Det var sommaren 2021 som Miljoner Tusen släppte singeln Blir du lönsam, lilla vän? Efter det har det varit ganska tyst om duon som består av Jonas Rangstad och Daniel Carlsten.
Men så i början av Januari i år släppte se den lysande singeln Jag ser dig som gästades av ingen mindre än Alina Devecerski. Singeln var första smakprovet på EP:n Så gamla så vackra som nu släpps. På EP:n får vi ytterligare fyra spår, som i kontrast till första singeln går mer i ett vemodig drömlandskap. Ja, nästan lite sakralt skulle jag säga, med ekande körer och behaglig ambient känsla.
Jag ställde en knippe frågor till Jonas och Daniel så de kunde berätta lite mer om arbetet med EP:n.
Först måste jag ändå fråga: är blått er favoritfärg?
Daniel: Ha! Jag är formgivare och då går det nästan inte att ha favoritfärger. Men blått passar vår musik. Det känns melankoliskt, luftigt och stort. Som himlen och havet. Det finns en rymd i blått som vi eftersträvar i våra ljud.
Jonas: Daniel är ett geni. Jag hänger bara med.
Det har ju varit ganska tyst om er efter singeln Blir du lönsam, lilla vän? från sommaren 2021. Vad har varit huvudfokus för er under dessa ett och ett halvt år?
Daniel: Det tar tid för oss att göra låtar. Vi har en låt med på EPn som vi jobbat med av och till i sju, åtta år.
Jonas: Vi jobbar intensivt och sen låter vi öronen vila i någon månad. Om det fortfarande känns bra då så kör vi på, annars kastar vi det. Det är en hemsk process för vi är ganska hårda mot varandra, men när vi väl är överens så är det till 100%.
Jag älskade er duett med Alina Devecerski. Hur kom samarbetet kring Jag ser dig till och hur arbetade ni fram låten?
Jonas: Kul att du gillar den! Detta var den låten vi gjorde sist. De andra låtarna är ganska lugna så vi kände att vi behövde något lite mer poppigt och direkt.
Daniel: När vi nästan var klara med låten så kändes det som att den skulle bli bättre som duett. Vi funderade länge på vem som skulle passa, men så från ingenstans så delade Alina en story på Insta när hon lyssnade på oss. Vi kände inte henne innan men visste så klart vem hon är. Så sjukt att vi inte hade tänkt på henne innan, för nu känns hon så självklar.
Jag läste att ni har producerat låtarna själva denna gång. Vad var utmaningen med det kände ni?
Daniel: Jag känner att det mest var självförtroendet som var utmaningen. Att våga ta den rollen. Vi har ju alltid varit medproducenter, och tagit låtarna väldigt långt innan vi lämnat ifrån oss till någon som tolkat vår ljudbild och tagit det vidare. Den här gången hoppade vi över det där sista steget och litade mer på oss själva.
Jonas: Ingen av oss har gjort elektronisk musik innan Miljoner Tusen. Man har ljud i huvudet men vet inte hur man ska få ut det. Det har varit en begränsning men även en fördel tror jag. Vi krånglar inte till det för vi kan inte. Sen producerar vi aldrig tillsammans utan jobbar alltid var för sig. Man tar det så långt man kan och sen tar den andre vid, och så håller vi på tills vi känner oss klara. Men vi har aldrig spelat vår musik ihop. Jo! En gång spelade jag Pojkarna på piano för en gosskör vi skulle jobba med. Då var Daniel där.
Musiken känns stundtals sakral och vemodet ligger som en filt över låtarna. Var detta en väg ni ville gå när ni inledde arbetet med låtarna eller växte det fram under tiden och isf på vilket sätt?
Jonas: Det var en bra beskrivning. Vemodet har vi verkligen, jag vet inte varför, men det säger väl något om oss som personer.
Daniel: Vi ville göra en EP som satt ihop som helhet, som man kunde lyssna på från början till slut, och att den skulle hålla över tid. Då får det inte vara för glättig för sånt blir man mätt på så fort.
Hade ni någon musik som på något sätt inspirerat ljudbilden inför arbetet med låtarna?
Jonas: Vi har nästan inga gemensamma referenser men vi är absolut synkade i vår egen ljudbild. Vi är väldigt känsliga för att det ska bli för tufft, det bottnar vi inte i. Drar det iväg för långt åt det hållet jämnar vi ut det med en speldosa eller triangel.
