Visst är det något speciellt med 80-talet? Någonstans var sommaren varmare och neonfärgerna på kläder och skyltar skapade en stämning av en amerikaniserad livsstil. På den tiden var det den bra livsstilen. Den stod för frihet och var långt ifrån det gråa Sovjetunionen.

Det var också tiden då arkadspel blev något stort får många. Jag minns hur jag stod nere på Gästis i Hunnebostrand och pappa fick växla in en tiokronorssedel till enkronor så jag kunde spela Bomb Jack samt Track And Field.

Det är just den känslan som återskapas varje gång jag hör synthwave. Det är barndom, nostalgi, arkadspel och matinéfilm. Därför är var det kul när jag hörde EP:n Better Days med Chada. En EP som bygger helt på den nostalgiska känslan av evig sommar på 80-talet.
Titelspåret må ha mycket Kavinsky över sig i produktionen, men även ljuvlig drömliknande sång som sätter upp stämningen för EP:n

När vi kommer till Forevermore blir det slow-motion pop där man får bilden av sig själv som ung dansa tryckare med någon i sin något förstora kavaj på skoldisco. En låt som känns som något vi hört i en John Huges-film, även om det är tekniskt omöjligt. Men stilen och känslan finns där.

På Forgotten bjuds vi på det som skulle kunna hända om synthwave användes i Melodifestivalen. En låt som verkligen växer och växer för varje vers, vilket såklart är både underhållande och härligt. Det är lite för mycket av det goda, men ändå på ett bra sätt.

EP:n avslutas med Summer, summer. En partylåt som förvisso känns mer 90-tal i stil skulle jag säga. Men visst måste 80-talssommaren ta slut även den. Här får vi ändå en tonartshöjning och glimrande sommarpop som borde få de flesta popnördar bli lyckliga.
Så ta dig in i Chadas 80-talsvärld och låt oss spela det där arkadspelet igen…