Dag två börjar inte så bra.
Vid 12-tiden öppnar sig himmelen och regnet kommer.
Även om mina väderappar lovat molnigt och soligt väder, trotsar vädergudarna min iPhone och ger oss en blöt start på dagen.
Som tur är spelar dagens första band, War On Drugs , på Linnéscenen vilket betyder tält.
Spelningen börjar bra. Bandet bjuder på melodisk rock, som är skönt att lyssna till.
Tyvärr övergår det – som så ofta – i ren musikonani, när Adam Granduciel får lite för mycket feeling för min smak.
Men jag kan alltid trösta mig med att trummisen är snygg – vilket jag får för mig att alla trummisar är på håll.
40%
Anna von Hausswolff bjuder på konsert nummer två, då hon spelar låtar från sin senaste kritikerhyllade skiva Ceremony .
Vi får en pampig inledning och basen bokstavligen slår mot mig. Hennes röst passar bra till musiken, men hon faller lite på mellansnacket som är otroligt tafatt.
Det är lite synd på sådan mäktig musik.
Men faktiskt en av dagens höjdpunkter måste jag nog säga.
65%
Istället för att se Billy Bragg , väljer jag faktiskt St. Vincent som är söt som en Disney -prinsessa på scenen. Jag verkligen älskar hennes popiga låtar, och blir alltid lika förvånad när hon totalvänder i musiken och kör elaka gitarrsolon samt crowdsurfar under avslutningsnumret.
Det är lite absurt och ändå bra.
55%
Idag väljer jag BBQ Burgaren – som likt all annan mat på festivalsområdet är vegetarisk.
Att vegetarisk även betyder kall mat var jag inte riktigt med på, och min burgare är kanske dagens största flopp.
Ane Brun ger oss ett bra framträdande. Kanske lite tråkigt, men det är ju alltid trevligt att få se ett gästspel av José González .
50%
Även Afghan Whigs får mig kanske inte att bli helt kissig. De är ett typiskt Way Out West-band, som i mängden av just Way Out West-band som vi faktiskt får idag, inte direkt sticker ut.
40%
Nu är det dags för kritikernas och hipsterfavoriterna Firt Aid Kit .
Ärligt. Så jävla kul är det inte.
Visst, det är kul att två svenska tjejer – som bor i en skog – blivit snackis världen över.
Men de gör folk-rock precis som alla andra folk-rock grupper och kunde lika gärna vara Fleet Foxes som de själva gör en cover på idag.
Det är bara samma typ av låtar i nya kläder – typ.
45%
Wilco ser jag en snabb stund på – för att fatta att detta är ytterligare havrerock, som jag nu har fått tillräckligt av för idag. När de även gör en light version av Wall of sound, får jag nog och går ner till Jean Grae istället.
Hon kan verkligen få igång en fest – och jag förstår nu att jag borde fokusera mer på r’n’b-delen av Way Out West än folk- och indierocken.
Här är publiken snyggare och roligare (som det nu spelar någon roll egentligen), men det är i alla fall mer liv i tältet.
Vi får bra r’n’b med popkänsla – vilket passar mig perfekt och jag verkligen älskar mellansnacket som Grae kör med.
När hon till vakternas förskräckelse drar upp två tjejer på scenen för att dansa vaja-fram-och-tillbaka-dansen likt knattedisco blir i alla fall jag kär.
70%
Feist är cool på scenen med sina Wayfarer solglasögon och känns lite som PJ Harvey . Hon pratar glatt med publiken och sjunger hej då till fotograferna som måste lämna diket efter tre låtar.
Det är en okej spelning – som säkert får många i publiken att bli lyckliga när Wilco-sångaren Jeff Tweedy kommer upp på scenen för låten You and I .
50%
Way Out West-publiken verkar älska Bon Iver .
Jublet när gruppen går upp på scenen når inga gränser.
Även om jag tycker gruppens senaste skiva faktiskt är bra, så blir detta väldigt tråkigt i min bok.
De är duktiga musiker och stämningen är på topp. Men det är ju allt för oftast så sömnig musik. Inget som jag går igång på direkt, men ändå uppskattar.
50%
This is the west coast of Sweden – the Best Coast of Sweden! ropar sångerskan i Best Coast ut över publiken inne i Linnétältet.
Vi kan inte göra annat än att hålla med, medan vi bjuds på en riktigt ösig spelning med den amerikanska gruppen.
Uppenbarligen är nog publiken kanske lite seg just nu, för den vill inte komma igång och bjuda på det gensvar som kanske konserten behöver. Men de kanske mest väntar på Blur vid den här tiden.
60%
Nu är det dags för kvällen och dagens höjdpunkt.
Blur går plikttroget in på scenen exakt 22:15 och river av Girls & Boys , som man uppenbarligen gör när man har en hel hög med hits att välja på.
Konserten börjar riktigt starkt där Beetlebum och Coffee & TV spelas ganska tidigt. Publiken älskar den brittiska gruppen – som uppenbarligen har Way Out West som genrep inför den stundande OS-avslutningen där de också ska spela. Damon Albarn är på strålande humör och ger oss ungefär allt och nästan lite till, vilket är otroligt kul att se. Från håll ser han om möjligt ännu snyggare ut än vad han gjorde under gruppens storhetstid, vilket i brittiska mått mätt är imponerande.
Efter att de spelat b-sidan Young and lovely – faller tempot och låtvalen något.
Ska jag vara ärligt är väl konserten som en skiva med Blur – en del toppar, en del dalar och ändå rakt igenom bra. Man kan ju inte beskylla dem för att göra helgjutna skivor och uppenbarligen inte konserter heller.
Men samtidigt är det svårt att inte bli helt kär i gruppen och publiken, när alla hoppar av den enorma explosion Song 2 faktiskt är. Eller när vi får allsångsavslutning på Tender . Eller hur jävla bra den nya låten Under the Westway faktiskt är live.
De avslutar kvällens konsert och festival med The Universal .
Kanske en av världens absolut bästa låtar. Stämningen är liksom magisk i Slottsskogen och jag tror de är nöjda med genrepet.
75%
Ja, som ni kanske märker så var fredagen ganska jämn i betyg och jämnbra.
Överraskningen var Hausswolff och Jean Grae, samt att Blur levererade så bra som jag hade hoppats att de skulle göra.
Det som jag dock tycker är kul med festivalen än så länge är mixen av människor som är där.
Alla är verkligen representerade och i ungefär alla åldersgrupper.
Antar att det gör festivalen otroligt folklig, när 16-årngar och pensionärer, hipsters, nördar och bara folk som vill lyssna på bra musik trängs inom samma område.
Jag gillar det i alla fall – och främst har festvalen den absolut snyggaste publiken, vilket är en stor bonus.
