Ikväll står ni på Trädgår’n scen i Göteborg hur är känslan att vara på turné igen? 

–Såklart tycker vi det är roligt, men det kändes lite ovant inför Vasateatern och Stockholm. Man var faktiskt inte så förberedd mentalt även om vi hade repat en hel del innan såklart. Chocken av att vara i den situationen blev så tydlig och kontrasterna större än någonsin helt plötsligt. Man står där och riggar med personal i två timmar innan giget, senare är det tusen personer i lokalen och världens ös. För att därefter två timmar senare stå och rulla kablar igen, vilket sammantaget blir lite absurt. Men absolut väldigt skönt att allt är igång igen efter pandemin. 

Nyligen släppte ni singeln Drömmer om andetag, vad handlar den låten om?

-Vi tänker att den handlar om att man ska bli bättre på att visa sina brister och stå för sina misstag. Något alla nog hade tyckt varit väldigt skönt om man blev bättre på. Det kan lätt bli en otrevligt stämning i ens liv om man försöker täcka över att man mår dåligt. Samtidigt som det också är ett ganska vanligt sätt att hantera situationen genom att hacka på sig själv. Men det är inte riktigt vad vi är ute efter här. Utan mer att man gjort sitt bästa och resultatet inte riktigt blev som man tänkte. 

2019 kom Iskanten. Vad kan vi förvänta oss av det nya albumet?

-Det är alltid svårt att summera sound. Men våra plattor har alltid gjorts i två omgångar och blir oftast två uppsättningar av låtar. Vi har liksom gjort ett halvt album och därefter bestämt att det faktiskt ska bli ett helt. Vanligtvis brukar vi börja med att göra massa singlar och låtar utan att tänka speciellt mycket, så när väl tar beslutet att det blir en platta kommer man in i en andra andning. Med det sagt borde vi egentligen släppa ett ”halvt” album per gång. De första låten på exempelvis Iskanten påminner mycket mer om County-albumets sound. Medan andra halvan påminner om de låtar vi släppt som senaste singlar. Även om såklart allt håller ihop under Björnstammens sound och alla plattor vi släppt representerar oss så verkar kommande platta följa samma form. Nu har vi tagit en liten paus och vet inte hur andra delen riktigt kommer låta. För alla andra kommer det antagligen låta som ett album, men man har ändå det i bakhuvudet som låtskrivare att processen gått till så. 

Men ändå blev Iskanten väldigt hyllat av den anledningen att det var annorlunda och ett sammanhållande sound… 

-Absolut, många tyckte att Iskanten lät annorlunda från det vi gjort innan. Kanske delvis för att vi har mer elektroniska element och det är lite mer minimalt. Just det minimala märkte vi en stor skillnad på från innan. Då vi snarare ”täckte upp” lite för dåliga inspelningar genom att klä produktionen med många element. Säg att man har ett piano som hade behövt klippas och göras snyggare så spelar man in en några gitarrspår ovanpå det. Men såklart har vi fått bättre utrustning, blivit bättre producenter och lirar bättre så idag är det mer fokus på att renodla sound än tidigare. Vi har även lärt oss att om vi spelar på ett visst sätt så eder det ofta in en i en fälla. Därtill har vi nog även landat i en känsla av att det är okej att inte allting låter perfekt. 

Ert sound har väldigt mycket organiska element och inkorporerar en del skog får man väl säga. Har den ljudbilden alltid varit självklar eller är det något som vuxit fram?

-Vi gillar den jättemycket och det är egentligen samma som det alltid varit. Många gånger hämtar vi  inspiration från gammal hip-hop. Det går att återfinna samplade organiska element i vår musik ganska ofta vilket vi tycker är väldigt snyggt. Soundet som sådant var aldrig så genomtänkt egentligen, men vi alla kunde ganska lätt enas om att det var schysst. Därtill har vi haft relativt lik musiksmak och lyssnat på samma låtar. Sedan har vi lirat sedan vi var väldigt unga och har på så sätt givit varandra musik i en formbar ålder, så att vi gillar samma sound etablerades tidigt och har vuxit sig allt starkare ju längre vi hållit på. 

