Det är svårt att inte le lite när man ser namnet The Royal Anderson.
För oss som kan vår filmhistoria är namnet en koppling till filmen The Royal Tenenbaums av den oftast fantastiska regissören Wes Anderson.
Bakom gruppnamnet finns något som kanske inte är lika skruvat som just en Anderson-film utan en mer välpolerad popgrupp som hämtar sin inspiration från storheter som Coldplay , Damien Rice och Muse. För mig personligen finns även en stark koppling till Snow Patrol i gruppens låtar, och just den kopplingen passar i och för sig på flera plan. Snow Patrol är mästare på att göra låtar som hamnar på soundtracket till olika TV-serier – något som killarna i The Royal Anderson har som mål även med sin musik.

Gruppens sångare och grundare Emil Andersson – som tillsammans med fyra av fem medlemmar är uppvuxna i Göteborg – berättar hur allt startade.
”Jag och Gabriel är gamla gymnasiekompisar, så 2009 kom vi på att båda bodde i Stockholm och höll på med musik. Så vi ringdes och jag frågade om vi kanske skulle starta något ihop. ”Javisst” svarade han.
Han satt och fikade med Staffan och frågade om han också ville vara med, så då hade vi en basist också.” Emil avfyrar ett skratt efter sista ordet medan hela gruppen sitter samlade på Henriksbergs takterass där de ska spela lite senare på kvällen.

Även om The Royal Anderson än så länge bara släppt en singel på Spotify och iTunes (Trains and goodbyes), så har de en imponerande knippe låtar som man kan lyssna på via gruppens SoundCloud-sida . Där få man en ganska bra bild om deras musik, som dock kommer att utvecklas en aning nu inför kommande singlar under hösten.
”Vi har jobbat väldigt mycket för att få fram bra material innan vi vågar göra de där släppen.” säger Emil.
”Sedan har vi inspirerats väldigt mycket av synthar under våren så det blir ett nytt sound till hösten, vilket ska bli jättekul att se vad folk tycker om det. Vi har spelat in låtar, och nu är det bara små-touch kvar innan vi släpper ut det.”
Det var gruppens keyboardist Patrik som fått låna en synth (Roland Juno) av sin far som fick både honom och Emil att bli helt eld och lågor över de möjligheter de skulle få i musiken från och med nu.
Även om det är Emil som syns mest i gruppen, så är alla delaktiga i bandet och låtarnas utveckling.
”Egentligen är väl alla låtskrivare i bandet.” förklarar Emil.
”Sedan brukar det vara jag som kommer med grunderna. Men det blir ju något först när vi sitter i replokalen. Vilket det inte hade blivit om bara jag suttit med det. Det är ju så jag vill ha det också, att alla kan bidra med sina musikaliska touch på det hela.
Sedan co-writear jag lite med andra också – min syster tillexempel som har bra känsla för texter. Men även producenter och låtskrivare som jag lärt känna.
Det blir nästan alltid bättre när man har någon mer som skriver. För det är nyttigt att få lite andra influenser.”

Gruppen försöker göra så mycket de bara kan själva.
Allt från att spela in, producera, mixa samt det grafiska. De har till och med skapat en egen iPhone-app för att promota gruppen.
Här kan man läsa om vad som händer i utvecklingen av gruppen, lyssna på låtar samt läsa låttexter. Ett bra sätt att nå ut till sina fans.
”Jag gick en kurs i skolan där man fick lära sig att göra appar. Det var intressant med musik och interaktivititet i ett format som var fräscht fortfarande.
Vi har en tanke att man även ska få vara med och påverka i den kreativa processen. Lite som att om vi lägger upp ofärdiga låtar, så kan folk gå in och tycka till om dem.
Sedan handlar det ju om att få lite mer närkontakt med våra fans helt enkelt.
Många verkar ju tycka om att lyssna på musik via sin iPhone och då ska de ju kunna göra det.”
Jag frågar om de inte funderat på att skapa musik på just olika iOS-appar, som bland annat Ylva Bulldozer gjort.
”Det kanske vi borde testa. Det var ju något band som hade konsert i en tunnelbana i USA där se spelade alla instrument på sin iPhone. Det är rätt sätt att ta vara på tekniken. Att få fram ngn form av konstnärlighet igenom att använda sig av teknik och det är jätteroligt.
-Det kommer vi definitivt jobba vidare med.” svarar Emil.
Även gruppens hemsida är något som speglar bandets stil. Johannes berättar att de vill få med medlemmarnas personlighet även där, samt att de är noggranna med designen.
Gabriel fortsätter: ”Det är nog också det som gjort att det tagit extra lång tid med nästa släpp, för att vi vill att allt ska speglas rätt. Inte bara få ut något, utan faktiskt känna att det är något man står för hela vägen.”
Har den totala frihet som gruppen faktiskt skapat en baksida så är det kanske det, att de tar lång tid på sig att få ut nytt material.
Med dagens teknik kan de ju spela in överallt – vilket de också gör – men det blir även så att de får lättare att skjuta på en inspelning vilket de inte skulle gjort om de hade bestämt studiotid under någon vecka. Fast de låtar gruppen visat upp för världen har ju ändå visat på att tiden de lägger ner ger mycket bra resultat.

Innan vi avslutar måste jag ju fråga vilken som är deras favoritfilm med Wes Anderson.
Emil står för gruppens talan när han utnämner den senaste filmen Moonrise Kingdom som kronan på verket för den inspirerande regissören.

Lyssna på The Royal Anderson