Efter att först ha gett ut några låtar på engelska började Hanna Nutti släppa musik på svenska med singeln Saknar henne mer i slutet av sommaren. Ytterligare två singlar hann det bli innan det nu är dags för sångerskan att släppa EP:n Aldrig klar med dig. En tillbakablick på tonåren och stegen in i vuxenlivet för Hanna och hennes närmaste vänner. Det är just relationerna till dessa vänner som blir lite av den röda tråden på låtarna, vilket bland annat märks på låten Hjärtat utanpå som är en hyllning till en barndomsvän.
-Jag lärde känna henne på gymnasiet och sedan dess har vi varit bästa vänner. Vi är otroligt lika och samtidigt otroligt olika. Det är just olikheterna jag ville skildra i låten. Hon släpper taget lätt och kastar sig in i saker lätt, samt lämnar och kommer tillbaka lätt. Hon faller lätt. När hon blir hjäretkrossad blir hon det jättemycket.
Jag ville beskriva henne i låten som jag ser henne. Att sjunga den till de hon lämnat och de som lämnat henne. För som kompis är man ju med i allt det där, som en del i deras kärlekshistoria.
Så du är den som som sopat upp skärvorna av hjärtan genom åren?
-Ja. Både på killarna och på henne.
Vad var det som fick dig att börja skriva på svenska?
-Jag ville ha en utmaning i musiken. Jag var lite less på att skriva på engelska och ville ha lite inspiration. Då såg jag det som en utmaning att skriva på Svenska. De första låtarna blev skit och jag sjöng inte så bra på svenska till en början. Jag var tvungen att lära mig hur man tar de svenska orden i munnen på ett annat sätt än på engelska. I början när jag sjöng på svenska försvann mina r. Engelskan har ju inte så starka r utan de svaldes mer.
Hur var skillnaden att skriva på svenska?
-Jag har en låtskrivarkompis som sa att jag fick tillåta mig själv att vara töntig. För det var det jag kände när jag började skriva på svenska. Att allt lät så töntigt och cheesy. Men det är väl det som är skillnaden mellan att skriva på svenska och engelska, att på svenska låter saker lite töntigare.
En skillnad jag märkte var att på engelska skriver jag mer i metaforer och på svenska skriver jag mer rakt. Mer som jag skriver en berättelse som utspelar sig.
Var det någon låt som var svårare för dig att skriva?
–Sakna henne mer hade jag inte någon refräng till på länge innan Sara kom in och hjälpte mig med den. Den hade jag bara verser på. Jag tyckte verserna och bryggan var så bra så jag ville få till den.
Ditt kvarter var också svår. Jag spelar inte piano själv, men det är en pianolåt. Jag skickade grundackorden till en jazzpianist som arrade den.
Hur kom samarbetet med Jakob Hjulström på just Ditt kvarter till?
-Han knöts samman via min systers manager. Han ligger på det managementsbolaget.
Vad fick er att klicka?
-Hon skickade över en låt han spelat in på engelska och jag älskade hans röst. Sedan när jag pratade med honom över Skype älskade jag hans dialekt, haha.
Sara som Hanna nämner här ovan är som sagt hennes syster Sara Nutti som även hon uppmärksammats en del i bloggen när hon släppt musik under artistnamnet Dear Sara. När jag frågar om det kanske kan blir en duett mellan dem svarar Hanna:
-Vi pushar ju för det. Jag är ju independent och hon är knuten till skivbolag, så hon måste få med sig dom också. Men vi är pepp. Jag håller redan på att jobba på ett nytt album och hoppas jag kan få med henne på en duett där.
Hanna låg själv på bolag tidigare och distribuerades av Playgrond Music. Då samarbetade hon med producenten och låtskrivaren Tobias Fröberg som hon spelade in en del låtar tillsammans med 2016.
Men sedan blev det tyst i några år och första livstecknet från Hanna kom med singeln You will miss me 2020 som då släpptes under egen label.
-Jag blev med barn och jag hamnade i en musikdepression. Jag slutade sjunga och skriva musik under åren det var tyst. Sedan när min dotter var ett eller två började jag skriva igen. Då valde jag att släppa You will miss me som jag spelat in med Tobias på eget skivbolag.
