Emilia Pantić är den Göteborgs-födda artisten som gjort raketkarriär med sin riviga pop-punk i år. Genom att skildra ärliga och känslomässigt starka berättelser ur sitt eget liv släpper hon nu den dynamiska debut-EPn Hatar att du lät oss gå. Här beskriver Pantiv olika kärleksförlopp och känslor kopplade till tidigare relationer. Helheten resulterar i en lyssningsupplevelse som placerar henne mitt i epicentrum av svensk pop-elit. Strax innan releasen av hennes allra första EP satte vi oss ner på Kafé Magasinet i Göteborg för att prata om allt kopplat till mini-samlingen.

Hur har sommaren varit? 

– Den har varit väldigt bra, jag har haf mycket tid att koppla av. För en artist brukar somrarna vara tiden då man spelar jättemycket så min manager uppmanade mig verkligen att ta sommarmånaderna till att göra det jag verkligen ville i år. Nästa år lär nog bli mycket mer intensivt. Men jag har absolut haft en del spontana gig ändå. 

Kul. Vilket är dina mest minnesvärda gig från sommaren? 

– Jag gigade på handelshögskolans nollningsfest här i Göteborg. Där var jag förband till Fricky och tänkte verkligen att folk bara var där för att se honom. Men de var så energiska under mit set och kunde verkligen mina låttexter. I sådana sammanhang märker jag verkligen att jag skriver rätt typ av låtar. Dessutom har jag varit förband till Svenska Björnstammen. Något som var otroligt kul eftersom Åke producerat och skrivit med mig på några av mina låtar. 

Sist vi pratade hade du bara släppt en singel. Därefter har hänt en hel del. Kan du sammanfatta vad som skett sedan debuten? 

– Det var en stor fråga.. Men jag har spelat mycket mer live sedan första släppet och fått träffa mer publik som lyssnar på min musik. Det öppnar sig hela tiden nya dörrar för mig bara idag ska jag göra min första podcast och sitta i session med två jätteduktiga producenter från Göteborg. Men mest av allt hat jag skrivit mycket mer låtar och är nu klar med min debut-EP. Något jag absolut inte var när första singeln släpptes. Blickar jag tillbaka på allt som hänt är det de små händelser som lett till en hel kedja. Bara det faktum att jag har fått träffa så mycket kompetenta musiker är en ynnest. Det är svårt att sammanfatta men jag är väldigt tacksam. 

Det förstår jag verkligen, du som inte heller mött så mycket av din publik måste ju vara överlycklig. 

– Absolut! Jag har bland annat träffat två superfans från Halmstad som har kommit till alla mina gig. Dom hade bland annat åkt upp till Stockholm bara för att se mig, likaså när jag var och gästade studentradion K-103 på Oceanen i Göteborg. Det är så häftigt att se lyssnarna engagera sig på det sättet. 

Jag minns att din önskan var att varje singel du släpper ska överträffa föregående. Har den önskan blivit verklighet? 

– Det har det gjort hitintills! Jag var lite orolig mellan Säg det som du menar det och Död för den första var en TikTok hype kring. Men jag har känt väldigt mycket stöd från Spotify och spellistor vilket bidragit till att fler och fler börjat lyssna. Det känns som en väldigt organisk tillväxt hitintills.  Jag hade ett jättestarkt känslosamt moment när SOS hamnade på plats 126 på New Music Friday efter första dagen, då fick jag tårar i ögonen! 

Vilket leder oss in på nästa fråga. Nyligen släppte du SOS och utifrån vad du precis berättade förstår jag att den mottagits väl? 

– Den har mottagits väldigt väl och det var också en låt som var mångas favorit innan jag hade släppt den. Fint nog har den landat lika väl bland branschen såväl som lyssnarna. Vilket är kul då det är en av de låtarna jag är som mest stolt över. Detta då den är väldigt personlig för mig och hade en otrolig upplevelse med Kerstin och Myra när vi skrev låten. Båda är väldigt bra lyssnare vilket gör att det blir lättare att vara ärlig och bekväm i sina känslor. Det blir alltid mer äkta när man kan gå in i detalj på situationer och nästan plocka citat från verkliga händelser. 

Dina texter skulle jag vilja beskrivs som filterlösa, men vart går gränsen för hur filterlös du faktiskt kan vara? 

– Det finns absolut en gräns men jag försöker alltid skriva så personligt som möjligt där jag själv känner att jag kan relatera till känslorna som skildras i tio till tjugo år framöver. Men samtidigt göra helheten relaterbar för andra utan att vissa personer vet att de handlar om dem (blink blink). Ibland vill man bara skriva en hat-låta som SOS och skrika ut personens namn och inte bry sig om den fattar att det är riktat mot dem. Men jag vill aldrig ge någon för mycket luft i min musik. 