Vad skulle ni säga är skillnaden på Björnstammens första platta till idag?

–Framförallt för att vi vet lite mer vad vi vill, förr visste vi väl delvis också men testade så mycket olika saker som resulterade i en spretigare ljudbild. Man kunde exemplevis lyssna på en låt och tänka att man ville efterlikna något i den. Idag vet vi alla någonstans vad Björnstammen står för, vilket kanske låter lite tråkigt. Men samtidigt skönt och befriande. Vi har alla väldigt lätt att beskriva vad vi vill, hittar vi exempelvis ett specifikt ljud så går ofta att förmedla visionen så alla i bandet förstår. Kommunikation är det vi är bäst på idag, men även något som tagit lång tid såklart. Något som blir otrolig tydligt när vi försöker prata med någon utomstående som ska förstå våran ljudbild och ingeting längre är självklart. Med andra ord kan man säga att Björnstammen utvecklat ett gemensamt vokabulär och referenser över tid som underlättar skapandeprocessen. 

Det låter ju som att ni verkligen har etablerat en fin relation till varandra och det ni gör. Men om vi tittar på resan från indie-grupp till konstnärskollektiv, hur har det skiftet skett?

-Vi har nog aldrig använt det ordet egentligen (haha). Vi kanske sagt det någon gång men vi har aldrig författat det. Det är nog någon annan. Därmed inte sagt att vi har några problem med det, vi har aldrig besvärats av att någon vill lägga oss i en specifik genre eller kalla oss för konstnärskollektiv. Vi tycker bara det är hedrande att det finns en allmän bild om att vi håller på med konst! Men vi kan såklart hålla med om att vi gör väldigt mycket och jobbar brett, så konstnärskollektiv är ett sätt att beskriva det. Det finns alltså en sanning i det ordet, men det är inte helt sant. 

Ni har ett väldigt uppfinnerska sätt att kommunicera med fans och har skapat allt från live inter-action spel till musiklådor. 

-Det stämmer! Vi träffade faktiskt de två på Stockholms-spelningen som vann tre av fyra dagar i spelet. Det var så kul att höra att deras liv bara stannade av och de gick runt och var nervösa inför nästa gång de skulle spela och vilken score de skulle få. Många saker av det vi gör når kanske inte ut så brett, men av de som är där och medverkar så är vårt fokuserar att de ska bli maxengagerade i vad vi gör. Vilket känns som ett schysst och kul sätt att kommunicera med fansen. Vår tanke är sällan att vi ska sätta någon omfattande plan och nå så brett som möjligt. Ofta drar vi igång ett projekt bara för att det är kul, det kan till och med vara sidoprojekt som vi utvecklar på var sitt håll och inte ens är tänkt till Björnstammen som fallet med spelet. Här bara sammanföll det med något vi kan koppla ihop med musik Alltså är sällan kärnan en tanke promotion, utan det härstammar från ren glädje. 

-Oftast kan just promotion-begreppet urholkas som koncept, man hör ofta i podcast-sammanhang att de som pratar är så stolta över en viss sponsor. Vilket säkert stämmer första gången, men när man hör det efter hundrade gången så känns det så urvattnat. Därför är det kul att jobba med projekt där ingången inte är att det är ämnat för promotion. Så här efterhand var det egentligen ganska otydligt hur ett spel skulle få folk att lyssna på albumet Iskanten. Men det var framförallt roligt och folk som spelade tror vi inte upplevde att vi sålde på dem ett album. Vilket för oss egentligen är det allra viktigaste. Något som även är en tydlig utgångspunkt när vi gör musik och blir än tydligare när det kommer kommentarer från branschsfolk som ifrågasätter varför vi inte gör en annan typ av låtar som kanske streamat mer. Vi har verkligen ett starkt motstånd att hamna i något slags strömlinjeformat kommersiellt fack eftersom grunden i det är att det ska vara kul och alltid kännas som att vi vill göra det. 

