Efter att ha släppt singlarna Vår gamla stad och Elefanten i fjol, är det nu dags för artisten Daniel Arteaga att släppa EP:n Känner smaken av sveket men sväljer ändå. En EP som samlar de två första låtarna tillsammans med titelspåret och med det bildar en helhet.
Om den nya låten, arbetet med EP:n samt mer om Daniel kan du läsa här i denna intervju med honom.
Vem är Daniel Arteaga?
Världens svåraste fråga, haha. Jag är 29 år, född och uppvuxen i Västerås. Jag är främst gitarrist musikaliskt men har med åren lärt mig själv spela både bas, att sjunga och trummor. Bildade band i gymnasiet och det var först då som musikintresset verkligen växta till liv. Jag har spelat i olika konstellationer och med alla jag kunnat men har väl egentligen bara spelat i ett riktigt band under gymnasiet då.
Daniel Arteaga är en svensk indiepop/pop artist som började skriva låtar på svenska mest som en utmaning för mig själv då jag alltid skrivit på engelska tidigare. Ju mer jag skrev på svenska desto bättre tyckte jag det gick och nu 5 år senare har jag släppt de två första låtarna jag skrev på svenska och den tredje släpps nu den 20 januari.
Någon / några artister som inspirerat dig mycket igenom åren.
Oj, listan på artister kan göras lång. The Beatles, Linnea Henriksson, Simon & Garfunkel, Stevie Wonder, Kings of Leon, Håkan Hellström, Robyn, First Aid Kit, Kent, Bon Iver, Fleet foxes.
Berätta om ett konsertminne som varit magiskt.
Under en sommaren 2016 när jag var student släpptes Beatles-filmen The Beatles: Eight Days a Week och med den dokumentärfilmen så tändes Beatles-beroendet igång (igen). Kollade på alla filmer jag hade, intervjuer, Nowhere man om John Lennon och slog på en livekonsert med Paul McCartney. Av ren nyfikenhet slog mig tanken ”Undrar vad Paul McCartney gör idag?” så jag googlade och det visade sig att han släppte biljetter till konsert i Köpenhamn nästa dag! Helt lyrisk över detta planerar jag att köpa 2 biljetter så fort det släpps. Sagt och gjort, dagen kommer och jag lyckas tillslut få tag i två biljetter. Naiv som jag var tänkte jag att 2500:- är det ju helt klart värt. När jag tittade på banken insåg jag att jag inte räknat med valutaskillnaderna mellan svenska och danska kronor och istället landade biljetterna på 5000:- vilket var rätt svidigt som student.
Hur som helst, konsertdagen kommer. Förväntansfull och nästan som i en dröm hinner jag tänka ”jag ska se en av beatles medlemmar LIVE, detta är galet”.
Första ackordet dras till A hard days night och jag börjar gråta. Min flickvän tittade oroad och road på mig i lite chock, och jag förstod nog inte förrän ackordet slogs an hur stort det var för mig. Rakt igenom en helt fantastisk konsert som jag aldrig kommer glömma, och det var garanterat värt varje krona.
Du debuterade i fjol med Vår gamla stad. Vad fick dig att ta steget ut och satsa på musiken?
Musiken har alltid varit något jag hållt på med. Började med tvärflöjt i lågstadiet. Övergick till keyboard i mellanstadiet men det var inte förrän i högstadiet som musikintresset verkligen väcktes till liv. På högstadiet fanns trummor, elgitarrer, basgitarrer mikrofoner och allt däremellan. Fram till dess hade jag bara suttit på stol och sjungit till text på en overhead.
I gymnasiet bildade jag tillsammans med 3 vänner mitt första riktiga band som hette Joy Society och det var nog egentligen då som steget att satsa på musik verkligen uppstod. Vi spelade tillsammans hela gymnasiet och något år till innan jag flyttade till Lund för studier. Där träffade jag Jens Benthin och vi började arbeta tillsammans med min musik. Det projektet drog nog igång omkring 2016 och han har varit mitt bollplank, producent och utan honom hade inte jag debuterat i fjol. Så steget att satsa har nog alltid funnits, men att det blev i fjol är för att projektet har fått ta den tid det krävt för att bli så bra som jag velat.
Du är aktuell med Känner smaken av sveket med sväljer ändå. Berätta lite om låten.
