Jag blir försatt i trans när Praers förflyttar tid och rum på sin nya singel Cave Water. Med eterisk falsettsång och mumlande text förmedlas i den aktuella singeln en otroligt gripande känsla. Troligtvis griper låten tag i mig så pass hårt för att det gömmer sig en stark historia bakom denna atmosfäriska fasad…
Varje kväll tänder fadern till ett förrymt barn ett tänt ljus i fönstret för att låta hen veta att han fortfarande väntar på barnets återkomst.
Således behandlar låten känslor av förlust och ensamhet, men även hopp och vikten av tillhörighet bland oss individer. Det är med hjärtskärande leverans Praers omringar denna starka berättelse med stora synthar, organisk instrumentering och en drömsk aura. Allteftersom växer sig låten dessutom starkare och när vi når slutet är det med största sannolikhet inte ett öga torrt.