Du som en rivig person har väldigt mycket karisma och utstrålning. Tycker du att allt i din din personlighet återspeglas i din musik? 

– Nej det tycker jag faktiskt inte, musik är alltid en tolkningsfråga. Vissa kan tänka att jag är 100% bokstavlig medans andra kan tro att jag överdriver. Personer som känner mig vet vad som är sant och inte. Min önskan över tid är att min musik ska bli mer av en konversation med lyssnarna så jag hade nog velat visa mer av min personlighet i framtiden. Men det är verkligen en balans mellan hur mycket man kan visa och hur mycket folk vill se. Jag har tänkt på att göra vloggar eller starta podcast för jag tror jag kommer fram på ett annat sätt utanför musiken. 

Nu är du aktuell med din debut-EP! Går det att med ord beskriva känslan?

– Lite stressigt, väldigt kul och pirrigt och lite “end of an era”. Allting har varit nytt fram till den här punkten. Det har varit min första låt, mitt första gig och nu ska jag släppa min första EP. Hela den “första gången-eran” håller på att nå sitt slut. Men jag är såklart fortfarande i början av min karriär och det kommer komma en massa först gånger i livet, det låter som jag ska gå i pension haha… Men mycket har varit first times och det ska bli kul att vara klar med den delen för att gå in i nästa. Just i detta stadie av mitt artisteri har stora delar handlat om att hitta mitt sound och min plats i musiken. Den nya eran lär kretsa kring att hitta ett nytt sound och utforska nya teman. 

Känns det läskigt att den eran av första gånger är slut? 

– Det är lite både och, jag vill inte helt gå ifrån vad jag byggt upp och att mina lyssnare inte ska känna igen min musik. Men jag tror även att varje låt jag släppt inte riktigt låtit likadant i alla fall i mitt tycke, därmed tror ändå att jag byggt upp en liten förväntan och att man inte lärt sig att få samma saker från mig. 

Hur länge har du arbetat för att komma till det stadie för att du släpper en EP? 

– Egentligen inte så lång tid när jag tänker efter. Men från att jag skrev första låten (som fortfarande inte är utgiven) i april förra året fram tills att jag skrev sista låten Hatar att du lät oss gå i april är det i stort sett ett år. Fint nog är det ett års cykeln som summeras i den här EPn där jag börjat från noll med att skapa ett sound och visuellt material. 

Kul att du säger just visuellt för det känns som man ser mycket av din personlighet i just art-worket. Hur har ni tänkt där? 

– Det är nog nästan det visuella som varit svårast för mig inför varje låtsläpp. Musiken kommer ganska naturligt, men jag har aldrig tänkt på hur min musik ser ut innan jag faktiskt började släppa låtar. När jag började skissa tillsammans med Millena i mitt team började vi tänka väldigt mycket kopplat till min personlighet. Jag är ganska ironisk och sarkastisk som så klotter blev en sak som slog oss omedelbart. Jag kommer ihåg att vi kollade på bilder där man målat djävulshorn eller klottrat mustasch.. Därigen landade vi i att ingenting skulle vara för fint eller seriöst eftersom varken jag eller min musik är för tillrättalagd. Vi ville dock aldrig att det skulle andas graffiti-kultur för det känns lite gjort och går in för mycket i skate-världen. Vi ville istället skapa en schysst mix av pop och punk. 

Minns du när du bestämde dig för att det skulle bli en EP? Var det något speciellt tillfälle när bitarna föll på plats?  

– Jag har alltid pratat om vad slutmålet är, men egentligen så paketerade vi EPn nu i september så det var ganska nyligen jag bestämde mig. Jag har väldigt många låtar som är nära och personliga, vilket gjorde det väldigt svårt att välja vilka som skulle ges ut. Då har jag snarare försökt se till en helhet hitta känslor och uttryck som inte någon av de andra låtarna skildrar. Hitintills har jag skrivit väldigt många hat-låtar, men folk har inte sett min sårbara sida än så det kommer fram mer på EPn. 

Vi kanske ska gå direkt in på den med känslosamma låten Hatar att du lät oss gå samt Om inte du. Hur kom dessa låtar till och vad handlade den om? 

– Det pågår en känslostorm när man är i en relation med någon och det finns så många faser man går igenom. Hitintills har jag talat om fasen när man är tillsammans med någon och vet att det kommer sluta dåligt, det är vad Roadkill handlar om. Medan Säg det som du menar det talar om att se någon annan gå vidare när du själv inte gjort det. Död och SOS handlar istället om det arga förloppet när man hatar någon. Men jag har verkligen inte skrivit om dagarna efter ett break-up när man sitter och bölar med tankar om att det aldrig kommer bli “vi två igen”. Om inte den här personen livet ut, vem är det då? Det är budskapet i Hatar att du lät oss gå. Vilket även går hand i hand med Om inte du. 