Men det kanske också är därför ni hållit på så länge? 

-Absolut, det gör det helt klart hållbarare i längden för oss alla. 

När ni kommer på alla dessa grejer, var härstammar kreativiteten ifrån? 

-Det är Mattias som kommit med idéerna till de senaste projekten. Sedan hjälper vi alla såklart till att utforma och bygga grejerna. Men musiklådan gjorde faktiskt Mattias till sin dotter och sedan föddes en idé om att man kunde presentera ett helt album genom det formatet. Alla är nog duktiga idésprutor men den som är bäst på att ro i land saker är ändå Mattias. Även Ambjörn som gör mycket kopplat till film för oss är duktig på det dock. Så vi använder varandra kunskaper i bandet. 

Det känn som att ni kompletterar varandra väldigt bra? 

-Absolut, där Åke är den som är bäst på att dra musiken i mål och trivs med producentrollen. Så någonstans finns det ändå roller som vi respekterar och förhåller oss till. Att göra klart saker skulle kunna vara väldigt problematiskt för oftast har man ganska olika syn på när saker faktiskt är klara. Men som vi sagt tidigare har nog vårt förhållande till perfektion förändrats över tid också, även om såklart vissa projekt såklart är svårare än andra att få klara. Den senaste singeln Drömmen om andetag var en sådan låt där det var rätt uppenbart att vi alla har samma syn på att något inte var klart. 

Har det någon gång varit utmanande att få alla viljor att gå ihop musikaliskt?

-Ja, massa gånger såklart. Framförallt har det varit massa gånger när det finns ideér som ingen nappar på. Då blir det inte klart och säker blir liggande. Men tror man på en idé går det absolut att driva igenom. Skulle någon av oss exempelvis gilla en låt och göra klart den själv för att sedan vilja ha med den på ett album ska det till väldigt mycket för att låten inte ska hamna på plattan. 

Vilken är den bästa låten ni skrivit i ert tycke av de senaste släppen?

–Att vara själv men och ensam alls gillar vi prodden på, men även Up blev väldigt bra. Men det är omöjligt att säga. 

Vilken låt är den mest publikfriande? 

–Vart jag mig i världen vänder, vilket kanske är lite oväntat. Svalkar vinden funkar rätt bra också. Men även Iskanten…sedan vi sänkte den tre tonsteg. Innan var den verkligen omöjlig att sjunga live. Ingen i bandet motsatte sig när förslaget kom att sänka den, alla nästan pustade ut och unisont sa att det skulle vara jätteskönt (haha). 

Nu mera har några av er barn och ni är något äldre än när ni slog igenom, så hur funkar det att kombinera familjeliv och musik?

-Det går ganska bra. Numera bor vi även ganska nära varandra vilket är ett stort plus. Men som musiker kan det ibland bli lättare ändå, det är sällan man behöver ha någon slags ångest över att lämna sina barn på dagis för länge. Det finns en annan frihet sett till arbetstider och planering. Men Björnstammen förvisso alltid varit väldigt bra på att sätta familjen först. Är det någon som vill ha med familjen på spelningar så täcker alltid bandet kostnaden exempelvis. Vi har allt att vinna på att de anställda i bandet mår bra, vilket kanske inte var något vi tänkte på lika mycket i början. Nu mera har vi faktiskt kortat ned turnéerna och börjat repa på humana tider. 

Men då kanske beslutet att starta det egna skivbolaget Våra inspelningar möjliggjorde att ni kunde ha lite mer frihet? 

-Absolut, det innebar det nog för oss alla. Det var faktiskt stressigt att ha någon annan som konstant hade åsikter om vad vi gjorde. Sett till framgång kanske det var ett felaktigt beslut som kanske hade resulterat i mer streams och större intäkter. Men egentligen spelar det ingen roll för någon av oss. Eftersom varje beslut som rör Björnstammen ska komma från oss annars funkar inte gruppdynamiken, något vi fick känna på under tiden som signade. Därtill är vi egentligen inga som  nappar på alla grejer runtomkring som olika intervjuer, radio eller TV. Så då finns det heller ingen anledning att ha ett bolag som tar massa pengar. Missförstå oss rätt, det här är jättetrevligt (haha) men vi är framförallt här för musiken. 

