Sam Smith har aldrig låtit bättre när sångaren ger oss sitt fjärde studioalbum Gloria. Med samma känslomässiga inlevelse som alltid når Smith ännu längre då texterna är råa, ärliga och extremt personliga. Även de mer klyschiga raderna säjs av sångarens otroliga röst och närvaro.
När Sam Smith i oktober förra året gick ut med den glädjande nyheten att Gloria skulle landa i början på 2023 beskrevs plattan som ”en känslomässig, sexuell och andlig befrielse”. Artisten tillade även att det konstigt nog känns som den första skivan låtskrivaren någonsin skapat. Likställt med känslan att fylla 18 och se livet genom en myndig personens ögon är Gloria det mest överraskande, tillfredsställande och livsviktiga arbetet i Smiths karriär.
Sam bröt in i mainstream-popen med kärlekslystna gospelballader som Stay with me en från multiplatinadebuten In The Lonely Hour. Men med tiden har artisten blivit allt mer ljudmässigt äventyrlig. Andra LP:n The Thrill Of It All från 2017 innehöll samarbeten med R&B-pionjären Timbaland och Frank Ocean-producenten Malay vilka tillförde fräschare texturer till Smiths sorgsna pophits. När tredje plattan Love Goes landade höjde Smith tempot med disco (Diamonds), Afrobeats (My Oasis) och Calvin Harris-producerad house (Promises). Ett år tidigare kom sångaren ut som icke-binär och det lät omedelbart som de hade roligare. Under nuvarande era släppte Sam till och med en lysande cover av Donna Summers euforiska klassiker I feel love som dessvärre inte platsade på albumet.
Smith är inte längre den hjärtekrossade sad-song musikern från England. Numera är de en färgsprakande kavalkad av frisläppt och förlösande pop. Titta bara på albumets enorma hitsingel Unholy, en riskabel duett som görs tillsammans med Kim Petras och fortfarande regerar TikTok med sin provocerande text. ”Mummy don’t know Daddy’s get hot at the Body Shop”, sjunger Smith över en malande baslinje. Vi hör Sam även name-droppa den första strippklubben på L.A.s berömda Sunset Strip. Ingen skulle någonsin ha gissat att Smith skulle få sin första amerikanska etta med en så kontroversiell låt.
Unholy är inte det enda sexpositiva ögonblicket på Gloria, ett album uppkallat efter vad Smith kallar ”fighter-rösten” inom dem. ”Ge mig, ge mig, ge mig, ge mig, ge mig, ge mig vad jag vill, vad jag vill!” sjunger de på den dancehall-smaksatta Gimme, ett samarbete med den kanadensiska sångerskan Jessie Reyez och den jamaicanska stjärnan Koffee. Reyez knivskarpa hookar är onekligen ett oförlåtande uttryck för sexuell lust.
Men Gloria är inte ett album som går ut på att kåta upp dess lyssnare. Innerst inne är det en personlig utforskning av den bredare queerupplevelsen. Smith knyter an till sina queera förfäder med ett mellanspel med bitar av Judy Garland som sjunger Over The Rainbow och ett tal från 1973 av den amerikanska transrättighetsaktivisten Sylvia Rivera. Oundvikligt får vi även RuPaul ikoniska catch-fras ”Om du inte kan älska dig själv, hur i helvete ska du älska någon annan?”
Gloria låter inte som något artisten skapat tidigare, detta trots de ”vanliga” samarbetspartnern Jimmy Napes och StarGate. Här har de skickligt hittat en snygg musikalisk brygga genom att blanda stilig downbeat-pop med stunder av disco-katarsis. Lose You sätter en klassisk Sam Smith breakup-låt till en mörk pulserande danspuls, medan Harris-producerade I’m Not Here To Make Friends har en elak antydan ”30 fick mig nästan och jag är så över kärlekslåtar”, sjunger Smith glatt.
På andra håll är Smith inte rädd för att bli sårbar. På How To Cry sjunger de om en tvångsrelation med en partner som hämmas av giftig maskulinitet. Den lika avskalade Perfect fångar omedelbart mitt intresse med sitt snygga R&B-beat och klubbiga vibbar.
Who We Love, en söt men lite cheesy duett med Ed Sheeran, är mindre nyanserad: när Pride-säsongen kommer lär företag stå i kö för att använda låtens ”kärlek är kärlek” budskap. Men även här erbjuder Smith några autentiskt ömma rader. ”Håller hand på gatan, du behöver inte vara diskret, äntligen känna dig fri” är otroligt vackra rader.
Smiths själfulla röst är fantastisk genomgående, och det är verkligen ett tecken på självförtroende att flera låtar har så framträdande och intrikata budskap. När du är bekväm i dig själv behöver du inte alltid pressa dig framåt. Smiths himmelska ton hjälper att sälja varenda ord Sam levererar på albumet även om vissa emellanåt gränsar till klyschor. Sam Smith har aldrig låtit bättre och anledningen är att artisten aldrig varit mer sann mot sig själv.
Följ Sam Smith på sociala medier.