Just Hatar att du lät oss gå har du skrivit tillsammans med Kerstin Ljungström och Myra Granberg… 

Ja precis, vi skrev den dagen efter SOS. Så det var verkligen från det ena till det andra. 

Om vi pratar i stora termer vad det betytt för dig att skriva dessa låtar vad skulle du säga då? 

– Det har absolut varit terapuetiskt, vissa personer har jag faktiskt kommit över när jag skrivit låtarna. Samtidigt som vissa låtar faktiskt väckte gamla minnen där jag börjar tänka på personen igen och på ett sätt har processen även inneburit att jag grävt upp känslor som jag en gång begravde. När jag exempelvis skrev Hatar att jag lät dig gå stod jag vid mikrofonen och höll tillbaka tårarna vid första tagningen. För att sedan växla till ilskan som man lovade sig själv att aldrig ta fram igen. Därmed är känslomässigt och upprivande av sår orden som beskriver  hur det varit att skriva dessa låtar. Men jag hoppas att jag en gång för alla kan begrava alla känslor kopplade till dessa personer med den här EPn. Men det kommer alltid nya människor in i ens liv och egentligen är det samma känsla man skriver om hela tiden fast på olika sätt. 

Om vi nu går lite mer på osläppta Om inte du. Där samarbetar du med någon vilket också är din enda collab…

– Ja, där samarbetar jag med min kompis Rasmus Wahlgren han är egentligen producent och låtskrivare. Han kommer hata mig för att jag säger det här, men han är lite Sveriges svar på Post Malone. Låten är resultatet av vårt första samarbete och det var egentligen då vi lärde känna varandra. Nu är han en av mina absolut bästa vänner vilket är så fint. 

Kommer det komma fler collabs framöver? 

– Självklart, jag hoppas inte jag behöver göra det här helt själv alltid på alla låtar. Min förhoppning är verkligen fler samarbeten. Min enda önskan är att det klickar på ett personligt plan. Så i nuläget är det inget jag letar efter, utan jag tror att det kommer när det kommer. 

Har du något dröm-samarbete? 

– Det här tycker jag är en svår fråga för jag lyssnar så mycket på olika artister, men det hade varit coolt med Thomas Stenström. Eller jättegärna Miriam Bryant eller Victor Leksell. Hade också varit kul att gå utanför gränserna och göra något med Lohan, han är mer dunk dunka. Men även Kerstin LJungström eller Myra Granberg hade varit superkul. 

Kul att du nämner just dom två. Du har ändå samarbetat en hel del med Myra och Kerstin. Berätta hur har det varit att skriva musik med dessa två låtskrivare? 

– Vi alla tre är personer som gillar att skriva personligt och jag tycker det är A och O att man pratar om vad man vill skriva om. Det kan bli väldigt fel om man springer in i låtar utan att tänka igenom budskapet först. Därför tycker jag Kerstin och Myra är väldigt bra på att känna in och vara lite som terapueter. Vi pratar om saker innan och då blir det som att dom hela tiden kan koppla tillbaka till ämnet. Dessutom är dom väldigt roliga och det blir en kreativ process. När vi skrev SOS började Myra med att säga “112 jag vill ringa brandkåren”. Det var nödvändigtvis inte en mening som skulle vara med med den meningen inspirerade Kerstin till att börja leta syrener och skapa ett beat. I den låten läser även jag upp ett sms som skickats till mig, inte rakt av utan omformulerat så att det ska rimma. Men då tog Kerstin fram en telefonlur och gjorde det musikaliskt snyggt. Hela låtskrivar-processen blir därigenom lekfull. För även om artisteriet är mitt jobb var det från början en hobby och där vill jag ändå att känslan ska förbli. 

Väldigt viktigt att inte släppa taget om. SOS är också en låt som är producerad och skriven av kvinnor, vilket tråkigt nog är ovanligt. Men vad betyder det för dig att arbeta med kvinnor i musikbranschen? 

– Jag har tänkt på detta länge, innan var det inget krav att arbeta med kvinnor och det var inte därför vi började jobba ihop. Men jag är framförallt väldigt stolt över det speciellt eftersom Kerstin är med på fler låtar på EPn. För mig är det väldigt viktigt att aktivt jobba mot målet att så många kvinnor som möjligt ska inkluderas i mitt artisteri. Att jag är tjej och kvinna har inte så stor betydelse, men att inkludera andra duktiga kvinnliga musiker har det. Jag kan därtill säga att det känns mer bekvämt att skriva med enbart tjejer än killar. 

