Med inspiration av Thåström, Ulf Lundell, tidiga Magnus Uggla samt en hel del schlager, släpper Patrick El-Hag singeln Esmeralda. Temat i låten är en ung kvinnas frigörelseprocess och hennes resa mot sitt självförverkligande. Med andra ord är texten i låten lika upplyftande som arrangemanget skulle jag säga. För här får vi euforisk arenapop som jag tror bör gå hem i de flesta schlagersammanhang.
För Patrick blev det en ganska utdragen process att färdigställa. Arbetet med låten tog långt över ett år. Samtidigt är stilen är en bit från det artisten brukar släppa. Men som han säger: dunkar det så funkar det, och det gör det definitivt här.
Om arbetet berättar Patrick för bloggen:
”Sanningen är att jag alltid drömt om att spela in just en sådan låt en gång i livet; Bryan Adams Summer of 69, Stevie Nicks You can talk to me, är bara några exempel på låtar jag alltid älskat. Även Jim Steinman (Meat Loaf) och Jeff Lynne (ELO) har med sin skamlösa svulstighet i åratal utgjort en viss (och smått förbjuden) frestelse.”
Jag tycker allt att El-Hag lyckas bra här. Det är sådär härligt svulstigt i stilen och jag som ändå älskar schlagerpop tyckte detta passade mig väldigt fint och resultatet är sådär härligt catchigt.
Esmeralda är skriven av artisten med production av Peter Hägerås, som även körar på låten.
Du hör resultatet här i bloggen.
