Jag har alltid haft en liten kluven inställning till The Killers. Jag är barnsligt förtjust i deras arenapoplåtar som herrarna blåser upp till enorma Zeppelinare för att tränga ut i vartenda litet hörn av den arena de spelar på. Samtidigt har bandet aldrig riktigt släppt ett album som är fantastisk. Deras album är lite som album oftast är, några riktigt bra spår, samt en del utfyllnad som behövs för att fylla upp tio eller tolv låtar. Det är med andra ord oftast långt mellan topparna och dalarna.

Med det var mina förhoppningar inför Imploding The Mirage ganska låga. Vilket kanske var en bra sak. För jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad här.

Jag kan inte låta bli att tänka på Bruce Springsteen när jag hör låtarna som på vinyl skulle utgöra A-sidan. Blowback känns så otroligt klassisk Springsteen i arrangemang och produktion. För mig blir det helt logiskt. Klart att arenabandet The Killers ska låta som arenarockaren Springsteen. Det är liksom gubbrock för de som inte känner sig gubbiga. Något jag faktiskt skriver med hjärta mer än som ett hån. För även om The Killers under hela sin karriär jämförts som ett mer osnytet U2, så tycker jag nog bandets pusselbitar föll ner ännu bättre här. Med hjärtat i popmusiken, men med respekten för den klassiska FM-rocken.
Sedan måste jag ju också tillägga att när Brandon Flowers bjuder in K.D. Lang på Lightning fields blir det total magi för mig.

B-sidan på Imploding the Mirage håller dock inte lika hög nivå. Hade jag haft albumet enbart på vinyl hade jag nog främst fokuserat på första halvan.
Visst, den har sina ljusglimtar även där. Men tyckte tillexempel inte att Fire in bone, som faktiskt är skriven tillsammans med Stuart Price, funkade för mig.

På det hela är det ett bättre The Killers album. Det har sina dalar. Men det är inte en hel fjällvandring mellan dem och topparna. Sedan har albumet inte den stora hiten. En Human. Även om My own soul’s warning gör ett gott försök.
Imploding The Mirage är nog ändå det första The Killers-albumet som jag skulle tänka mig att höra i sin helhet på en arenaspelning. Det säger nog ändå en del om att jag tycker Las Vegas-killarna hittat hem här.