Vad är den största lärdomen från tiden ni var signade på ett skivbolag? 

–För oss har det framförallt kommit lärdomar långt i efterhand. När vi signade visste inte vi att det fanns pengar i oss, men det visste dom. Något som helt klart utnyttjades. Det är ingen lärdom vi kan dra nytta av nu utan snarare en vetskap om att det finns pengar att hämta i branschen. När Vart jag mig i världen vänder kom var det faktiskt inte uppenbart att man skulle få pengar från Spotify. Skivbolagsmänniskor är oftast utbildade eller bevandrade i business och det är så viktigt att veta. Men vi fattade ganska snabbt att folk var sneaky och pratade med oss för att de tänkte att de skulle tjäna pengar på oss. Samtidigt som man inte fattade att en själv genererade pengar och signalerade något slags ekonomiskt värde. 

När vi fick de första kontrakten tyckte vi att det lät väldigt generöst, vilket det absolut inte var. Bolaget fattade på en gång att vi var ”kusiner från landet” när vi klev in på deras tjusiga kontor. Det finns en anledning till att de kontoren ser ut som de gör och erbjuder en viss typ av läsk att drick och tilltugg att mumsa på. Vilket man idag kan tycka är rätt skönt att att veta. Ingen kan beskylla bolagen för att vara transparenta och ärliga, men det är mer uppenbart än någonsin att folk vill göra business på musik. 

Från det ena till det andra. Jag kan inte historien bakom namnet Den svenska Björnstammen, kommer ni ihåg hur det skapades?

-Nä faktiskt inte! Jag (Åke) har en egen teori. Jag minns att Klas Isaksson i bandet skapade en sida till kommunen som skulle samla alla kultur-relaterade grejer. Något han döpte till Den Svenska Björnstammen och så tog vi bara det för att namnet lät coolt. Men Klas håller inte riktigt med utan har tydligt för sig att vi hade en logga innan namnet och så försökte man klämma in Björnstammen  på något sätt. Men vi vet faktiskt inte. 

Vi förstår att Norrköping har en tydlig plats i era hjärtan. Men vad betyder Norrköping för er?

-Nu är det bara de som inte är födda i stan som bor kvar där Klas och Dan. Alla som är födda där har flyttat därifrån. Men det känns alltid som att komma hem till ett slags lugn. 

Tre snabba: 

Vem i bandet är alltid sen? 

Åke. Men idag har Klas och Dan gått på fel tåg, så vi säger väl att det är dom då. 

Vem är händigast? 

Mattias. Men även Ambjörn och Åke. Mattias är dock den händigaste.  

Vem har svårast att komma upp ur sängen dagen efter en spelning? 

Dan. Men han har blivit väldigt mycket bättre. 

Vad har ni för förväntningar på spelningen ikväll?

–Det kommer bli skitbra och vi har stora förväntningar på att det kommer bli hur nice som helst. Men på vägen hit kände man nästan ett för stort lugn, så vi får stressa igång lite innan spelningen nu. 

Vad är det bästa tipset ni kan ge andra musiker som vill kunna livnära sig på sin musik? 

-Att försöka göra det för sin egen skull, annars blir det inte hållbart. Men det går inte att säga bara en sak. En otroligt viktigt grej är att få klart saker och sedan släppa låtar kontinuerligt, för utan det så spelar nästa inget annat någon roll. Men där finns det samtidigt ett inneboende motstånd i oss alla som håller på med musik att saker aldrig blir klara. Ju mer man gör det dock, desto lättare blir det. I början är varje låtsläpp en så stor procent av alla låtar man släppt så det kan kännas jobbigt. Men varje enskild låt blir mindre viktig desto större katalog. Så att göra musik för sin egen skull och sedan våga släppa den är de viktigaste faktorerna.