Vi valde att inte fortsätta samarbetet utan jag gjorde det hela själv.
Vad fick dig till det beslutet?
-Vi hade väl vuxit ifrån varandra lite. Jag tyckte jag sjöng och skrev bättre på de nya inspelningarna och den enda låten jag var riktigt nöjd med av det vi hade var just You will miss me.
Det var ju via honom jag kom in på musikscenen och hade då inte samarbetat med någon annan producent eller låtskrivare. Så jag ville prova något nytt.
Hur kom samarbetet med Björn Pettersson Thuuri till?
-Jag kände ju honom sedan tidigare. Han var med i mitt favoritband Willy Clay Band, som är ett countryband. Det är ju mer mina rötter. Jag har ju skrivit den typen av musik sedan jag var 15 och lyssnat på det sedan jag var jätteliten. Både mina föräldrar och bonusföräldrar är countryfrälsta. På ett sätt vill jag vara kvar i det men samtidigt vill jag utforska mer av den alternativa popvärlden.
Min tanke var att han skulle kunna hjälpa mig hålla fast vid min musikstil men tillsammans kan vi försöka hitta mitt sound på svenska. Som kanske inte är riktigt radiopopigt, men jag ville ha det lite mer popigt än You will miss me.
Det är en låt på engelska på EP:n också. Varför fick Liar vara kvar?
-Det var en av de sista låtarna jag skrev på engelska innan jag bestämde att EP:n skulle vara på svenska. Jag är väldigt nöjd med den låten och tänkte att varför inte ha med den som ett bonus track?
Vad handlar låten om?
-Jag skrev den om en kärleksrelation jag hade under gymnasietiden hemma i Karesuando. Jag återvänder mycket till den tiden när jag skriver.
Vilka delar av dit liv har du försökt fånga i detta?
-Först och främst min kompis och mina kompisrelationer från den tiden. De var verkligen allt. Jag hade en egen lägenhet men jag bodde i princip med min kompis varje dag. Ibland saknar man den tiden vilket jag reflekterar över på låten Saknar henne mer. Det är en del av mig och den jag var då som jag kan sakna oerhört mycket. Det bevisar ju bara att människorna runt omkring en är en stor del av den man är. Jag bor i Jämtland nu och en stor del av mina barndomsvänner bor kvar i Kiruna och Karesuando. Jag är en annan människa när jag är här. Vi har såklart kontakt för de är mina bästa kompisar, men jag saknar tiden.
Sedan handlar det mycket om relationer jag haft. Min syn på kärleken då. Man var ju aldrig så kär som man var då. Man blödde sitt hjärta helt tomt. Samt idag, när jag tagit ett steg tillbaka och relationerna idag.
En tillbakablick och kanske ett avslut på en tid som varit medan nästa skiva blir mer reflektioner i nutid?
-Ja men gud ja. Låtarna jag skrivit nu är reflektion på min tro och mer vuxna grejer.
Jag behövde nog få ur mig dessa låtar först.
Berätta lite om din tro.
-I det samiska hade man ju en helt annan tro tills kristendomen kom in. Vi förkristnades ju och tvingades bränna våra trummor och glömma våra ritualer. Men delar av den tron finns kvar i hur man blir uppfostrad. Min uppfostran har ju både varit en del av den samiska tron men också väldigt kristen i och med att min pappa är väldigt troende. Så jag har mycket tro i mig. Mycket spiritualitet. Jag kan bara inte fastställa vad det är. Det är just det som en av de nya låtarna handlar om.
Jag har skrivit den tillsammans med en kompis som är frikyrklig och hon har en annan syn på tro än vad jag har. Det är sådana ämnen som kommer beröras på nästkommande album.
Kanske mer sökande istället för nostalgisk?
-Ja.
Nu släpper du EP. Blir det något i samband med det i form av spelningar?
-Jag tackar ju ja till alla spelningar som kommer upp. Men just nu blir inget. Sedan har jag ju haft spelningar här i Jämtland under hösten, när jag släppt mina singlar och hoppas att det blir fler. Så vi får se hur det blir.
