Axling påbörjar ett nytt kapitel i sin artistiska resa när han ger oss första singeln från sin kommande EP Vemod, hopp och drömmar. Den aktuella låten är en kärleksförklaring till livet och en nostalgiskt vacker tillbakablick. Tagen av artistens inlevelse och berättande tog jag tillfället i akt att ställa några frågor om låten strax innan släpp.
Aktuell med singeln Sommarvind som är väldigt personlig låt för dig, berätta varför…
Jag skrev den under en period då jag kände mycket ångest och frustation för framtiden. Jag hade spelat live ett antal gånger under en månads tid och kände att det var så kul och inspirerande. Musikdrömmarna väcktes till liv på riktigt igen men så fort jag kom hem så kände jag mig ändå nedstämd. Jag borde ju känt mig glad. Det var som att jag hade förutspått att det inte är någon mening att drömma om det livet igen trots att det är en så stor del av mig. Att familjelivet och musikdrömmar är en omöjlig kombo. I den känslan skrev jag låten och den blev som ett minnesbrev från förr där jag beskriver olika drömmar om musik som blivit till verklighet. Stunder och platser i mitt liv som varit en trygg plats. Jag kände att minnena gav mig tröst i stunden att hantera situationen. Men också en insikt att ta tillvara på de jag älskar och hålla hårt i de som står mig närmast.
Du säger att vardagen sätter mycket press på oss människor, vilket många kan känna igen sig i. Men vad gör du för att finna lugn i din tillvaro?
Jag måste ändå säga att musiken är ett av de viktigaste redskapen för mig att finna lugn i tillvaron. När stress tar över kan det vara otroligt rogivande att bara sitta vid pianot och glömma bort tiden för en stund och rensa tankarna.
Så småningom kommer en EP betitlad ”Vemod, hopp och drömmar” hur skulle du säga att skrivandet av denna hjälpt dig att växa?
Den har fått mig att växa både på ett personligt plan och ett musikaliskt plan. Jag har vågat att vara mer personlig. Jag har vågat att skriva musik utan att tänka att det låter för popigt eller att det låter för hårt eller för svårt. Bara försökt fånga första känslan som jag varit i när jag börjat skriva låten och fortsatt i den viben.
På vilket sätt är EPn en känslomässig käftsmäll?
Texterna är de mest personliga jag någonsin skrivit och är oftast skrivna i stunder när jag upplevt de olika känslorna som mest. De handlar om alltifrån när jag blev pappa till en jobbig släktsjukdom, till en nära vän som nått botten och letandet efter vem jag är när allt detta sker på samma gång. Detta gör att det blir väldigt utlämnande. Musiken är också speglad av den känslan och tillsammans blir det en känslomässig urladdning som blir väldigt tydlig och ärlig.
Har det någon gång under skapandeprocessen känts obekvämt eller läskigt att vara så naken och ärlig?
Det har varit jobbigare än jag kunde ana faktiskt. Det har runnit många tårar under själva skapandeprocessen och det är inte för att jag tyckt att det låter så jäkla bra haha. Utan för att jag har passat på att skapa när jag känt mig som mest nere eller som mest tacksam. Då har orden som formats av känslorna känts äkta att sjunga. Som att gå till en psykolog och en ska berätta hur en mår fast det är bara du i rummet och en gitarr. Just i den stunden har jag känt mig ganska ensam vilket varit jobbigt många gånger.
På tillhörande omslag ser vi en bild på barn. Vad kan du berätta om bilden?
Barnet som sitter i vagnen är jag och gården är mitt barndomshem utanför Hudiksvall i Sörrå.
Vad var det som gjorde att det blev detta omslag?
Då jag flyttade runt mycket som barn representerar detta en trygg plats för mig. Låten är ju delvis en tillbakablick från förr och minnena blir en metafor för tider i livet som känts trygga. Jag tycker även bilden passar bra ihop med titeln Sommarvind eftersom det är en tid på året jag förknippar med glädje.
Ljudbilden andas drömsk indie med vackra syntar och organisk instrumentering. Hur har du kommit fram till den här ljudbilden?
Produktionsmässigt var målet att skapa en blandning av hur pop och indie låter 2022 med en dos av hur det lät på 90-talet. Då kändes det naturligt att försöka behålla de organiska instrumenten väldigt cleana och syntharna och sången moderna. Jag har jobbat med en fantastisk producent som heter Philip Strand och tillsammans har vi bollat fram och tillbaka för att få den perfekta blandningen.
Vad/vilka artister inspirerar dig när du skriver musik?
Jag tar mycket inspiration från sen 90-tals/tidig 00-tals emo när det kommer till sång och text. T.ex. band som Death Cab for Cutie, Jimmy Eat World och Taking Back Sunday. Jag tar även mycket inspiration ifrån M83 och Chvrches när det kommer till synthar och analoga trummor. Sen ligger Sigur Rós och Explosions In The Sky mig varmt om hjärtat. Sen har det självklart blivit en hel del svensk musik på senaste tiden och mina favoriter just nu är Terra och Molly Sandén.
Vilken är den mest oväntade låten vi hittar på din spotifylista?
Det måste nog vara Mother North med Satyricon. Alltså en låt från ett norsk black metal band.
