Det är få låtar som känns som den ultimata tryckarlåten som just Whiter shade of pale med Procol Harum. Det är verkligen något magiskt med låten. Snygg filmisk känsla som kryddats av orgel som ger låten en klassisk prägel och själva refrängen med sitt berättande och melodi är svårslagen än i dag. Allt framfört med Gary Brookers souliga röst. Det är popmagi som under åren blivit utsedd till en av världens bästa låtar, och det med all rätt. Inte dumt för en låt vars titel snappades upp på en fest där någon hade sagt till en annan ”You’ve turned a whiter shade of pale”.
När låten släpptes våren 1967 hamnade den snabbt på förstaplatsen på den brittiska singellistan. En placering den även fick i länder som Spanien, Italien, Frankrike och Kanada. I USA blev låten femma på Billboard Hot 100.
Själv återupptäckte jag låten på allvar när Annie Lennox spelade in en cover av låten på hennes andra album Medusa, som bara bestod av just covers. Innan det hade jag inte superkoll på låten eller originalgruppen mer än att jag visste att jag uppskattade låten när den spelades på radio eller i någon film.
Men jag älskade verkligen Lennox drömliknande vaggvise-version av låten. Den fångar känslan så snyggt från originalet, samtidigt som det är svårt att slå Lennox röst.
