på albumet kommer från syntar och trummaskiner. En del piano och stråkar blev det ändå till sist. Jag fastnade främst för Rolands maskinpark, eftersom jag för tillfället tyckte om deras mjuka analoga ljud mest: TR-808 & TR-606, Jupiter-4, Juno-106, System-100 mm. En del andra favoriter har också smugit sig in på albumet, som t ex KORG M1 & Yamaha FS1R. Det finns definitivt en 90-tals-influens i många ljudval. Arbetet med rytm och arr blev en interaktiv process, som pendlade mellan spontan känsla och funktion, med målet att hitta något jag inte gjort eller hört förut”.
Vad kan lyssnarna förvänta sig från resten av resan ner i helvetet tillsammans med Vergilius och dig?
Efter det att Vergilius och jag trippat på tå in i Limbo, där allting är ganska lugnt och stillsamt, åker vi vidare. Vi möter poeter, gamla grekiska filosofer, trehövdade hunden Kerberos, Minos och mördarflygfän. Men i dödsriket kan man inte dö, hur dödlig man än må vara. Vi lurar Lucifer och närmar oss Skärselden. I den sista och nionde kretsen välver sig en öppen himmel och på den solen, månen och stjärnorna. Tiden går; dagar följs av nätter. Snart stundar ändhållplatsen och Paradiset. Bara när du genomgått den mörka världen får du återse den ljusa och kärleken som väntar dig på bergets högsta topp.
Solblomma