På den aktuella singeln har du arbetat tillsammans med Philip Strand som skrivit till ESC. Har du planer på att medverka i Mello?
Jag ska aldrig säga aldrig men just nu har jag inga planer på det.
Därtill har därtill samarbetat med klassiska kompositören Ruben Fjellner, hur möttes ni och hur fungerade det samarbetet?
Jag och Ruben har känt varandra sedan länge och började jobba ihop med video och bild. Sedan startade Ruben ett eget skivbolag och vi började jobba ihop. Ruben startade därefter upp sitt artistprojekt och när han fått det i rullning kände vi att det var kul att göra något ihop även musikaliskt.
År 2019 debuterade du som soloartist med singeln Ser dig innan dess varit medlem i diverse band. Vad var det som gjorde att du tog steget in i en solokarriär?
Sedan jag var 11 år har jag spelat i band. Alltifrån bas, gitarr till synth. När vi bestämde oss för att Ember Island skulle få vila lite fanns det fortfarande väldigt mycket skapandeinspiration inom mig. Jag hade varit med och skrivit låtar i alla år men aldrig framfört dem som frontperson. Just då hade jag ingen att spela med så det blev ett naturligt steg för mig att testa något nytt där jag kunde fortsätta att skapa och få vara kreativ.
Vad är den största skillnaden på att vara del av ett band kontra att vara soloartist?
Gemenskapen helt klart. Att köra solo är givetvis smidigare många gånger men den sammanhållning som skapas med ett band är en väldigt unik grej. Även det naturliga bollplank som skapas mellan medlemmar blir väldigt annorlunda som soloartist.
I mer än 10 år har du skrivit låtar och turnerat. Om du tittar tillbaka på din karriär och väljer tre tillfällen som är extra speciella, vilka är de?
Oj vilken svår fråga men väldigt bra dock. Mitt gamla band Intohimo var bokade på en festival i Ukraina och flög först till Polen. Vi skulle bli upphämtade på flygplatsen. Chauffören tog fel flygplats och blev försenad i fem timmar. Sen när vi skulle igenom tullen in i Ukraina blev vi stoppade och de genomsökte oss alla. Det var sista dagen på festivalen och när vi äntligen kom fram hade de redan plockat ner stora scenen och börjat slussa ut folk från området. Men det var några eldsjälar kvar som hjälpte oss att leta fram nästan en hel backline och vi bar alla grejerna till en superliten parkscen. Klockan var 4 på morgonen och vi genomförde någon form av spelning trots allt.
Intohimo vann bästa osignade akt på Manifestgalan i Stockholm på Nalen. Det kändes som att ingen som var där trodde att vi skulle vinna så det blev en skräll. Vi var bara 17-18 år och ingen av oss var heller beredda på det. Det var många stora artister som var på plats och folk skrattade när vi höll vårt tacktal för vi var helt bortkomna och drog mest nervösa skämt. Efteråt fick vi göra en direktsänd intervju med P3 och reportern frågade vad vi siktar på för pris nästa gång varpå ena sångaren i bandet lite skämtsamt säger en ”Oscar”. En manager hade varit bra att ha denna kväll haha.
Jag har många fina och storslagna minnen med Ember Island. Men det starkaste är nog när vi startade bandet. Jag och Didrik skulle ses och producera på ett nytt projekt vi hade på gång. Vi letade efter en sångare/sångerska men hade inte hittat rätt ännu. När jag kom till Linköping var Alexandra där samtidigt och skulle testa att spela in en topline på Didriks houselåt. Vi frågar lite spontant om hon vill testa att sjunga på en av våra instrumentaler också. Det som händer i rummet då är häftigt. Magkänslan att vi har något fint på gång är så påtaglig att alla tre blir väldigt taggade och berörda. Efter det väljer vi att fortsätta ses och starta bandet. Om det var riggat av Didrik vet jag inte men hur som blev det väldigt bra.
Vad ser du mest fram emot med hösten?
Att komma ut och spela låtarna live.
Nu släpps Sommarvind, men vad händer för dig efter det?
Nästan direkt kommer jag börja förbereda inför nästa singel som förmodligen kommer i slutet av september. Det kommer släppas singlar frekvent hela hösten från den kommande ep:n Vemod, hopp & drömmar som enligt planen släpps i november.
Har du några förväntningar på singeln och hur den ska mottas av lyssnarna?
Jag brukar ha väldigt låga förväntningar faktiskt och försöka fokusera på att det är roligt att släppa musik. Jag hoppas framförallt att någon av lyssnarna känner sig träffad av texten och kan ta låten till sig.
Vilket är det bästa tipset du kan skicka med till andra musiker som vill lyckas med sin musik?
Att alltid gå sin egen väg. Det är lätt att haka på olika trender och bli blind av att låta precis som sitt favoritband eller favoritartist. Jag har varit där så många gånger och är fortfarande där ofta. Jag tror dock att en i längden vinner på att skapa det som känns bäst i hjärta och själ för stunden, även fall det inte alltid känns rätt med trenderna i samtiden. Att våga vara personlig tror jag också är viktigt. Att bygga något långsiktigt kräver tålamod men i slutändan är det värt allt slit.