Varför tror du det är så då? 

– Det är svårt att sätta fingret på men någonstans tror jag att det handlar om att man kan mötas mer känslomässigt och har andra typer av öppenhjärtiga samtal. Men såklart har jag väldigt många fina killar som jag skriver med också. Framförallt är det extremt viktigt att jag klickar med de jag arbetar tillsammans med. 

Du har även en viktig mentor och manager i Fanny Hultman. Vad betyder hon för dig?

– Jättemycket hon var min mentor innan hon var min manager. Vi träffades av en slump i hennes studio och jag visade henne en låt. Som ska tilläggas inte låter något som mitt soun idag, men hon såg potential i mig från början. Dagen efter studiobesöket skrev hon till mig att jag kunde höra av av mig om jag kände att jag ville ha rådgivning. Så hon har funnit där sedan dag ett. Varje låt som blir klar skickar jag till henne och hennes åsikt värderas högt och respekteras av mig. Därtill är hon duktig låtskrivare och producent, något jag utnyttjar i vårt managementavtal (haha). Fanny ger med andra ord alltid feedback på mina låtar och är en ovärderlig tillgång och lyssnare som även introducerade mig för den bra sidan av branschen. 

Vad har varit det mest lärorika med att skriva EPn? 

– Alltifrån det teoretiska kring vad en produktion är till att kunna ge feedback på min egna musik. Därtill har jag lärt mig att skriva och sätta ord på mina tankar och känslor på ett sätt som får det att låta som jag. Men att även vara lekfull och kunna jobba med ord på ett sätt som inte gör det så uppenbart. Jag är väldigt petig med att allt ska låta snyggt, men är ändå väldigt rim-fokuserad. Vissa ord är vackrare och andra fulare, något jag kan snöa in mig på. Så därigenom har jag lärt mig att strunta i att vara petig och istället skriva vad jag vill. Mycket har framförallt varit en resa av att hitta sig själv. 

Du har samarbetat med många totalt sett på dessa låtar. Men vem har överraskat dig mest att samarbeta med?

– Jag skulle nog säga att Åke Olofsson. När jag blev ihopsatt med honom var jag fortfarande ny i branschen och tänkte jag att hans musik var för långt ifrån min egen. Men en viktig insikt är att personerna du jobbar med inte nödvändigtvis behöver ha samma estetik som du själv. Men just den första sessionen med Åke var jag lite nyfiken på hur det faktiskt skulle klicka. Han har inget annat än öppnat mitt sinne och sätt att se på musik efter bara första sessionen tillsammans skrev vi Säg det som du menar det.  

Vad är dina förväntningar på EP:n? 

– Jag försöker alltid drömma och ha höga mål. Samtidigt som jag inte vill ha för höga förväntningar för man vill inte att det ska vara prestationsbaserat. Jag vill istället att låtar ska betyda något för mig själv såväl som andra. Men de förväntningar jag har är att få en låt som spelas på radio, det hade varit så kul! Sedan väntar jag på min stora hit, samtidigt som jag är väldigt lugn i det. Jag är en person som verkligen tänker att saker kommer ske när de ska ske. Så det jag hoppas på främst är att varje låt går bättre än den andra och att vi jobbar uppåt. 

Du är inne i studion och skriver för fullt Vad kan du berätta om hösten? 

– Det är mycket förberedelser inför EP-släppet just nu. Jag gör även en del arbete med att ta fram merch. Men jag kommer fortsätta skriva massa i höst. Just nu skriver jag på ett mer lättsamt sätt och försöker inte lägga så stor prestation i något. Därtill ska jag även på mitt första låtskrivar-camp till Alex Järvi. Vad gäller spelningar är det några stycken bokade, däribland mitt första headline-gig på Pustervik den fjärde november. 

Vilken är den låt du pumpat mest den här sommaren och är den bästa låten enligt dig? 

– Jag tycker att Din låt med Einar och Victor är väldigt fin och väcker mycket känslor. Därtill Conan Gray som jag är stolt fan av sedan början och specifikt låten Family Line. Den här sommaren har även inneburit en del festivaler och efter att ha sett Lorde live började jag köra Green Light. Efter WOW i göteborg blev det mycket Holly Humberstone. 

Avslutande fråga, hur ska du fira releasen? 

– Det blir självklart en releasefest där jag ska spela hela EP:n live. Veckan efter det blir mitt första headline-gig på Pustervik. Jag kommer absolut fira med vänner och familj med en skål också. Så fira ska göras!