Låtens grund hade funnits i flera år. Texten uppstod dock flera år senare efter att både jag själv och en vän haft relationer som tagit slut. För mig handlar nog låten mycket om att inte riktigt våga stå på sig eller våga uttrycka sina känslor, så istället för att säga ifrån eller stå upp för sig själv snarare accepterar en situation som man egentligen inte trivs eller vill vara i. Samtidigt är det en kärlekslåt och som det kan vara med kärlek, är det en saga som ibland får olika slut än, när man inser att man inte passar ihop eller av andra anledningar gör slut. Trots att texten kanske inte är den gladaste, så tror jag oavsett ålder eller fas i livet att den går att relatera till utan, och om inte annat är musiken allt annat än vemodig, den är mer ”Pang nu dansar vi och har kul” så jag hoppas den kommer upplevas som en glad låt trots allt.
Låten har samma titel som EP:n. På vilket sätt tycker du den låten sammanfattar EP:n?
Jag skulle säga att alla låtar i grunden härstammar ifrån vemod, ängslighet och nostalgi. Vår gamla stad är en hyllning till min hemstad Västerås, konflikten jag haft till min relation till staden som jag nu som vuxen ofta reflekterar kring.
Elefanten är snarlik Känner smaken av sveket men sväljer ändå, på det sätt att låtarna handlar om osäkerhet i grunden. Inte våga, inte stå upp för sig själv. Så att Känner smaken av sveket men sväljer ändå blev titeln på EP:n var nog också främst för jag tyckte det lät mest catchy om jag ska vara helt ärlig, haha. Ibland krävs det inte mer än så.
Hur brukar du arbeta fram en låt och hur hittar du rätt känsla i låten?
Jag har mycket lättare att skriva musiken först och sätta texten sen. Det finns nog en uppsjö av musik som jag inte lyckats skriva texter till som bara väntar på att jag ska ta tag i det. Känslan i låten sätts nog redan där. Om musiken är drivande och energisk eller om den är mer melankolisk och anspråkslös avgör nog känslan i låten. När texten väl skrivs landar det oftast nånstans mittemellan. Den här EPn är ett bra exempel där musiken är popig, energisk och glad, medan texterna är mer vemodiga och reflekterande. Så det tillsammans blir känslan som helhet.
Var målet med dessa tre låtar att alltid bli till en EP eller var det något som växte fram under processens gång?
Det har växt fram under processens gång. Jag och Jens började spela in Vår gamla stad under 2016 och efter inspelningssessions så hade jag parallellt skrivit klart nästa låt som vi då tyckte var roligare att jobba på för att det kändes nytt och mindre repetitivt. Så när demos gått till att bli färdiga inspelningar och allt hade mixats och mastrats så var de dessa tre låtar som fick bli EPn. Mitt och Jens arbetssätt har varit väldigt mycket jag som velat släppa allt så fort ett instrument spelats in, medan Jens haft mer is i magen och fokuserat på noggrannheten och kvalitén. Som nämnts tidigare, hade det inte varit för Jens, hade låtarna dels inte släppts alls, och om de hade släppts, hade det varit en otrolig sorglig demo som ingen stått ut med att höra eftersom jag är ganska jättedålig på att sköta ljudtekniken och mixa/mastera själv.
Så jag är glad att vi hade en balans och är otroligt stolt över resultatet.
Vad hoppas du om framtiden som artist?
Oj jag vågar nog inte hoppas så mycket alls. För 5 år sen hade jag aldrig trott att låtarna skulle uppmärksammas, utan var mer inställd på att nära och kära skulle lyssna och vissa sin kärlek. Jag har fått otroligt fina meddelanden från gamla vänner ifrån långt tillbaka i tiden till människor jag inte känner alls som gillar musiken. Så jag har försökt vara ödmjuk inför allt och har faktiskt mest försökt njuta av allt. Planen är väl att spela in ett album och följa upp EP så snart som möjligt men i närmsta framtid så är det att boka gigs och faktiskt komma ut och spela låtarna, givet att pandemin tillåter det. Men i nuläget, vill jag bara njuta och surfa på vågen av all fin respons jag fått, för om det skulle vara så att detta är det enda jag gör musikaliskt på ett tag, så vill jag titta tillbaka på den här stunden som något fint och med stolthet, även om stress och nervositet såklart också gör sin närvaro hörd.
Sen såklart, om någon i branschen får upp ögonen för mig så hade jag ju inte direkt blivit ledsen, men som sagt, försöker hålla fötterna på jorden och njuta!