Daniel: Vi lyssnade jättemycket på The Blaze ett tag och lärde oss mycket av det. Jag tror att många fortfarande hör vår kärlek till tidiga The Blaze i våra produktioner. Det är ofrånkomligt, för allt man lyssnar på samlas ju inuti en och blir en del av en själv.
Titelspåret Så gamla, så vackra gästas av Mattias Björkas från Vasas Flora och Fauna. Hur kom ert samarbete till?
Jonas: Vi gillar ju samarbeten. Mattias har en mjuk och känslig röst vilket passar fint med vår ganska försiktiga framtoning. Vi skickade låten till Mattias, och han gillade den, men texten var inte på plats, så vi skrev den tillsammans.
Daniel: Det känns som att duetter i nio fall av tio består av en man och en kvinna. Vi ville göra en duett med nån som lät nästan som Jonas men ändå inte. Vi har trollat ganska mycket med vocal pitching för att skapa karaktärer till olika låtar tidigare, och det här var ett sätt att göra det med en riktig röst. Mattias och Jonas ligger i samma register men sjunger på helt olika sätt. De är förvirrande lika på vissa rader, men ändå ger de låten och texten helt olika karaktär. Det är konstigt och kul.
Minns ni när ni skrev Så gamla så vackra? Hur arbetet med låten var och hur ni personligen kände när låten var klar?
Daniel: Låten är baserad på ett trumbeat, som egentligen är två beat som spelar samtidigt, där det ena går i dubbla tempot. Så den är snabb och gungig på samma gång.
Jonas: Ett återkommande tema i våra texter är någon form av lokal omvärldsbevakning. Jag har nyligen flyttat till Houdinimössornas land vilket kändes kul att skriva om. Mattias gillade temat så vi skrev texten hemma oss mig för att få inspiration.
Var det någon låt på EP:n som var en större utmaning och som tog längre tid än de andra att få till i studion?
Daniel: Domino Ramlar är baserad på den första låten vi skrev tillsammans 2016. Den har kommit och gått sedan dess, och haft helt andra verser och refränger på vägen.
Jonas: Psalm tog jättelång tid att få till. Vi har säkert 4-5 versioner av den. Samma melodi men i helt olika uttryck.
Ni är öppna med vad ni heter, men ni väljer också att inte visa upp era ansikten på bilder och omslag. Är den semi-anonymiteten en fördel eller nackdel med att nå ut med musiken?
Daniel: Vi har aldrig varit hemliga med vilka vi är, men våra utseenden har ingenting med musiken att göra. Allt vi släpper från oss är en del av konstverket Miljoner Tusen. Musik, text, bild, video. Det är det som är det intressanta, eller som borde vara det intressanta. Inte hur vi ser ut.
Jonas: För mig är Miljoner Tusen en viktig flykt från min vardag. En bild på mig har absolut inget där att göra.
Hur hamnade ni föresten i namnet Miljoner Tusen?
Jonas: Det var Daniel som kom på det. Jag minns inte exakt men jag tror att det vi var ute efter något som skulle låta barnsligt stort på något sätt.
Daniel: Från första början har vi velat göra grejer som ligger på gränsen mellan storslaget och naivt. DYI men lyx. Miljoner Tusen är ett barns sätt att säga att något är larger than life. Min pappa tjänar Miljoner Tusen pengar, liksom. Det är en idé om ett stort tal, något grandiost, som slår hål på sig själv genom sin okunskap.
Hur hoppas ni att lyssnarna tar emot den nya musiken när de nu för höra den?
Daniel: Vi gör musik som vi själva vill lyssna på. Det är roligt om andra också tycker det är bra.
Jonas: Jag hoppas att de tycker att det låter som något annat som vi inte hört, och att de delar den musiken med oss. Vi behöver verkligen hitta band som vi båda gillar så alla tips är mer än välkomna.
Med ny EP ute, vad är planen den närmaste tiden för er?
Jonas: Vi borde verkligen ta oss i kragen och ställa oss på en scen. Vi har fått flera förfrågningar men tackat nej varenda gång. Det är något som talar emot, men jag vet inte vad.
Daniel: Nu tar vi en paus. Jag ser fram emot att umgås med Jonas som kompis istället för kollega ett tag. Det var så allt började och det är fortfarande det viktigaste för mig. Senaste året har det alltid funnits något vi måste gå igenom när vi ses eller hörs. Sånt kan slita ganska mycket på en relation. Vi lärde ju känna varandra för att vi var grannar. Sågs i tvättstugan och drack kaffe hemma hos varandra. Sprang i strumporna mellan lägenheterna. Ni bor vi inte i samma hus längre, men jag saknar det hänget.
Miljoner Tusen
